Krönika: Några tankar kring Svenska fotbollssupporterunionen

För några dagar sedan bildades en union för landets supportar kallad Svenska fotbollssupporterunionen - Ett långt namn blir det och kommer i fortsättningen kallas SFSU (ej att förväxla med San Fransisco State University). Men först på senare tid har det börja komma fram någon information om det hela. Så vitt jag har kunnat utröna har alla större tidningar gått förbi händelsen med tysthet. Ryktet har endast nått mig via susningar på nätet (I heard it through the grapvine, så att säga).

Vad jag läst i form av längre sammanhängande reportage består i stort sett av en artikel på svenskafans och sedan nyligen ett utlägg av en grönsvart ordförande för en supporterförening som nyligen tillskansat sig någon pseudo-officiell roll gentemot huvudföreningen. Återstår kanske att få en rapport från den officiellt inofficiella supporterföreningen, som också var där.

Idén är inte ny, i till exempel England (som brukar vara ses som ett fördöme även när de inte är det) finns redan Football Supporters' Federation (SFS) som sedan en sammanslagning av olika organisationer 2002 arbetar utifrån liknande tankegångar; att se till supportrarnas intressen gentemot klubb, sponsorer och ägare. Med över hundratusen medlemmar i över hundra organisationer från toppen av Premier League till lagen utanför det engelska ligasystemet (conference och nedanför) har den förstås än så länge lite mer tyngd än den svenska motsvarigheten än så länge. Den är för närvarande tämligen aktiv i kampen mot den 39:matchen, ett spektakelförslag som förstås fått mycket lite uppmärksamhet i svensk sportmedias utblickar mot Europa där frågor kring Zlatan Ibrahimovic övertrumfar allt.

Vad kommer detta innebära rent konkret? Supportar till 15 av Sveriges största klubbar har bildat en förening och tillsatt en interimstyrelse för att lägga upp en plan för framtiden med syftet att börja bygga upp en organisation och - som jag förstått det - definiera vilka problem som de skall arbeta med. En viktig detalj kommer dock fram i slutet av svenskafans-intervjun där den tillförordnade ordföranden Toll svarar på en avslutande fråga:

– Har du någon hälsning till Svenska Fotbollsförbundet?

– Jag hoppas att dom välkomnar oss med öppna armar och är fantastiskt glada över att deras kunder organiserar sig och vill diskutera hur man ska kunna göra helheten ännu bättre.

Svenska Fotbollförbundet (SvFF) kan förstås bestämma sig för att ignorera eller denna nya sammanslutning och på så sätt göra den tämligen tandlös. Toll hoppas förstås på att ett framtida indirekt medlemsantal på några tiotals tusen skall ge sådan tyngd att SvFF måste lyssna på dem, men att seriöst lyssna på sina kunder är näppeligen något som svenska fotbollsklubbar är kända för - Varför SvFF skulle bry sig alls är min fråga.

Det är överlag få frågor som supportrar för olika föreningar tillsammans kan agera aktivt - speciellt inte då de oftast präglas av minst lika mycket rivalitet som klubblagen. Lärdomar från andra går att dra, men det kräver ingen gemensam organisation. Vinsterna skulle måhända vara störst för alliansklubbarna som i mångt och mycket har gemensamma frågor att ta ställning till med den nya arenan - men är detta, i beaktande av senare tids händelse med sektioner på Nya Ullevi och mycket annat att vänta? Jag är skeptisk till utgången av ett sådant dilemma för supporterfångarna.