Numerologi i 20:e omgången

"Like sands through the hourglass, so are the days of our life life."

Så börjar dagsåpan Våra bästa år - Days of Our Lifes på engelska. Denna melankoliska strof tycks vid första anblick indikera en loj och lite seg tillvaro i väntan mot det oundvikliga slutet. Vad jag har sett av serien verkar det dock inte vara lojt. Hela tiden är det någon som gifter sig, försöker mörda någon, ligger i koma, har minnesförlust. Det är alltså en massa tvära kast men samtidigt är det väldigt lite som händer - egentligen. Ja, i alla fall enligt min bättre häflt som sett några fler avsnitt.

Bara några dagar till derbyt...

Lite på samma sätt är tillvaron för en gaisare; tvära kast mot det oundvikliga slutet - dubbel degreadering till Division 1 Södra, ekonomisk konkurs och sammanslagning med BK Häcken. För ett litet tag sedan gjorde jag en beräkning utifrån ställningen vid omgång 18 för att skapa en prediktion för slutomgången i linje med lagens form. Att göra detta för omgång 19 var förstås helt onödigt, GAIS hade vunnit på Söderstadion med fyra mål och var bäst i världen. Varför oroa sig för bottenstriden?

En omgång senare och GAIS har åkt på en lektion i fotbollskonst av maskinen Kalmar FF och allt är mörkt och svart. Samtidigt går det onekligen rätt bra för flera av lagen nedanför GAIS i tabellen...

Grönsvart farligt nära kanten

Så jag satte mig återigen ner och räknade ut poängsnitt under de fem senaste matcherna för GAIS och alla de lag som jagar för att se deras form och därefter extrapolera mot evigheten, eller i alla fall omgång 30. GAIS har tillsammans med Norrköping och GIF Sundsvall endast tagit i snitt 0.8p, Gefle har tagit 1.2p, Ljungskile och Trelleborg har tagit 1.4p och Örebro har tagit hela 1.8p per omgång. Som ett resultat av detta är den temporära prognosen för sluttabellen denna:

10. Örebro SK 42p
11. Trelleborg FF 37p
12. Ljungskile SK 34p
13. GAIS 32p
14. Gefle IF 29p
15. GIF Sundsvall 25p
16. IFK Norrköping 19.8p

Nu börjar det finnas anledning till oro. Min prognos är måhända inte mer pålitlig än, säg Konjunkturinstitutets dito kring den svenska ekonomin, men en plats bättre än 14:e och strax över kvalplatsen hade man la hoppats på innan säsongen. En bit kvar till GAIS uttalade mål och ambition.

GAIS 1 - 4 Kalmar FF

En lagom varm, solig söndagseftermiddag. Nog passar det bra med lite boll! Varför måste då vara så förbannat självklart att GAIS måste kollapsa likt ett Hammarby med en tvåmålsledning?

Lag [4-2-3-1 ]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, A. Tobiasson, K. Gustafsson; J. Mårtensson (66' D. Durmaz), E. Hédinsson (75' Mataõ); T. Lycén (54- L. Patjadzjan), W. do Carmo, D. Nicklasson; B. Andersson

GAIS börjar modigt mot de småländska serieledarna. Backlinjen är högt upp och pressen sker initialt över hela plan. Laget har till en början en mycket bra inställning och även om deras snabba anfallare Patrik Ingelsten hotar några gånger så är det vekligen GAIS som imponerar mest. Framförallt Bobbie Friberg da Cruz agerar säkert i sitt spel och går med allt självförtroende i världen och tar bollen från motståndarna. Även Andreas Tobiasson, som fått hoppa in för den sjuke Ekunde, ser till en början rätt säker ut. Längre fram i matchen hade det nog inte skadat att ha den snabbe Richard i backlinjen, men det var inget som berörde den första halvtimmen.

Det nya underlaget gynnar lagets spelstil och nu kan spelarna återigen ta emot och ner bollar nära kroppen. Speciellt bra att Eyjólfur Hédinsson kommit in lite bättre i spelet utan att spela bort för många bollar. Det hela ser helt enkelt bra ut. Att sedan Wanderson do Carmo lyckas med en helt lysande prestation och dribblar sig förbi tre man innan han avslutar och gör mål redan i tolfte minuten gör ju inte saken sämre. Jag är - förstås - till en början övertygad om att bollen tog på utsidan av nätet, men då varken klacken eller spelarna på plan slutar gapa vågar till och med jag tro på att det är mål.

Med ledningsmålet börjar GAIS falla bak lite i planen och Kalmar FF får tid att börja jobba sig in i matchen. Efter en halvtimme ramlar en boll ut från grönsvart straffområde som smålänningarnas hjärta, hjärna och lungor Rydström - som säsongsarbetade i jordbruket som slåttermaskin innan han blev fotbollspelare på heltid - kan skjuta ett skott i mål på distans. Lite passivt måhända, bollen kunde lika väl studsat på ett ben eller två och att Dime Jankulovski bara står och strirrar känns på något sett acceptabelt. Dime hade i det lägget gjort flera bra ingripanden och skulle göra några bra till innan hans självförtoende försvann fullständigt i andra halvlek.

