GAIS värvar en lovande 19-åring

Johan Mårtensson, född 1989, har nu skrivit på för GAIS. Men Övergången sker inte förens 30:e Juli då tranfsferfönstret öppnar igen. Enligt MP så har Johan en otrolig blick för spelet och speler helst centralt på mitten. Johan säger själv att han kommer till Grönsvart för att ta en plats men att det kommer bli svårt att flytta på Ekong och Lundgren. Vi får se hur det bärsig för Johan men varmt välkommen är han i alla fall!

Så här skriver GAIS.se om den lovande mitfälltaren.

Halmstads BK 0 - 0 GAIS

Trevlig tågresa till den sydhalländska sommarstaden Halmstad - lite synd att en fotbollsmatch låg i vägen. Ja, något så tycker jag att det går att sammanfatta söndagens upplevelser. I mitt inlägg om Djurgårdsmatchen beklagade jag mig om hur svårt det är att följa fotboll ordentligt på teve med dagens kameror som zoomar in allt för mycket på individuella spelare. Inte för att jag vill ta tillbaka detta påstående men ståendes långt ner på en kortsideläktare, med minst ett halvt dussin öl i systemet är det inte heller lätt att få någon riktig överblick. Min syn är inte det bästa i vanliga fall och i kombination med den redan nämnda ölen och ett stickigt ljus som på något sätt trängde ner genom det kompakta molntäcket så var det rätt svårt att få någon uppfattning om vad som hände där nedeströms på Örjans vall. I första halvlek fick jag studera anfallsspelet och andra försvarsspelet. Små spelare som Sheriff Suma blev helt osynliga - nja, det senare kanske i första hand berodde på annat än min syn och Sumas storlek...

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; D. Durmaz, A. Tobiasson (53' B. Andersson), B. Friberg da Cruz, J. Lundén (35' K. Gustafsson); P. Ikpe Ekong, F. Lundgren; E. Hédinsson, W. do Carmo (75' D. Nicklasson), L. Patjadzjan; S. Suma

Av redan uppenbara skäl skall jag inte bli långrandig. Efter att ha talat med och läst några intryck från nyktra (?) betraktare skulle jag nog säga att mina egna åsikter stämmer rätt väl överens. Magnus Pehrsson hade tydligen sett samma misstag som många andra och flyttade ner Wanderson do Carmo som tia och ut med den utmärkte löpstjärnan Ejyólfur Hédinsson som väntermitt igen.

Det var inte någon händelserik match. Det mesta av spelet utspelades på mittplan där HBK hade mest boll men utan att komma till så värst många riktiga anfall eller avslut. På planets mitt dominerade Prince Ikpe Ekong som vanligt, vann dueller, fick frisparkar emot sig för att han är neger, fördelade bollar och slog några livsfarliga sidledspassningar. I framförallt första halvlek var GAIS väldigt segt och slog bort många bollar. Levon Patjadzjan lyste emellanåt till som den stjärna han är men användes för lite i spelet.

vad som imponerade var försvaret. Trots att två spelare fick utgå på grund av, vad vi får hoppas var mindre, skador relativt tidigt var det sällan några större problem. Bobbie Friberg da Cruz spelade återigen mittback och återigen släppte GAIS inte till några mål. Det var en fröjd att under andra halvlek på nära håll se hur Kaiser Bobbie hela tiden var på rätt plats för att elegant nicka bort inlägg och stoppa djupledsbollar. Dime Janukovski skötte sig bra, men behövde för en gångs skull inte förta sig och bjuda på teve-räddningar matchen igenom. Trots mitt bedövade omdöme kändes det rätt säkert med en poäng, även om det obefintliga anfallsspelet förstås störde en smula.

Före matchen hade jag och ett par andra spekulerat om förlustens storlek - precis som innan derbyt - men i det här fallet får man faktiskt vara nöjd med en poäng.

*****

Tror ni någon utom den invigda som förstod att det var ett lax-tifo vid inmarschen? jag hade redan innan gett bort min lax. badbollar var änna liiiite roligare.

Inför HBK-GAIS

Efter 3 raka matcher utan att släppa in mål reser GAIS nu mot Halmstad och HBK som bara förlorat 1 match på sina 7 senaste. HBK har tappat Mikael Rosén, GAIS bekantingen Per "Texas" Johansson och Emir Kujovic. Kujovic och Rosén fick utgå i HBKs senaste match mot Örebro SK.

GAIS åker ned med 18-manna trupp (där 2 av dessa ska bort då bara 16 ska vara med i matchen). Våran yttermittfältare tilllika islänning, Johan Gudmundsson, är tvungen att stå över matchen pga känning i baksidan av låret. Det samma gäller fåran frälsare från Norr Christos Christoforids. In kommer Super-Migen, Lycén, Sheriff Suma samt yngligen Mervan Celic. Start elvan kan se ut lite hur som helst men räkna med att Sheriffen kan få börja från start och att Bobbie lär forsätta som mittback. Vem vet kanske får Wanderson fortsatt förtroende som Anfallare.

