GAIS 3 - 1 IFK Norrköping

Hade personligen inga goda föraningar av denna match. Att den flyttades till Rudalens ip torde vara ett ont omen i sig. Självfallet hade kvicksilvret dragit sig ner ytterligare några streck i väntan på ännu en försäsongsmatch för de grönsvarta atleterna. Efter att ha hoppat av spårvagnen vid hållplats Musikvägen får man marschera genom ett landskap som hämtat från Sagan om ringen (någonstans i slutet, där det inte bor några söta hober eller vackra alver) - en risig och mörk skog omgärdar vägen och runt en stirrar mörka stjärnformade (uppifrån påminner formen troligen om stjärnan i IFK Norrköpings märk) torn ned. Några förväxta bokstavsbarn slänger smällare omkring sig. Närmare själva idrottsplatsen blev bilden komplett med ondskans soundtrack - reklamradioskval.

Hade tänkt anteckna lite för mitt blogginlägg, men på grund av flytten (sic!) gick det inte att erbjuda några platsblad till besökarna. Så där stod jag med penna men utan papper. Nåväl, till själva matchen. Uppställningen var som följer: Dime; Kenneth, Halsti, Ante, Lycén; Lundgren, Prince; Wanderson, Eyjo, Levon; Christos.

Tommy Lycéns placering som högerback var en tillfällig lösning och inte på något sett ett test av hur han funkar på den platsen. Jag tror inte något imponerats av Lycéns defensiva kvalitéer tidigare och det blev inte så värst mycket bättre nu, även om det måhända var godkänt. några hade nog viljat testa Mervan Celic där igen, jag såg inte matchen mot Häcken och skall låta det vara osagt. Lycén misslyckades en del med att ställa offside men det är verkligen inte något som han allena skall lastas för. I framförallt första halvlek såg man tydligt hur dåligt samspelt GAIS backlinje var. Norrköpings anfall var ofta snabba och farliga, medan GAIS dito i första halvlek ofta var väldigt långsamma och omständiga.

Det var första matchen i grönsvart för tykne finske Markus Halsti som en i stort darrig backlinje ofta såg tämligen stabil ut en mot en, svår att gå förbi och tämligen habila passningar. Det behövs verkligen att den allsvenska backlinjen får lite mer tid att spela ihop sig. MP kan och bör nog inte rotera allt för mycket på dessa platser längre fram, men till detta har han la mestadels varit nöd och tvungen. Någon som tyvärr slog bort det mesta var Prince Ikpe Ekong. Han måste precis skrivit på ett nytt fyraårskontrakt, för jag har nog aldrig sett denne man slå så många felpass i en match.

Förändringen i förstauppställningen mot vad som tidigare aviserats var att Christos Christoforidis spelade på topp istället för Daniel Morais Reis, som på grund av någon känning för säkerhets skull stod över. Mycket snack har det varit om Christos för-försäsong (läs: grisfest-semester). Nu var det upp till bevis. Tyvärr fick vi nog inte se riktigt det vi hoppades på av den grekiske köttbullen. Han har ännu inte den individuella skicklighet med bollen åt målfarlighet som GAIS behöver och som vi periodvis fick se i höstas. Får hoppas att det kommer. Han var dock delvis involverad i 1-1 målet. Kaukasus Maradona, Levon Patjadzjan, kom fram på högerkanten, Christos löpte in i straffområdet och signalerade vart han ville ha passningen. Bollen kom, men inte riktigt där Christos ville ha den. Istället stötte han bort den mot vänster där till slut Wanderson Do Carmo kunde avsluta och göra mål. Levons spel på sin kant var ofta avigt och intressant. I slutet av andra orkade inte hans back med mycket mer. Wanderson är måhända inte snabb nog för att vara en riktigt god ytter och många med mig hade nog hellre sett att han fick spela som tia igen, men han levererade. En tid efter 1-1 målet så slog han en utmärkt frispark från långlinjen halvvägs fram på offensiv planhalva till Ante nära straffpunkten som utan någon direkt bevakning kunde skarva bollen i mål och 2-1 till GAIS.

Nummer 9 i IFK Norrköping

Det här är en enögd blogg och jag kommer därför inte lägga ner någon energi åt att kommentera Pekings spel med mer än nödvändigt. De var som sagt mycket snabbare i sina anfall än GAIS. Har ingen lust att likt en predikant tala om de snabba omställningarnas roll i modern fotboll men nog är detta något som GAIS behöver bli bättre på. Inläggen och viljan att springa framåt verkar bättre än i fjol, men det är fortfarande allt för många pass innan avslut. I övrigt spelade Norrköping med någon slags dörrvakt (nummer 9) på mittfältet som lite betänkt gick lös som en slåttermaskin. Onödigt i en träningsmatch, men något som främjades av domarens selektiva bedömning. En tackling från sidan mot Wandersons knä hade kunnat slutat riktigt illa.

Om jag inte missminner mig så sa Eyjofyr Hedinsson i samband med den förra försäsongen att han inte gillade att spela för högt upp i banan utan ville börja med spelet framför sig. Att han spelade som nummer tio var därför en smula förvånande och han kom inte heller upp i normal standard, speciellt inte i första halvlek - även om det inte gjorde honom direkt unik. långa stunder sprang han runt i ett vakuum och kom inte riktigt till sin rätt. I och med att motståndarna började bli lite tröttare kunde evighetsmaskinen Eyjo ta till sig lite mer.

Efter en timme byttes Christos ut mot Sheriff Suma, med sedvanligt smått pinsam presentation av speakern. Då det är min personliga uppfattning att Suma har spelförståelsen hos en guldfisk räknade jag med att han skulle börja slå bort bollar direkt. Nu visade det sig att Norrköping börjat lyfta upp sitt lag i jakt på en kvittering vilket lämpade sig väl för Sumas spelstil. Det blev många dueller där han kunde springa förbi och vid ett par tillfällen blev det riktigt farligt och kanske även skulle ha blivit mål. Till publikens glädje slog han tillslut ett inlägg som blev till ett skott långt ute på högerkanten som damp ner innanför mållinjen och det stod 3-1 till GAIS. Därefter kunde laget spela ut, stila och lungt bärga tre försäsonsgspoäng efter en mycket bättre andra halvlek.