Oavsett vad Magnus Pehrsson sa eller inte sa i halvtid så var det uppenbarligen helt fel. Det GAIS som kom ut i halvtid hade långt ifrån den inställning som de påbörjat första halvlek med. I försvarsspelet så tvekar i stort sett alla spelare ett ögonblick, något som maskinen KFF aldrig tycks göra när de kommer i sina snabba löpningar. Det blir snart synbart varför Kalmar FF ligger där de ligger i tabellen. Även om det varit lite si och så med deras spel på sistone tycks de nästan oberörda av vad det står för siffror på tavlan och spelar på som vanligt. GAIS anfallsspel får lite energi och fart i och med ett tidigt byte av den blodfattige Tommy Lycén mot en tänd Levon Patjadzjan - som senare lyckas dra på sig en menlös varning och om jag förstår det hela rätt är avstängd i derbyt mot den lille satan - men problemen består i försvarsspelet. När spelarna då och då verkligen försöker stoppa de röd- och vitklädda spelarna kommer de ofta för sent och orsakar istället farliga frisparkslägen. Jag tänker inte gå in närmare på de tre mål som följer för bortalaget - för att skona känsliga läsare - men tänker konstatera att även om det i mångt och mycket ser ut som - och är i viss mån - slarv av Dime är det i grunden frågan om en kollaps i försvaret som helhet. Ytterbackarna Kenneth Gustafsson och Jonas Lundén var allt för lätta att lura bort och springa ifrån matchen igenom.

Även om det känns lite fel så skall ett litet plus ändå delas ut till Björn Andersson, som nödlösning och mittback skapar han återigen mer än i alla fall de flesta av GAIS totalt sex anfallare å långt säsongen 2008.

På något sett blir det hela som en repris av våren där en säkert 2-0 mot Hammarby följdes av ett fullständigt tapp mot KFF med 4-0 efter en bra inledning av matchen.

Inför: GAIS - Kalmar

Senaste mötet mellan dessa lag slutade i Kalmars favör, en smärtsam 4-0 förlust. Jag vill minnas att alla målen var gjorda på fasta situationer. Vilken GAIS jobbat hårt med under den senaste tiden. Dagens match lär blir en tät tillställning som kan sluta hur som helst. Grönsvart som senast lyckats vända ett 2-0 underläge som tillslut blev 2-4 till våra kära Atleter. Frågan som går genom mitt huvud just nu är om GAIS kommer starta med mittbacken Björn Andersson eller om man kommer starta med den renodlade forwarden Matão. Detta återstår att se dock talar det för Matão då han senast spelade fram till 2 av dem fyra målen mot Bajen. Nyheter i laget är att mittbacken Richard Ekunde varit sjuk och kommer inte med till matchen. Istället får ungtuppen Mervan Celic chansen.

Kalmar kryssade senast i Allsvenskan mot Örebro. Då ÖSK lyckas kvittera till 2-2 tio minuter in i andra halvlek, resultatet höll sig matchen ut. Kalmar har vilat truppen sedan torsdagens match mot Hammarby i svenskacupen. Hur man mönstrar laget är svårt att säga inför det stundande Uefacup kvalet.

Preliminär startelva GAIS:

Dime Jankulovski

Jonas Lundén - Bobbie Friberg da Cruz - Ante Tobiasson - Kenneth Gustafsson

Eyjólfur Hédinsson - Johan Mårtensson

Levon Pachayjan - Wanderson do Carmo - Daniel Nicklasson

Matão

Grönsvart GBG samtalar med Pär Ericsson

Killen som hamnade i ett ordentligt åskmoln nu i somras heter Pär Ericsson. Det hela började när en eventuell övergång till Örgryte blev aktuell. Hann var näst intill klar för dem rödblåa innan GAIS lade sig in i striden om herr Ericssons namnteckning. Tillslut lyckades GAIS knyta till sig talangen och då brakade hela helvetet ut. Tränare hoppade av, spelaren blev avstängd och spelare började protestera. Tillslut löste sig det hela för lille Pär som blev utlånad till Degerfors för att sedan anlända till Grönsvart i Januari månad 2009.

Nu har Grönsvart GBG lyckats få till en intervju med Pär Ericsson. Intervjun kan ni läsa på denna länk.

U21: GAIS förlorar mot laget på andra sidan delsjömotet

Idag var det dags för en U21 match och matchen spelades på en blöd matta uppe på GAISgården. GAIS spelade bra detta gjorde även aliansbrodern ÖIS. Men laget men kanske Sveriges tråkigaste klubbhus lyckas vinna med 2-1. Matao lyckades måla för grönsvart.


Saxat från Örgrytes hemsida:
"Himlen öppnade sig strax innan matchstart och den var lika generös med regnvatten under avslutningen av matchen. Med andra ord inte de bästa av förutsättningar för fotboll men trots det bjöd hemmalaget Gais och gästande ÖIS på trevlig underhållning ikväll.

ÖIS var piggast inledningsvis men Gais kom in i matchen och tog under en period över initiativet i första halvlek. Båda lagen vaskade fram två bra målchanser, varav en riktigt farlig. Efter fem minuter träffade Erik Svensson stolpen och efter drygt tjugo minuter gjorde Viktor Skoglund en vass parad på ett tungt skott.

En kvart in i andra halvlek tog ÖIS ledningen med 1-0. Markus Gustafsson och Micael Carneiro satte obevakade igång en kort hörna och efter ett andra inlägg nådde bollen Seif Kadhim utanför straffområdet. Seif drog en försvarare och placerade sedan bollen till vänster om Axel Wibrån.

Gais svarade omgående. Nye brassen Matao stod omarkerad i straffområdet och kunde enkelt nicka in ett vänsterinlägg. Samme Matao höll en stund senare på att göra matchens mål, men konstsparken gick utanför. Innan dess hade ÖIS återtagit ledningen genom inhopparen Alexander Vrebac.