GAIS 2 - 0 Gefle IF

"Säker seger till GAIS!" Så sammanfattade morgonens radiosport torsdagens batalj i betongbunker. Vi som faktiskt var där tycker nog att det bergfasta uttalandet vilar på en instabil lergrund. Det hårda matchandet och en del skador innebar återigen förändringar i den grönsvarta startuppställningen:

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; D. Durmaz, A. Tobiasson, B Friberg da Cruz, J. Lundén; J. Gudmundsson (71' D. Nicklasson), E. Hédinsson (89' K. Gustafsson) , L. Patjadzjan (81' B. Andersson); W. do Carmo

Som till och med sportjournalister som aldrig sett GAIS vet har laget problem med målskyttet. Efter att Daniel Morais Reis råkade ut för någon skada innan Djurgårdsmatchen gick Christos Christoforidis in men lyckades inte bevisa mer än att han ännu inte är i matchform. Migen är fortfarande inte redo för spel och Suma har - som vanligt - hamnat i frysboxen. Inför detta problemet gör därför Magnus Pehrsson vad jag ser som ett allvarligt misstag. Han lyfter upp den utmärkta offensiva innermittfältaren - tian - Wanderson do Carmo till positionen som ensam anfallare - nian. Hans teknik går det inte att klaga på men alla som såg honom i rollen som vänstermitt förra året och som avslutare i år, vet att han inte är snabb och inte heller har några bra avslut. Han är helt enkelt inte en fullgod nia. Samtidigt så finns det ingen i GAIS trupp som kan fylla hans skor i rollen som tia. I sin iver att lösa ett problem skapas istället två; Wanderson blir isolerad och ensam, vill vandra ner och det finns som vanligt ingen spelar i boxen vid inlägg och instick. Det hade troligen varit en bättre idé att starta med Björn Andersson som anfallare, vilkat han gjorde de sista tio minuterna av matchen. Nu kan vi la inte ställa stora förhoppningar på hans teknik men samtidigt har han bättre egenskaper för att fungera som target-player. Att Eyjólfur Hédinsson inte kommer till sin rätt i rollen som tia visste vi också sedan innan. Hans roll i torsdagens match var dock viktig genom målet i minut 40; Wanderson, med ryggen mot mål, petar bak bollen till en framspringande islänning som bombade in 1-0. Tillfälligt jubel och stim på läktaren - han är hård, han är vild, han är bättre än Håkan Mild! - innan halvtid och därefter en snarlikt medioker andra halvlek.

I den andra halvleken har Levon Patjadzjan två utmärka lägen, men ett skott utanför och en läcker lopp i ribban ger inga mål till armeniern som inte heller han kommer upp till förväntad standard. Han var dock bättre i sin roll än sin motsvarighet till vänster. Även om Jóhann Gudmundsson stod rätt och skapade ett bra läge vid ett tillfälle så var han en skugga av sin egen kapacitet. Synd, när han kommit in och gjort några bra matcher tidigare.

Medioker match, publiksiffra och klack var det man fick uppleva från ståplats. GAIS saknade den vilja och aggressivitet som krävs för att vinna boll och sätta adekvat press på bollhållaren. Pliktskyldigt rusade grönsvarta spelare fram mot motståndarna men då den riktiga viljan saknades kunde de plattnorrländska bockbrännarna spela sig ur situationen. Synd, då det var tämligen tydligt att de inte var så värst svårt att stjäla bollen från de himmelsblå motspelarna när väl allvarliga försök gjordes. Med samma inställning som i derbyt eller som en engelsk FA-cupmatch mellan Chelsea och Barnsley hade GAIS troligen förnedrat motståndarna. Framåt plågades åskådarna av vedervärdigt dåliga passningar som sällan nåde sin adress - om det ens fanns någon sådan, allt för ofta verkade bollarna bara slås bort i intet. På mittfältet fortsätter Prince Ikpe Ekong att dominera även om hans roll att försöka fördela bollar är svårt när medspelarna springer runt och gömmer sig för honom. Lagets inställning är något som även smittat av sig på lagkapten Fredrik Lundgren och en Lundgren utan inställning och löpvilja är ingen vidare spelare.

Tur för oss att Dime Jankulovskis goda form håller i sig. Dessutom fortsätter Bobbie Friberg José de la Cruz att imponera som mittback när han vann många dueller och spelade smart. Ytterbackarna David Durmaz och även Jonas Lundén var emellanåt säkerhetsrisker i försvarsspelet.

Daniel Nicklasson fick tjugo minuter på sig att visa att han duger till förstauppställningen som vänstermitt och lyckades visa den kyla och förmåga att avsluta som ofta lyst med sin frånvaro under säsongens första matcher; löper på djupledsboll, fintar höger, fintar vänster, lurar av två gävlebor och skjuter in 2-0. Nu slutligen går det att andas ut, GAIS spelar säkert ut den återstående tiden. Nu är det bara att sitta och tumma på sin tågbiljett till Halmstad.

Sammandrag av GAIS-Gefle 2-0

Klicka på bilden

inför GAIS - Gefle IF

Äntligen var det hemma match igen och denna gången är det Gefle som bjuder på motståndet. Gefle som ligger på en 14:e plats med 4 förluster, 1 oavgjord och 1 vinst kommer till Ullevi utan tongivande spelaren Hasse Berggren. Enligt rapporter från Gefles hemsida har den 35 år unga anfallaren fått en känning i vaden, och måste då stå över matchen mot Grönsvart.
Dock är inte Gefle helt ofarliga då fortfarande Oremo och Bapupa kommer att starta imorgon.

GAIS kommer till matchen med Migen ”Super-Migen” Memelli istället för Morais. Ang startelvan till matchen på torsdag lär nog Björn Andersson få göra ”Comeback” på mittbacksplatsen och Bobbie får nog ta steget upp på mittfältet. Men vem vet, kanske köra man på som innan mot både Dif och IFK.

Djurgårdens IF 0 - 0 GAIS

Inför måndagens match mot ärkefienden Djurgården (i alla fall sedan kvalet 1985) så var utgången oviss. Förvisso har GAIS sedan återkomsten till allsvenskan lyckats mycket bra mot Stockholmslaget, både borta och hemma, men samtidigt har de första två bortamatcherna mot Trelleborg och Kalmar inte varit något annat än fiaskon. Upp till bevis således för huruvida GAIS kunde spela bra på bortaplan denna säsong mot ett lag som - med Stockholmsmedias nya gullegris, vänstermittfältaren Rajalasko - siktar mot toppen i årets allsvenska.

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; D. Durmaz, A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz, J. Lundén; P. Ikpe Ekong, F. Lundgren; E. Hédinsson, W. do Carmo, L. Patjadzjan; C. Christoforidis

Det var egentligen meningen att GAIS skulle starta med samma lag som mot de orena (som man säger, ändra inte på ett vinnande lag... även om inte laget vann så...). Dock fick tydligen Daniel Morais Reis en skada (-benägen?) på träningen och istället fick Christos Christoforidis hoppa in på topp från start. även om många sätter sitt hopp till hans målfarlighet var det inte mycket av den varan vi fick se i denna match. Då han oftast var tämligen ensam på topp - Djurgården var mycket bättre än de orena på att blocka bort Wanderson do Carmo - skall inte han allena lastas för detta, men nog är han långt ifrån sin toppform. Sheriff Suma verkar inte varit något alternativ, snart lämnas la förhoppningarna om den heliga målgörar-graalen över på Super-Migen om vi inte börjar prestera framot mot Bockbrännarna på torsdag.

Detta blev en match som Djurgården under långa stunder dominerade. Dime Jankulovski utsågs till matchens hjälte och hade bra koll på det mesta som kom hans väg. Då matchbilden blev som den blev var en poäng ett bra utfall för GAIS, men så ser inte riktigt matchhjälten på saken. I morgonens .SE menade han att GAIS inte var något skitlag som åker till Stockholms stadion med målet att spela 0-0 och få hem en poäng. I lokalblaskan gepe utmålades han dessutom som Hisingskille (sic!); det är bra att lokalpressen har koll - jag trodde han var ifrån och fortfarande bodde i Angered, även om han spelat i Lundby, men vad vet jag?

GAIS anfall under matchen var ofta allt för korta. Medan de egna försvarsspelet ofta gav bort bollen till motståndarna. Måhända är det avsikten att försöka spela sig ur försvarssituationer, men igår fungerade inte riktigt som det skall. Grönsvart saknade aggressiviteten eller förmågan att försvara på samma sätt som mot de orena. Gång på gång ramlade bollen på ett eller annat sätt ut till blårandiga spelare som satte igång ännu ett anfall. Troligen kan vi tacka giganten Prince Ikpe Ekong som gjorde en jätteinsats i det defensiva arbetet. Däremot slarvade han lite framåt med sina patenterade farliga sidledspassningar. Måste dock påtala att jag är imponerad av hans förmåga att tjonga upp bollen i en vacker liten båge och låta den dimpa ner hos en lagkamrat fem, tio meter bort. Prince drog på sig ett kort i första halvlek och efter det sprang så kallade järnkaminer runt och ramlade framför honom i ett försök att ge honom ytterligare ett kort och utvisning - ett vägvinnande sätt att spela fotboll på.

Framåt var inte Levon Patjadzjan lika framgångsrik som i föregående matcher, inget lag är länge överraskade av vad armeniern har att bjuda på - blod, svett och tårar för vänsterbackar. Återigen en utmålad idiotvärvning från GAIS sida (Stephenson, Keene...) som kommer ett ge resultat och pengar med tiden. Han kom förbi sin back några gånger men allt för ofta slarvade han med sina passningar. Dessutom sprang han in i motståndare i straffområdet två gånger. Den ena av dessa borde ha gett en straff, men domaren Martin Ingvarsson - som silade mygg och svalde kameler matchen igenom - ignorerade situationen. Vet inte hur det varit i år, men förut har nyförvärv oftast fått sig några lektioner i GAIS-kunskap. Om det är något som Levon varit med om har han säkert fått se flera svartvita bilder från 1954, men fick han lära sig det viktigaste? GAIS får inte lätta straffar! det är bättre att stå upp som en gaisare än att hoppas på en rättvis bedömning.

Överlag får vi allt vara nöjda med en poäng. Vi skall vara än mer glada över att GAIS lyckades hålla ihop försvaret hyfsat mot ett stundtals hårt pressande hemmalag med missnöjt vrålande apor på de flacka, K-märkta bergen på sidorna av planen. Samtidigt måste jag säga att det är orättvist att skriva en sammanfattning utifrån teve-bilder. Jag är säker på att kameran smyger lite närmare bollen för var år som går, snart är det omöjligt att få någon överblick över spelet överhuvudtaget. Var är yttermittfältaren, hur står backlinjen, var finns ytor? Helt omöjligt att avgöra på teve, det är la viktigast att tittarna skall kunna se spelarnas dribblingar och frisyrer än att få någon uppfattning om matchen. Dessutom var det någon praktikant igår som tvunget ville vissa missade DIF-chanser om och om medan man från publikens brölande kunde ana att något viktigt hände på plan.

GAIS profiler: Andreas Tobiasson

Andreas, även kallad Ante, kom till GAIS 2004 efter att ha spelat i Jonsered där Ante även lirat sedan barnsben. Herr Tobiasson är född dagen efter Lucia (14 december) 1983. Med sina 186 cm och 85 pannor i vikt är Ante 4 tyngst i GAIS.