Tre minuter efter Gais kvittering tog sig Seif Kadhim in i straffområdet och slog en fin diagonalpassning som Vrebac bara behövde sätta bredsidan till. Mer än så blev det inte och ÖIS kunde lämna Gaisgården med tre poäng i bagaget.

– Vi gör en jättebra match och försöker spela boll hela tiden. Det funkade väldigt bra mellan Mackan och Mentor på mitten, säger Martin Pringle som fick se provspelande Micael Carneiro visa upp sig på vänstermittfältet.

– Jag tycker att han gör det bra. Han har bra egenskaper men eftersom han inte är matchtränad orkade han inte riktigt. Men det är ingen kille som viker undan utan han offrar sig verkligen.

Under de 70 minuter som orken räckte var Carneiro ofta spelbar och valde hellre att passa än att dribbla, även om han behärskade det senare också. Vänsterfoten är bra och trots sin litenhet tvekade han som sagt inte att gå in i närkamperna. Så med matchoträning i åtanke gjorde han en fullt godkänd insats."

Hammarby IF 2 - 4 GAIS

Bortamatch på Söderstadion mot ett formstarkt Hammarby med tio matcher utan förlust som ännu inte förlorat hemma i år. Att formsvaga GAIS, utan ett mål på de tre senaste, skulle ha skuggan av en chans var i alla fall inte något jag trodde på. Med Fredrik Lundgren borta för resten av säsongen så tycktes det inte ens finnas en pådrivande kraft för att kämpa för 0-0.

Jag slank pliktskyldigt ner på den lokala puben för att se på matchen utan ljud. Det var mestadels skönt att slippa kommentatorernas pladder, men nog undrade man lite varför laget spelade i Hammarbys bortaställ, förnedringen kändes total redan på förhand.

Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hédinsson, J. Mårtensson; T. Lycén (60' L. Patjadzjan), W. do Carmo (83' D. Durmaz), D. Nicklasson (72' Matao); B. Andersson

Att starta med Björn Andersson på topp är något som skrålats om på läktare och gästböcker ett tag nu. Jag är själv inte lika frälst, men såg att det kanske inte fanns så många alternativ, om nu Morais Reis är ur form som det påstås. Att störst-bäst-och-vackrast är stor och tung, arbetar bra och har en hyfsad teknik så tycker jag ändå att hans nedtagningar är för dåliga för en target på den här nivån. Även om han inte gjorde mål, så måste jag i efterhand säga att hans insats var god.

Matchen började ingen vidare. Ja, den började helt enkelt precis som jag befarat. Trots vissa förhoppningar att så inte skulle bli fallet startade hemmalaget med amerikanska OS-deltagaren Charlie Davies på topp. Likt en hal tvål i badet lyckades GAIS inte få tag i honom eller hans kolleger under första delen av matchen. Ja, när inte mr Davies bestämde sig för att slänga sig som en döende fågel vid första bästa närkontakt. Ett beteende som förstås inte motarbetades av domaren Ingvarsson. Det första målet var ett pikant exempel på detta. Först drar han med sig bollen med armen för att sedan, med Jonas Lundén i ryggen, slänga sig på gräset i straffområdet. Bajernspelarna skall till att börja protestera men upptäcker då att en annan anfallare har petat bollen förbi en Dime Jankulovski som måhända kunnat agera mer aggressivt i det läget. Sedan drar ett inlägg från vår vänstersida förbi genom staffområdet och de där Davies kan nicka in 2-0 till hemmalaget. Återigen tycks det som Lundén är efter och har därmed varit inblandad i båda baklängesmålen. Överlag är GAIS backlinje inte riktigt på tårna i första när det kommer till inlägg. Med tanke på Dimes svaghet för just inlägg är det lite oroväckande. Bobbie Friberg da Cruz känns inte riktigt slipad i sådana situationer som han måhända har tillräckligt med erfarenhet av i rollen som mittback. Richard Ekunde höll förstås världsklass som vanligt (och fick som vanligt en etta i betyg av gepe, vars artikel späckades av direkta faktafel).

Nu är det förstås kört och jag hoppas bara på att GAIS skall ta sig samman och försöka avsluta matchen på ett snyggt sett, utan att det hela skall urarta till än mer förnedring. Jag förbannade att jag inte tagit med mig någon gammal tidning för att bläddra i när ångesten blev för stor. Istället så visade sig att killen som slagit sig ner jämte mig på bardisken var bajernsupporter som förstås var nöjd över det rådande läget, men inte alls på ett odrägligt och skadeglatt sätt.

När Wanderson do Carmo gör ett läckert frisparkmål i slutet på halvleken är det förstås snyggt men jag bedyrar att GAIS ändå inte har en chans. GAIS har släppts in en del i matchen efter 2-0 då hemmaspelarna troligen går runt och tänker på halvtidsvilan. Nu när segern inte är säkrad är jag övertygad om att de kommer att komma ut i andra med ny och bättre inställning. Att de grönsvarta spelarna skulle kunna göra det samma finner jag osannolikt. Målet var onekligen värt att se igen. Från långt håll till vänster skjuts bollen över muren mot främsta krysset. Målvakten är förstås mer beredd åt andra hållet men lyckas nästan stötta bort den, men bara nästan. 2-1 och förnedringen behöver inte bli fullständig.