Ante beskrivs som en mittback med bra huvudspel samt en bra en mot en spelare. Med 82 Grönsvarta seriematcher underbältet och ett kontrakt som går ut 2009 kan vi nog räkna med att Ante får fira hundra med Grönsvart nästa säsong. Vem vet om några år kanske Ante tillhör samma lista som Folke Lind och Zamora Järelöv nämligen spelare som spelat 200+ matcher för GAIS. Det återstår att se.

Övrigt:

Andreas har representerat svenska u21-landslaget en gång, inhopp mot Skottland den 16 november 2005. Ante har för övrigt mäktat med att göra 5 mål i serie sammanhang vilket är 5 gånger mer än vad Migen Memelli lyckats med.

Inför DIF - GAIS

Dags för omgång 5 och då beger sig den Grönsvarta spelarbussen till Kungliga huvudstaden och Apornas Armé. GAIS får möta ett rätt tungt Djurgården som fått tillbaka killen som besöker sjukstugan mer än omklädningsrummet, Mattias Jonsson. Dem två senaste säsongerna GAIS besökt Sthlm Stadium har det slutat med Grönsvart 3 poängare. Men frågan är om historien kan upprepas. Djurgården som har den hårt skjutande Rajalakso. Sebastian Rajalakso har mäktat med 5 fullträffar på 8 skott i årets upplaga av Allsvenskan, men imorgon hoppas vi att det tar stopp.

GAIS kommer till matchen med samtliga spelare som var med senast mot Blowit samt Kenneth Gustafsson som är tillbaka efter det röda kortet han fick mot KFF. Förhoppningsvis orkar Christos med 90 minuter eller i alla fall 75 och kan börja från start. Annars ser startelvan rätt så säker ut.

Mitt tips: 1-1 (0-1)

GAIS 0 - 0 IFK Göteborg

Så var det slutligen tid för den match jag och många andra fasat över i flera veckor; derbyt mot lillebror. På senare tid - vi talar decennium - har lillebror växt sig några centimeter längre, vilket har lätt till ett föga klädsamt beteende hos många av lillebrors anhängare. Konstigt det där, min lillebror är några centimeter längre än jag men det är inga problem för det.

Hur kan jag egentligen försöka sammanfatta denna match? I det flesta av GAIS tävlingsmatcher - och då framförallt derbyn - så tappar jag lätt förmågan att analysera. Grönsvarta och blåvita bluppar rör sig på ett grönt underlag och så fort bollen är hos en blåvit spelare eller på GAIS planhalva knyter sig hela min uppsättning av inre organ och jag får svårt att andas tills grönsvarta spelare erövrat bollen och fört över den till offensiv planhalva.

När nu många återigen (med den oavsiktliga hjälpen av idioter) vill ersätta en levande läktarkultur med stora sittplatser för stora rumpor med serveringsmöjligheter och andra lyxiga faciliteter hoppas jag verkligen de tänker till lite extra på oss gamla läktarvrak som trots allt inte kan hålla oss borta från det nya finrummet. Jag önskar mig tillgång till syrgas i stolene och tillgänglig personal som är kunniga i hjärt-lung-räddning och i värsta fall kan intubera (jag är expert på hur sånt går till, för jag har sett på "Cityakuten"!).

Jag är helt enkelt lite som en prepubertal Nick Hornby (jag förutsätter att mina läsare har läst "Fever Pitch" minst tre gånger). Skillnaden är dock att jag för länge sedan borde ha lämnat både pre- och pubertala egenheter i mitt beteende bakom mig ("Hej Bullen/Kamratposten, är jag normal?"). Därför känner jag mig lite malplacerad på Gamla Port där människor går runt och har trevligt och festar före den solklara förnedring som kommer att följa. Men jag känner mig ändå tvungen att ta mig dit, dels för att hämta ut biljetten till Halmstad (ser att de säljs på fiket vid Harry Hjörners plats imorgon lördag, gå ditt om du saknar biljett!) och fylla på hjärnan med lite mer gift för att dämpa ångesten. Har redan hällt i mig två liter kaffe och tryckt på reload på gais.nu för att inte missa några intressanta utlägg om Överåsparkens historia och nuvarande status. Ja, appropå Överåsparken tycker jag att det är ett utmärkt initiativ att har gårdapôjk som avmarsch-låt från GP, även om det förstås kanske är lite mycket begärt att hoppas att folk skall klara av verserna. Stefan Ljungqvist var där och sjöng, fram till för ett halvår sedan trodde jag han var död (jag har nåt den ålder där alla kändisar från förr är döda) men han såg rätt frisk ut.

Någons mobilinspelning, jag byter om jag hittar något bättre
Ja, just det, matchen! Jag var helt enkelt tvungen - på grund av ovan nämnda mentala tillkortakommanden - tvungen att ladda ner matchen för att kunna få ihop något vettigt att säga. När jag gjort det och börjat bella slogs jag som vanligt hur proffsigt intryck Canal+ sändningar ger. Det är än TV4 det. Det är inte sämre när man möts av Pelle Blohms nuna. Sedan höll jag oftast med kommentatorerna i analysen, vilket förstår lyfter dem i mina självgoda ögon.

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; D. Durmaz, A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz, J. Lundén; P. Ikpe Ekong, F. Lundgren; E. Hédinsson, W. do Carmo, L. Patjadzjan; D. Morais Reis

Vad som framförallt upptog mina tankar innan match handlade om hur GAIS skulle göra med vänsterkanten; Kenneth Gustafsson var ju avstängd från debaclet i Kalmar och många har kommit och gått som vänsteryttrar under de första fyra matcherna. I någon tidning trodde en journalist att Eyjólfur Hédinsson skulle spela som offensiv innermitt och att Wanderson skulle få flytta ut på kanten. Jag var skeptisk, då Eyjo inte gillar att spela så lungt upp i banan, men samtidigt är det en spelare som känns bra att ha med. Lösningen blev att placera honom på den positionen och där var han förvånansvärt bra. Han är inte precis en klassisk ytter i sin spelstil men har verkligen lungorna (och då menar jag att han har bra kondition, inte stora bröst) för det. Han löpte över stora ytor och gick ofta in centralt i plan. Vänsteback fick David Durmaz bli, något jag tyckte han klarade av bra och lyckades få till en del hyfsade uppspel.

Redan tre minuter in i matchen presenterar IFK Göteborg sin spelidé. Ett långt inlägg slåss mot straffområdet och tre blåvita spelare tjurrusar in mot mål för att stånga in bollen. Nu har jag inte följt IFK:s matcher, bortsett från när de spelar mot GAIS för vem fan vill kolla på allsvensk fotboll utan hjärta? Men nog känns det som klassisk blåvit 4-4-2-strategi. Sparka och spring, in med bollen i boxen och rusa in. I det avseendet har de ett utmärkt anfallspar i Wernbloom och Wallerstedt. Inte är det särskilt vackert men det torde vara tämligen effektivt. Som gaisare är det lätt att försöka förmildra tillkortakommanden med att tala om moraliska segrar och vackert spel, men nog fan är tre poäng mycket vackrare än noll!?

Onekligen var det så att GAIS stod för det vackra spelet som personifierades av Wanderson do Carmo och Levon Patjadzjan. Wanderson finner och jobbar matchen igenom på små ytor mellan motståndarnas backlinje och mittfält, trixar och sliter och finner de mest kreativa lösningar på problemen. Problemet både han och anfallaren Daniel Morais Reis har är deras lama avslut. Allt för ofta förvaltas bra lägen illa då bollen knappast får mer än styrfart mot mål. IFK:s danska målvakt är duktig och håller kvar blåvitt i matchen, men nog var många av avsluten inte så värst svårt att ta hand om. Det verkar som de varit för lite gröt i de båda brassarnas diet under uppväxtåren (jag baserar mina kunskaper om brasiliansk ungdomskultur på att jag just håller på att läsa boken "Guds stad/Cidade de Deus", skulle dock säga att filmen är mycket bättre än boken, men jag hoppas att deras uppväxt var lite trevligare än så). Till skillnad från IFK finns inte riktigt förutsättningar för dessa båda unga spelare att tjurrusa in i straffområdet, utan de flyger mest omkull. Deras möjlighet att matcha löpningar med inlägg kan delvis ursäktas med svårigheterna att veta när inläggen kommer. Under matchen är nämligen Levon från Jerevan hela tiden på språng, dribblar och fintar så mycket att ingen vet när han här nöjd och hur och var inlägget kommer. Han är en fantatisk spelare och utsågs tämligen rättvist till matchens lirare, men kommunikationen med medspelarna bör förbättras, ibland är nämligen de lika bortdribblade som motståndarnas vänsterback. Nu fick Christos Christofordis hoppa in med tjugo minuter kvar, en spelare som är lite tyngre i kroppen och kanske kan ändra på några av de här problemen i framtida matcher.

Motståndarna är inte helt ofarliga, även om deras klara målchanser inte är lika många som GAIS. Dime Jankulovski ställs inte inför några större prov och klarar sig bra, delvis tack vare Hysén juniors oförmåga att avsluta på mål. Till stor del beror detta på att GAIS håller lagdelarna tätt ihop. Bobbie Friberg José de la Cruz övertygar återigen som mittback, hans snabbhet och bollskicklighet är en klar tillgång fram tills dess att Ekunde är tillbaka i fullgod form, och Andreas Tobiasson visar inte upp samma obeslutsamhet som några av de tidigare matcherna. Även Jonas Lundén sköter sitt försvarsarbete godkänt. De grönsvarta spelarna visar hela tiden en vilja att reparera sina egna individuella misstag istället för att lämpa över problemet på någon annan och inget av detta hade fungerat utan dirigenten och bollvinnaren Prince Ikpe Ekong som återigen gick ut och visade att han är kung när det gäller, med lite hjälp från kapten Fredrik Lundgren förstås.

GAIS spelade som sagt den bästa och vackraste fotbollen och förtjänade minst oavgjort. Men vem tror egentligen att livet är rättvist? I 77:e minuten kommer ett svepande inlägg från vänster som når en - just det - tjurrusande Pontus Wernbloom vid bortre. Sittplatsare stället sig upp och tjoar, jag och många andra med mig sjunker bakåt med ett kollektivt suck av besvikelse och smärta. Det är inte rättvist! Sorgen förbytts i glädje och lättnad när vi förstår att domaren har blåst av för att Tobiasson blivit manglad av mittbacken Sigurdsson i eget staffområde. Målet godkänns ej och Wernbloom är topp tunnor rasande, springer runt och gormar på domaren och skriker ut sin besvikelse.