Men GAIS inställning i andra är det faktiskt inget fel på och laget får ta del i matchen allt mer. Både Eyjólfur Hédinsson och Johan Mårtensson får grepp om mittfältet och Wanderson do Carmo har fått en del självförtoende efter sitt vackra mål. Att Eyo tycks ha en väg ur sin svacka och den unge Mårtensson har visat framfötterna i en roll som ofta gynnas av rutin är glädjande. Med den gyllene triangeln så går det att acceptera att varken Daniel Nicklasson eller Tommy Lycén inte riktigt kommer in i sina offensiva roller i denna match. Jag kan dock tänka mig att just Nicklasson fick starta för sina defensiva kvalitéer.

Trots att GAIS har kommer med bättre i matchen är det Hammarby som kommer till flest och bäst avslut. 3-1 är inte långt borta och den lilla spänningen som bortblåset, tänker jag. Tiden går, men Stockholmslaget lyckas inte få in bollen. Istället är det GAIS som kvitterar till 2-2. En passning från mittten når Wanderson som står där på mittfältet med mänger av yta. Gott om tid att måtta ett skott mot målet. Hammarbys målvakt står på fel ben och även om skottet inte är så värst hårt, kan det skruva sig bort mot stolproten och via den in i buren.

Nu måste ju Hammarby anstränga sig mer och göra ett mål. Även om GAIS mittfält totalt stängt av dem, så har de anfallare med kvalitéer att klara av avslut på egen hand. Och visst är det Hammarby som gör nästa mål (ja, egentligen är det ju Hammarby som gör alla mål, det där med att glömma bortastället och allt det där...) - för GAIS. Levon Patjadzjan har fått komma in med halvtimmen kvar och springer runt som kalv på grönbete. Han slår ett inlägg mot straffområdet mellan målvakt och backlinje. Fullständigt ofarligt förstås, eftersom grönsvart inte har några spelare som löper mot mål vid inlägg. Närmast är Björn Andersson men han är effektivt blockerad av två, tre motspelare. Istället får vi tacka deras mittback som kommer rusande och oförmögen att ändra sin kropps riktining stöter in bollen i eget nät med hjälp av låren. GAIS tar alltså ledningen på bortaplan och jag tappar greppet om bardisken. Nu fan är det nästan säkert att vi får en poäng! MP tänker nog något liknande och gör ett defensivt byte där Wanderson får gå ut för David Durmaz. Det är till att försvara en poäng på bortaplan helt enkelt.

Istället blir det ytterligare ett mål, det är nära nog en repris av 2-2 målet. Men denna gång är det Johan Mårtensson som står för skott i mål via bortre stolproten efter en passning från långt nere till vänster av inbytte Matao. Det är lite vad jag propagerat för på senare tid, GAIS måste våga avsluta på distans emellanåt. Nu gav detta bra utdelning då alla mål bortsett från självmålet var skott utanför staffområdet. Det är faktiskt skönt att slippa detta eviga duttande i staffområdet som inte gett mycket till utdelning under säsongen.

Numerologi i 18:e omgången

Tal har i ett historiskt perspektiv gets en mystisk, nästan magisk innebörd; från pythagoreérnas och kabbalas talmystisk via astrologi till numerologi. Talens betydelse är inte minst relevant för fotbollssupportar. Men till skillnad från tidigare exempel är kopplingen mellan talen och effekterna, orsak och verkan, tydlig och klar; många poäng ger vinst och avancemang, få ger förlust och degradering.

Problemet är förstås att det finns ett samband mellan redan insamlade poäng och kommande omgångars poäng som är signifikant men inte självklart. Svårtskattade variabler som andra lags spelschema, vädret och Monstertruckar är svåra att ta med i beräkningen när supportern står och räknar på fingrarna.

Ett samtal i förmiddags om Fredrik Lundgrens skada - som officiellt kommer att ta minst fyra veckor, inofficiellt resten av säsongen - där den personen trodde att denna förlust av lagkaptenen skulle leda till att GAIS kommer att falla ut i år. jag delade delvis dennes oro och började räkna på fingrarna.

När jag kom hem tänkte jag att det var dags att titta närmare på problemet. Med tidens dåliga framtidsutsikten är det viktigaste att inte ramla ur allsvenskan. Att inte få ta del av marginalarna som förhoppningsvis vill komma och uppleva fotboll på den nya arenan är ekonomiskt mycket negativt i sig, dessa kommer inte att bry sig om superettan. Det är tre platser som kan leda till degradering. Gefle och Ljunskile har båda 14 poäng och Norrköping har 10 poäng med en match mindre spelad.

Vi struntar i Norrköping tills vidare och koncentrerar oss på de två lagen med 14 poäng, sju poäng efter GAIS som har 21 poäng med 12 omgångar kvar. Med ett poängsnitt på 0,78 poäng per match kommer dessa lag - om de avslutar de sista 12 omgångarna på samma sätt som de börjat med de första 18 - att få in ytterligare 9,33 poäng. Med ett försprång på 7 poäng skulle GAIS då klara sig med att vinna en match och förlora övriga elva. Problemet är förstås tre poäng för seger som gör att även om trenden varit vedervärdig under stora delar av säsongen, så kan en tillfällig formtopp snabbt jaga ifatt ett sådant försprång.

GAIS trend har enligt de flesta bedömare, läs neggare, beskrivits som vedervärdig. Hur är då trenden för de övriga lagen? de sista fem omgångarna har GAIS tagit 5 poäng (1p/snitt), Ljungskile 4 poäng (0,8p/snitt) och Gefle 3 poäng (0,6p/snitt). Fortsätter lagen enligt de senaste fem omgångarna i de resterande tolv kommer GAIS att få ihop 33 poäng, Ljungskile 24 poäng och Gefle 21 poäng. det känns lite lugnare...