Låt oss dröja oss kvar vid karaktären Wernbloom för ett tag. Under senare tid har han allt mer framställts som en galjonsfigur för blåvitt. En ung kille från regionen med ett typiskt "fullast på ett högstadiedisko"-utseende som en yngre ståplatspublik kan identifiera sig med. Gick jag över en gräns nu (en del yngre förmågor i GAIS-klacken ser förstås inte bättre ut)? Måhända. Wernbloom besitter onekligen de egenskaper som gör honom avskydd hos motståndarnas supportar och därmed nästan per automatik en älskling hos de egna. Vem utanför Skaraborg fällde en tår när Mathias Svensson tvingades lägga skorna på hyllan? Hans sätt att agera och bete sig när han får ett mål bortdömt eller ett domslut går emot honom kan och bör kanske snarare ses som ett uttryck för engagemang än som gnäll - det är lite svårare att blunda för hans tendens att försöka filma sig till fördelar. Problemet med Wernbloom är att han nu, likt andra slitvargar som Fredrik Lundgren och KFF:s Henrik Rydström uttrycker sina tankar i en blogg på gp.se där hans tankegångar inte är mycket bättre än den fullaste killen på högstadiediskot (dock är stavningen och grammatiken mycket bättre - får han hjälp eller ej?). Jämförelsen är inte smickrande, för att inte tala om man skulle jämföra hans alster med ovan nämnda Pelle Blohm-står-när-de-andra-faller.

När matchen till slut är över, laget har tackats av (så inte att IFK tackade av sitt lag - kanske kom de lite sporadiska "hata GAIS!" därifrån) och jag får gå ut i det fria utan att bli överfallen av Wisemen så är i alla fall jag kluven. Visst vad det en härlig och underhållande match; visst bestod mina förhoppningar innan match om att enbart behöva förlora ärofullt och vackert; visst tänkte jag att en poäng inte är så pjåkigt mot mästarna; visst tänkte jag i paus att likt mot Kalmar så kommer GAIS att bli överkörda i andra halvlek - men när IFK nästan viker ner sig i andra halvlek och spelar som ett pojklag känns det surt att inte få ihop tre poäng.

*****

Samtidigt vinner Ljunskile sin första match för säsongen mot förmodade topplaget Elfsborg. Tränaren Haglund klagar, som vanligt, på bortalagets gräsmatta. Samtidigt vet alla som varit där om att Elfsborg alltid vattnar sin platsmatta för match, oavsett om det regnat hela dagen, vilket det förstås oftast gör i Borås. Låt mig citera Haglunds mittfältare Ishizaki från senaste numret av Offside:

"Det är många lag som kommer hit och klagar på att det är svårt att ställa om från vanliga gräsplaner till vårt konstgräs, men vi spelar ändå på elitnivå - de borde klara av att anpassa sig till att det går lite snabbare här."

Tydligen hade Ishizaki och övriga spelare i Elfsborg svårt att ställa om till det lite långsammare spelet i Panos City - borde de inte klara av det som spelare på elitnivå?

Derbydags! GAIS - IFK Göteborg

Då var det äntligen derby igen, säsongens första i ordningen. GAIS kommer till matchen efter att presterat väldigt böljande. Först 2-0 mot Hammmbary för att sedan åka på en riktig käftsmäll i Småland. IFK Göteborg kommer att komma till matchen med ett starkt självförtroende då man änsålänge är obesegrade.

GAIS har tagit ut en 16-manna trupp där våran frälsare och bäste anfallare från förra säsongen, Christos Christoforidis är med! Med Kenneth borta kan vi räkna med att Durmaz går in och spelar från start, samt att även Bobbie får lira mittback. Preliminär startelva ser ni här brevid.

Kalmar FF 4 - 0 GAIS

Premiären mot Elfsborg var uppmuntrande; bortamatchen mot Trelleborg en kalldusch; hemmasegern över Hammarby gav hopp om storhet och ett ljus i mörket; andra halvlek i matchen mot Kalmar var en snyting rakt i ansiktet. Hur länge skall jag behöva stå ut med detta bipolära liv där jag slängs mellan hopp och förtvivlan? Vad innebär dessa tvära känslomässiga kast för mig och andras mentala och fysiska hälsa? Det är hög tid att någon beräknar de samhällsekonomiska kostnaderna för de lidande som GAIS supportar utsätts för.

Nog om närmast pubertal självömkan och över till matchen. När jag kommit på plats med en Guinness och laguppställningen presenterades på den gryniga storbildsskärmen trodde jag att en av bolagets medarbetare som hade hand om det grafiska upplägget fått ett epileptisk anfall, eller att de ringt till gepe för att få reda på hur GAIS spelar. Laguppställningen var oväntat - i alla fall för mig - med ett helt omkomponerat offensivt mittfält.

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; K. Gustafsson, B. Andersson, A. Tobiasson, D. Durmaz; F. Lundgren, P. Ikpe Ekong; L. Patjadzjan, J. Gudmundsson, B. Friberg da Cruz: D. Morais Reis.

På förhand hade jag skrivit upp denna match som en troligt förlust men efter det goda spelet mot Hammarby hade jag i alla fall förhoppningar om en hedervärd förlust. Så såg det också länge ut att kunna bli. Ja, till och med bättre än så. GAIS matchade nämligen motståndarna i nästan hela första halvlek. David Durmaz som spelade säsongens första match lyckades i första halvlek för det mesta kontrollera den farliga och snabbe Cesar Santin, som spelade på hans kant. Båda lagen hade en del farliga anfall. GAIS anfall rann oftast ut i sanden genom att de grönsvarta spelarna själva gjorde det för svårt för sig. Daniel Morais Reis är duktig när han lyckas ta med sig bollen och kommer rättvänd mot mål, men väger allt för lätt och lyckas inte få ut så mycket av sitt spel som ensam anfallare. Dessutom hoppades nog de flesta med mig att han skulle kunna börja uppvisa något som liknar målsinne. Bobbie Friberg José de la Cruz lyckades inte så värst bra när han testades på vänsterkanten och det var därför ett intressant försök att istället lyfta över den till synes givna Levon Patjadzjan på vänsterkanten. Det fungerade rätt bra i första halvlek. Armeniens Garrincha verkade inte bry sig nämnvärt om att trixa bort motspelare på andra långsidan och jag hoppades lite att hans målkåthet kunde komma mer till sin rätt om han fick bättre lägen med högerdojjan. På andra änden av Fredriksskans lyckades GAIS-försvaret, om än emellanåt lite väl senkommet, freda det egna straffområdet när Kalmar-spelarna försökte sig på instick i boxen.

Allt såg som sagt bra ut i nästan hela första halvlek. Sedan fick hemmalaget en frispark centralt på offensiv planhalva. Lagkaptenerna och bloggarna Fredrik Lundgren och Henrik Rydström tjafsade lite och lagen förberedde sig inför en sista dust innan halvtidsvilan. Bollen sparkas iväg mot straffområdet och deras targetplayer, som likt de flesta andra spelarna heter Elm, får god om tid att nicka bollen i mål då han gör en sidledsförflyttning i straffområdet medan Andreas Tobiasson inte riktigt är på tårna. 44 goda minuter följs av en förbannat lång väg mot totalt helvetes mörker.

GAIS har på senare år med rätta fått kritik för att inte vara helt med i början av matcher och halvlekar. Måhända trodde spelarna att efter kallduschen strax innan halvtid så skulle KFF öppna upp lite lugnare i andra. Så var inte fallet, de gick istället direkt på knock. I första anfallet är försvaret helt borta och cyklar medan Kalmar FF tar och gör 2-0. Makrillarna stapplar bakåt med blodig näsa och kommer aldrig mer in i matchen. Snart görs även 3-0 och slutligen blir förnedringen nästan totalt när Patrik Ingelsten fullbordar ett äkta hat-trick. MP försöker sig på några tidiga byten - Sheriff Suma och Wanderson Do Carmo in för Daniel och den lite oväntade tian Johann Gudmundsson - men det är av marginell betydelse då matchen i praktiken redan är avgjord. Ibland kan lag lyfta sig och vända ett hopplöst läge, likt Rocky Balbo för att fortsätta med utslitna boxningsliknelser, men det är solklart inte fallet här. Den ende som i min mening lyckas komma undan andra halvlek med viss heder är kämpen, köttmuren och giganten Prince Ikpe Ekong. I slutet av matchen ersättas han av Eyjólfur Hédinsson. Roligt att islänningen är tillbaka men den svaga ljusglimten förställs av att Kenneth Gustafsson slarvigt lyckas dra på sig en frilägesutvisning och är således borta från derbyt. Kenneth är inte allas favorit, men finns det någon som kan gå in och ta den rollen på torsdag?

Angående torsdagen har jag förstås även där räknat med en seger för de orena. Men en orättvis och hedervärd förlust för de vackra, som under den rådande sejouren i allsvenskan. Nu oroar jag mig för förnedring och evig skam ('evigt' räcker till höstderbyt i alla fall - inflationen ni vet).

*****

Dubliners chilinötter från en tvåa. Inte tillräcklig med sting och en obehaglig eftersmak. Till unch åt jag idag pyttipanna. Det kommer la man få nerkört i halsen på torsdag - ett ont omen som jag i min dumhet har orsakat alldeles själv!

I väntan på torsdagen: Derby på baksidan

Om ni inte vet vad som händer på torsdag så kan jag upplysa er om att det är derby i fotbollens före detta huvudstad. Idag måndag är det derby i fotbollens nuvarande huvudstad. Staden heter Stockholm och ligger en bit utanför Enköping.

I samband med detta har en lokaltidning som heter Dagens Nyheter ett antal intressanta artiklar som kan vara värt att titta på även för oss som bor på landsbygden och inte lever i villfarelsen att det är publiken kring landslaget som är drivande inom läktarkulturen (ja, en sportjournalist har på allvar hävdat detta). Det är nämligen, som krönikören Esk påpekar, nu tio år sedan publiken kom tillbaka till den allsvenska fotbollen i Stockholm och med medias hjälp lyckades dra med sig övriga Sverige.

Nu är denna publikfest något som nästan tas för givet, i alla fall för de som inte behöver genomlida ännu en säsong på den betongklump från atomåldern som officiellt kallas Nya Ullevi. Det är i alla fall inget som vårdas och uppmuntras av klubbar, sponsorer eller berörda myndigheter. För att påpeka detta har de två berörda klubbarnas supportar bestämt sig för att genom en protestaktion markera mot hur de motarbetas.

Som ett kuriosainslag har DN två stycken Birminghambor på framsidan av tidningen sportdel. Dessa två medelålders män från den svenska läktarkulturens främsta föregångsland har rest till Stockholm för att uppleva svensk fotboll, eller snarare den stockholmska publikfesten. På Villa Park i Birmingham blir man avhyst om man står upp trots tillsägelse och åskådarna är tyst i motgång. De båda herrarna tror inte att det är någon risk att ståplatsläktarna försvinner i Sverige, för de krävs de att flera klubbar lyckas etablera sig i Europa och bli ett offer för uefa:s regler och förordningar. De tycks omedvetna om att många utan något yttre tvång försöker arbeta i denna riktning.