... Men samtidigt vet man ju som sagt hur snabbt det kan gå med tre poäng för seger; Fredrik Lundgren är skadad; GAIS kan inte göra mål; det blåser mycket på hösten; Lagrell och Göran Johansson vill oss illa; stjärnorna står dåligt och datumen i programmen tycks ge ett oroväckande mönster och det räcker faktiskt med att ett av dessa lag - tillsammans med andra - går förbi för att allt skall gå åt helvete som vanligt.

---
Ett annat exempel på ad hoc-anpassad sifferexercis är frågan kring publiksiffrorna. Dagens gepe försökter sälja lösnummer med att blåvitt tappat hälften av sin publik. Att den lilla satan har en stor svans av medgångsanhängare och änu inte spelat hemmamatcher mot GAIS och Elfsborg gör att siffran blir skevoch föga rättvisande. Som grönsvart anhängare är det frapperande att beakta att vårderbyt är det enda som håller uppe siffrorna från bottennivåer. Dessa enkla sanningar leder till att publiksnitt börjar derbyrensas och mixtras med för att ge vad mixtraren tycker är en rättvisande bild. Det går att ha invändningar mot alla metoder. Det stora problemet för fotboll som sport är de mediokra intresset i allmänhet på att ta del av evenenamngen. Lars-Åke Lagrell tycker förstås att det är viktigt att satsa på bland annat företagsbiljetter. Att de som är motsatsen till marginalare, den trogna supportern, oftast känner sig motarbetade ser la inte Lagrell som något strörre problem. Publiksiffran går säkert att hålla konstant hög utan trogna stamkunder som inte flyr lag och sport vid temporära bakslag och trender, som blåvitt då.

Grönbete för de blågula

Förra året fick Nya Ullevi agera skådeplats för spektaklet Monster Jam. Stora så kallade monstertruckar förstörde gräsmattan som Got Event tvingades byta mitt under pågående säsong. Trots detta fick spektaklet återkomma även detta år. Men den här gången skulle det bli annorlunda, lovade Got Event. Även om gräsmatan inte blev fullt lika illa åtgången som förra gången är den dock undermånlig, något som representanter för såväl GAIS som den lilla satan har påtalat.

Zlatan, svensk landslagsspelare (bilden från när han spelade i Juventus) gillar nytt gräs

Inget har hänt, förren nu. Svenska landslaget skall spela en träningslandskamp mot Frankrike. Fotbollsförbundet besiktar arenan och sådär tio minuter senare aviserar Got Event att gräsmattan skall läggas om omgående. Den lilla satan, som har en hemmamatch snart, tvingas byta arena. Ja, om det skall kallas tvång att slippa slösa bort 90 minuter fotboll i den där betongjollen så har ordet tvång fått en ytterst positiv klang det senaste dygnet.

Det är tämligen uppenbart att landslagets önskemål är viktigare än de två allsvenska klubbarna som tillsammans spelar 28 allsvenska matcher (samt några ytterligare cup-matcher) under året. Wallin har reagerat med råge:

"GAIS är så upprört att klubben har bestämt att kräva ekonomisk kompensation av Got Event. - Vi har inte fått den varan vi betalat för och då förväntar vi oss en ekonomisk ersättning, säger ordförande Christer Wallin."

När man senast stod där borta på GHI med teaterkikaren och spanade ut över den öde betongen med den glada reklamsloganen Julstaden Göteborg från förra året undrar jag verkligen vad den varan egentligen är värd, en kaffe och en muffins? Arenachefen Anders Albertsson har ett minst sagt intressant perspektiv på händelsen:

"Samtidigt får båda klubbarna nytta av det här beslutet. Ser vi till framtiden är det inte IFK och GAIS som är hyresgäster, utan vi lever på att vara en trovärdig landskampsarrangör. Det är självklart så att när fotbollsförbundet säger något väger det väldigt tungt."

Ja, se där. GAIS skall vara tacksamma för att en viktigare kund vill ha något som sedan GAIS, av en lycklig slump, får ta del av. Det är förstås en inställning till kundvård som imponerar. Alliansklubbarna kommer inte tillbaka nästa säsong, så då är deras behov och pengar mindre värda och kan i stort sett ignorerar för de har ändå inget val i nuläget.

Det är ju som att hyra en nedgången miljonprogramslägenhet av ett kommunalt bolag... vänta, det är ju precis vad det är frågan om...

GAIS 0 - 0 Trelleborgs FF

Det var inte en söndag som jag vaknade på rätt sida och när jag tittade ut genom fönstret på den gråa ön så önskade jag faktiskt att matchen skulle bli inställd. Tanken på att stå i regnstället och bli dränkt och än mer förkylt var föga lockande. Att placeringen flyttades till GHI till matchen var därför mycket bra, även om regnet inte föll så värst mycket under själva matchen var störtskuren därefter desto värre. Samtidigt förundrades man lite över IFK:s änglar - eller vad nu de där kallar sig själva - som till synes frivilligt har valt GHI som placering.

Tyvärr var det inte bara jag som hade vaknat på fel sida, tydligen även spelarna i Göteborgs Atlet- och idrottssällskap. Undrar om jag inte skall nämna Trelleborgs FF och domaren Fröjdfeldt också.

Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hédinsson, J. Mårtensson; L. Patjadzjan (74' D. Nicklasson), W. do Carmo, T. Lycén (88' A. Tobiasson); Matao (67' B. Andersson)

Matchen var inget annat än ett sömnpiller. Om jag inte investerat så pass mycket energi och känslor i det ena lagets välgång hade jag nog som objektiv bedömare sagt att det var den tråkigaste matchen sedan landslaget spelade senast. Felpass, trillande, inkast dåliga inlägg och lama skott samt förstås Fröjdfeldts tröttsamma petande och onödiga avblåsningar som sänkte kvalitéen på matchens underhållningsvärde ytterligare. De mest aktiva på plan var den grupp av duvor som var ute och letade gräsfrön på plan trots det dåliga vädret.

GAIS dominerade nominellt första och framför allt andra halvlek. Att ett lag så att säga är bollförande behöver dock som bekant inte betyda att laget kan skapa några farligheten. Backlinjen var det dock inget större fel på, såväl Bobbie Friberg da Cruz och inte minst Richard Ekunde höll rent framför Dime Jankulovski som inte hade så värst mycket att göra under matchen. Jonas Lundén slarvade bort sig en del i första, men verkade bättre i andra; eller berodde det bara på att jag itne såg så långt bort? Inte heller Kenneth Gustafsson gjorde la direkt bort sig. Det var just genom grönsvarta misstag som ett tämligen segt och intetsägande Trelleborg lyckades skapa några farligheter överhuvudtaget, trots en del kontringsmöjligheter. Det mest frapperande var när Eyjólfur Hédinsson helt onödigt drällde bort bollen mitt på plan. En Trelleborgare såg att Dime - som vanligt - var långt ute och drog till med ett långt lobbskott. Dime backade och sträckte på sig men nådde inte bollen som studsade i ribban och tillbaka, över Dime och in bland två försvarspelare och en motståndare. En del tumult uppstod och ett insläppt mål där hade varit typiskt GAIS och typiskt Dime. Ja, det var Hédinssons fel igen. Jag betvivlar inte den unge islänningens inställning och förmåga. Det är dock uppenbart att han är nere i en djup formsvacka. En offensiv spelare måste få våga att göra misstag. I rollen som defensiv mittfältare är det annorlunda ställt och jag hade hoppats att han skulle petas för denna match. När det nu visade sig att kapten Lundgren hade en mindre känning från Elfsborgsmatchen kan jag förstås förstå att Magnus Pehrsson inte ville byta ut båda sina defensiva mittfältare. Sanningen var dock att det inte var Ulvåkerns Johan Mårtensson, som gjorde sin första match från start efter att ha anlänt från en halv säsong i division 1 Södra, som såg ut att behöva hjälp. Att se honom tillsammans med Fredrik Lundgren från start i nästa match skulle vara intressant.

Sedan måste man la nämna Tavelsjöodjuret, eldsprutande drakar, Flygande Holländare och GAIS anfallspel; saker det talas om men ingen riktigt sett. Trelleborg på hemmaplan är måhända inte så lätt det låter då skåningarna har en hyfsad form och monstertruckarna har hjälpt till att preparera planen för den lilla satans primitiva tjongfotboll, men GAIS icke-existerande anfallsspel gick inte att ursäkta. Att Magnus Pehrsson uttrycker missnöje mot alla fyra offensiva spelare är fullt förståeligt. Wanderson do Carmos självförtroende tycks ha försvunnit fullständigt, Levon Patjadzjan - tidigare så glad till att skjuta mycket och hårt - har tappat stinget, Tommy Lycén blandar och ger och Matao bidrar inte med något som vi inte kunnat få från de flesta andra anfallare som GAIS haft det senaste året. Att joxa med trasan var påhittad söderslang av någon journalist när denne gick ut för att skapa myten om den vajande majskolven Lennart "Nacka" Skoglund (alltså inte Henrik Persson). Denna myt har spelarna i GAIS tydligen tagit till sina hjärtan och joxar upp bollen i luften i omöjliga passningar och upplägg framför straffområdet istället för att försöka komma till avslut. Det hela är mycket långsamt, omständigt och ineffektivt. Utan något av bollar bakom backlinjen, fler uppoffrande löpningar och en del distansskott så är det förstås inte så svårt för ett defensivt bortalag att ställa upp åtta man framför straffområdet och vänta på att det anfallande laget skall tappa bollen. Inte ens en utvisning av en motståndare med kvarten kvar skapade tillräckligt med utrymme för att GAIS egentligen skulle klara av att skapa några riktig bra avslut.

Jag förespråkar verkligen inte övergång till långbollar på stort target, men spelet måste varieras för att skapa en del ytor för de tekniska spelarna att arbeta på. Jag är inte övertygat om att Björn Andersson har de individuella kvalitéerna för att vara en bra anfallare från start. Det var dock väldigt tydligt för mig att när han kom in i 67:e minuten så började han ta uppoffrande löpningar både i djupled och i sidled och på så sätt skapade han en del oro i Trelleborgs backlinje. Nu hade förvisso Andersson fördelen att komma in pigg mitt i andra halvlek men om en anfallare från start visade hans intentioner och löpvilja utan boll så hade GAIS anfallsspel kunnat få ut något mer av sitt bolltrillande. Jag vet inte om man får ge upp förhoppningen om en del avslut på distans för att tvinga upp motståndarnas backlinje. GAIS avslut var nämligen så lama att de knappt räckt fram till mål i vilket fall. Det är lite som att se en treåring i regnställ och med spade i handen gå runt och sparka på någon kvarglömd boll i sandlådan.

IF Elfsborg 1 - 0 GAIS

Årets kortaste bortaresa, höstderbyt borträknat, ingav inte några stora förhoppningar på förhand. Förvisso hade GAIS lyckat fixa en poäng hemma i premiären mot samma lag, genom ett sent kvitteringsmål av kaptenen. Men nu hade Elfsborg sedan dess endast släppt in fyra mål på det därefter följande 15 matcherna och nått en position precis efter Kalmar FF i den allsvenska toppen. Inte kan man ha några stora förväntningar på det grönsvarta mittenlaget med två bleka insatser i närminnet?

På arenan lyckades vi återigen leda med exempel och visa att Elfsborg faktiskt har en sämre klack än Häcken. Och det säger verkligen mer om hur svag deras trumklack är än om nortaklackens insats. Dessutom blev man lite glad över möjligheten att ha klack på långsidan på den nya arenan. Utan en TV-skärm att stirra upp på då och då är det en smula svårt att bedöma avstånden från kortsidan. Jaja, oavsett vilket så slipper man la i alla fall löparbanor.

Vädret vid premiären var ingen vidare och vädret denna dag bådade inte heller gott; Regnhôlet hade spridit ut sitt väder - på lite håll ser nämligen Borås ut lite som Mordor i Sagan om ringen - över halva landet likt någon skurk från en superhjältefilm och hade det inte varit frågan om konstgräs, som ändå brukar vattnas rejält innan match för att ge hemmamatcher maximalt med fördelar, hade det mycket väl blivit en inställd bortaresa.

Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; D. Durmaz, R. Ekunde, B. Friberg da Cruz, K. Gustafsson; E. Hédinsson (64' D. Nicklasson), F. Lundgren; L. Patjadzjan, W. do Carmo (82' B. Andersson), T. Lycén (78' J. Mårtensson); Matao

Startuppställningen innebär en del förändringar sedan senast. Framför allt värt att notera att Daniel Morais Reis petas ur truppen till förmån för en av alla dessa nyförvärv, brassen Matao. MP skall ha uppgivit att han velat se en förändring i anfallspelet och därför gjort denna förändring. Jag, och en del andra, har de senaste matcherna sett problemet längre ner i banan och framför allt hos Eyjólfur Hédinsson som inte lyckats fylla Ipke Ekongs skor och de höga förväntningar som ställts på honom. Den nya anfallaren får hyfsade betyg från mig och visar vid några tillfällen funktionell teknik, men försvinner allt för mycket från spelet. Om Matao hade visat förmågan som en giftig avslutare hade detta kunnat förlåtas, men nu framstod han vare sig bättre eller sämre än GAIS senaste sisådär 37 testade anfallare, inklusive den spelare han ersatt. För Ejo även han försvinner en del i matchen är förstås än mer oroväckande med tanke på hans höga arbetskapacietet och roll i laget. Det var dock inte så illa som mot Sundsvall hemma. Framför allt var hans passningsspel mycket bättre, vilket gjorde lättare för grönsvart att bygga upp sitt spel. Daniel Nicklasson gick in i andra halvlek och tog över Ejos roll, vilket han klarade hyfsat.

Till min förvåning spelar GAIS bra i stort sett hela matchen igenom. Det är fel att säga att de dominerade, men de var minst lika bra som motståndarna. Men som vanligt saknades udd framåt. Det är ett mysterium hur och varför grönsvarta spelare är så oförmögna att komma till avslut. Kortpassningsspel längst med straffområdeslinjen har aldrig varit en vinnande metod. Det är det däremot att vara på tårna vid hörnor. Hisingspôjken Teddy Lucics mål på en hörna strax innan halvtidssignalen berodde kanske framför allt på dålig markering. Men det är också så att bra lag sätter sådana lägen. GAIS gör inte detta.

Nu skall dock inte allt skyllas på GAIS ineffektivitet utan kan också ursäktas med deras målvakts utmärkta insatser (som sagt, fem insläppta mål på 17 matcher). Några exempel på denna kombination av ineffektivitet och goda målvaktsingripanden är en chans i mitten av första då Kenneth Gustafsson, inte så mycket med framåt denna match men hyfsat defensivt, slår en crossboll till Levon Patjadzjan som avslutar, Wiland räddar med en benbarad och sedan så bränner Matao av en mjäkig retur. I andra slår Levon två inlägg mot Wanderson do Carmos skalle som båda tas om hand av Wiland. Levons betydelse för spelet framhävs i att han var inblandad i alla dessa tre lägen, men likaså Wandersons oförmåga att göra mål. Det är inte riktigt så jag minns honom från förra året då hans avslut var mer kraftfulla. Är det fråga om någon förbannelse eller förgiftar ÖIS vattenledningarna till Gaisgården? Elfsborgs vänstersida blev snart rädd för det armeniska lejonet och den rutinerade vänsterbacken Florén började panikrensa så fort han kom rusande. Han mattades -som vanligt - lite i andra halvlek, eller så saknade han bara vilja att löpa utan boll. Levon hade sedan ett bra skott mot mål som sedan gav en resultatlös hörna. Så många fler chanser än det skapar inte GAIS denna regntunga kväll i P-böndernas huvudstad.

Om inte anfallspelet var så värst roande ur grönsvarta ögon (jag är född med ett grönt och ett brunt öga, undrar vad en svart kontaktlins kostar? Troligen mer än en flanehatt...) så var försvaret dessto bättre, utom på just hörnor då. I sin första match från start efter ett långt skadeuppehåll var det som att inget hade hänt med Allsvenskans bästa mittback Richard Ekunde. Hela hans gestalt utstrålar speluppfattning och att han nästan alltid är steget före sina motståndare är tydligt. När Ekunde löser sina uppgifter så vet han oftast vad han skall göra därefter. Inga onödiga panikrensningar på tillrusande motståndarmittfältare här inte. Tråkigt att behöva säga det, men Tobiassons träben saknades inte. Noterade för övrigt att gepe gav Ekunde en tvåa i betyg... Bobbie Friberg da Cruz var också duktig och säker i det mesta. Det är verkligen tråkigt att när killen slutligen lärt sig acceptera sin naturliga roll på plan efter åtta säsonger i A-laget, så skall han sticka till Danmarks motsvarighet till Limhamn/Bunkeflo. Samtidigt skall vi vara väldigt glada att Ekunde har kontrakt till 2012. Tills dess hoppas vi ha tekniken för att klona honom. Vi har en hemlig arbetsgrupp i en källare på Mölndalsvägen som jobbar på detta just nu...

Hedersam förlust, men jag har redan upplevt min kvot av hedersamma förlusten för en livstid! Den uppfattningen har nog även mittfältets stjärna Fredrik Lundgren som återigen visade det han är bäst på - inställning.

---
Ett litet plus till domaren Markus Strömbergsson från Gävle som jag tyckte gjorde en förhållandevis bra insats, med allsvenska mått mätt. Några felbeslut, men dessa var i alla fall jämt fördelade.

---
Johan Mårtensson gör för andra matchen i rad ett inhopp och jag tycker mig se något i hans lätta löppsteg och inställning. Det kan bli något av den grabben.

Inför IF Elfsborg - GAIS

Dagens match kommer spelas på en blöt plastplan i en av den nordliga delarna av småstaden Borås. GAIS kommer ner till matchen med två kall duschar i ryggen. Två kall duschar signerat gifflarna från sundsvall. Förhoppningsvis har vårat Grönsvart lärt sig av dessa matcher och byggt vidare till dagens match.

Elfsborg kommer till matchen med gott självförtroende då man inte förlorat eller lyckats spela oavgjort på fyra hela omgångar. Senaste förlusten var mot Gefle den 9 juli på just Borås Arena. Elfsborg kommer till matchen utan Taco-Svensson och där med slipper vi Svenssons patenterade yttersida.

Den grönsvarta truppen består i princip samma trupp som mot GIF Sundsvall. Dessvärre åker man till matchen utan avstängde Jonas Lundén som ersätts av David Durmaz. In i laget kommer även det senaste av brasse nyförvärven Matao, som ersätter Daniel Morais. Matao är en spelare som har ett bra löpsteg och en skön vilja på planen.

Borås Dödar'n Fredrik Lundgren, ännu en pytt idag?

En Get en Gås....

Kremlologi - Pär Ericsson

Om man vanemässigt stirrar rakt in i solen för länge så är det risk att man efter ett tag inte blir riktigt klar i knoppen. Att följa ett fotbollslag kan efter en tid få liknande följder - även om GAIS stjärnor kanske inte har fullt lika stark lyskraft och Samir var la lite av ett svart hål. På grund av min skadeglada sida har jag vid några tillfällen fortsatt att följa utvecklingen i Karlstad genom att gå in och kolla på Värmlands lokalsidor. Måhända har den partiella solförmörkelsen denna dag fört mig över gränsen till Lillhagenland - men nu har jag sett ljuset. Pär Ericsson kommer att vinna skytteligan med 15 mål!

Nu kanske några läsare betvivlar mitt förstånd, men jag kan påvisa otvetydiga bevis för detta. I dagarna har nämligen Pär Ericsson gråtit ut, exklusivt för Värmlands Folkblad. Han förklarar att han tycker att Carlstad Uniteds organisation inte fungerar, att han aldrig kommer att vilja spela för klubben igen och att han tycker synd om sina före detta lagkamrater. På bilden till artikeln har den unge värmlänningen på sig en silverkedja. Nu börjar ett mönster träda fram, lika skarpt och tydligt som ansiktet i Cydonia. För silverkedja och gråt i kombination, vad tänker man på då? Givetvis detta:

Fula tjejer
Silverkedja
Slåss i hoppborg
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan

Kopplingen till den lilla satan och Stefan Selakovic är således uppenbar. Nu tror ni kanske att Pär Ericsson kommer att göra succé i flane FC. Men om man tolkat inälvorna av den makrill som min bättre hälft dörjade upp härom dagen så pekar dessa på några andra fakta. Sella som arbetar svart i Göteborg började sin karriär i en klubb med lite mindre resurser, Halmstads BK, och det var också för dem han gjorde 15 mål säsongen 2001.

Min träffsäkra profetia är därför som följer: Inom två säsonger kommer Pär Ericsson att vinna skytteligan för GAIS med 15 mål. Därefter kommer han säljas till en klubb i Eredivisie där han sedan kommer att spendera några hyfsade år som proffs i Sparta Rotterdam. hans nya klubb kommer att bli lite kult bland gaisare genom sin position äldre än än lokalkonkurrenten Feyenoord och med sin senaste ligaseger så långt tillbaka i tiden som 1959. Om tio år återvänder han till Göteborg för ett lukrativt kontrakt för lättmjölkarna för några år som medioker bänknötare. Varför inte till GAIS undrar ni? För vid det laget har grönsvart ramlat ner till Division 1 Södra och nyligen förlorar en bortamatch på Tingvalla IP i Karlstad.

Vadå? Ville ni ha ett lyckligt slut så får ni titta på bollibompa eller nåt. Jag håller på med seriösa profetior!