Publiken tas som sagt för givet, trots att det bara är lite mer än tio år sedan som Stockholmslagen kunde dra några fjuttiga tusen på sina hemmamatcher. Om den vanliga ståplatspubliken skuffas undan från svenska arenor med höga priser, förbud och påträngande regler lär de inte finnas så värst många asiatiska turister som står i kö för att se på allsvensk fotboll och köpa löjliga hattar i souvenirbutikerna.

Inför GAIS - KFF

Imorgon smäller det, GAIS får möta Kalmar FF på Fredrikskans. Det som GAIS måste göra sig beredda på är att möta är en lång kastande Elm, En Snedsparkande kopia av skallepär samt gammal GAIS bekanting i form av Lasse Johansson. Lasse Johansson som var företagsam i början av 2000-talet då han först drog ner Kalmar i Div 1 (nuvarande Superettan) för att året därpå även dra ner GAIS ett seriesystem. GAIS kommer tillmatchen utan Jonas Lundén men med Eýo Hédinsson. Se vår preliminära startelva samt håll ögon och öron öppna för det kan vara så att Morais får utgå för att ge Suma plats i anfallet. Eller så kommer Nicklasson in i truppen antingen på bänken eller i startelvan.

Tankar dagen efter...

Så här dagen vår första 3:a för Säsongen känns det riktigt skönt. Med Grönsvarta ögon sätt var det en välförtjänt seger, dock fick vi allt kämpa för den sista 3. GAIS domminerade hela första halvtimmen och Hammarby lyckades bara vaska fram några halvchanser. Men istället för att media ska hylla ett stabilt GAIS spel så fokuserar man på "tabbar" av Rami Shabaan och således riktar media alla strålkastare på honom. Medan en Grönsvart seger kommer i skymundan och GAIS får fortsätta försöka jobba av sig stämpeln som bonkargänget/brölaget från Göteborg. Det ska bli intressant att se hur Gepe väljer att sammanfatta nästa torsdags match mot IFK Göteborg då GAIS slår skattesmitarna från Kamratgården.

GAIS 2 - 0 Hammarby IF

Efter torsdagens vedervärdiga debacle i Trelleborg var förväntningarna på matchen mot den förväntade guldkandidaten (de tre stockholmslagen är la alltid förväntade toppkandidater?) Hammarby IF vars ofta stora bortafölje av förväntade skäl lyste med sin frånvaro. Med tanke på GAIS i övrigt medelmåttiga hemmapublik blev publiksiffrorna där efter. Innan matchen var jag förbi på GP för att betala för tågresan till Halmstad (jag uppmanar alla andra att göra det samma!) samtidigt som Migen Memelli lämnade ifrån sig micken. Pubens närvarande gårdakvarnar skanderade Super-Migen. Även om uppfattningen kring hans kvalitéer är splittrade efter förra årets eviga målsumpande verkar han fått något av en kultstatus. Eller måhända har Sheriff Sumas brister framåt ställt fjolårets insatser i ett bättre ljus?

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; K. Gustafsson, B. Friberg José de la Cruz, A. Tobiasson, J. Lundén; P. Ikpe Ekong, F. Lundgren; J. Gudmundsson, W. do Carmo, L. Patjadzjan; D. Morais Reis

De stora förändringarna från de två första matchernas startelva var att Bobbie Friberg José de la Cruz flyttade ner som mittback på Björn Anderssons bekostnad och Johann Gudmundsson tog plats som vänsterytter samtidigt som Daniel Morais Reis tog Sheriff Sumas plats som ensam anfallare.

Initialt hade jag som sagt inga förväntningar på annat än en given förlust och var lite orolig över en del av bytena. Förvisso tycker jag inte Bobbie friberg José de la Cruz imponerat på vänsterkanten men duger hans låga lägstanivå för spel som mittback och var inte Joi väldigt seg förra året? Turligt nog fick jag helt fel. Bobbie fungerade utmärkt som mittback och kändes mycket säkrare än Andreas Tobiasson som även denna gång visade sig lämna och servera en del otrevliga returer till motståndarlaget. Inte för att det var något större problem med försvaret över lag. Tillsammans med Prince Ikpe Ekong och kapten Fredrik Lundgren spelade laget med ett aggressivt men väl avvägt spel. Ekong, som börjat säsongen lite oroligt med sina patenterade lösa sidledspassningar, lyfte sig flera snäpp, låg oftast hårt på motståndaren, arbetade över stora del av planen och slog många bra passningar.

Den här bilden har jag tagit från gp.se

Problemet i försvarsspelet stod snarare att finna hos ytterbackarna Kenneth Gustafsson och Jonas Lundén som inte riktigt alltid var på tårna och då framförallt den senare av dessa båda spelare. Detta var dock initialt inget större problem. GAIS satte snart ett kraftigt tryck på HIF som endast med lite tur lyckades freda målet under den första halvtimmen. Till skillnad från tidigare, framför allt Trelleborgsmatchen, gick passningarna fel först på den sista tredjedelen av plan vilket inte gav Hammarby särskilt många möjligheter till att utnyttja dessa misstag. Detta ändrades dock under sista kvarten när Hammarby sökte efter ett kvitteringsmål och GAIS återigen började göra en del ogenomtänkta rensningar. Innan dess hade dock det grönsvarta laget tagit ledning genom Wanderson Do Carmo som matchen igenom gjorde en god insats som både tia och nia. Framförallt blev han en målskytt; Gustafsson slog en högerhörna som Shaban i bajernmålet boxade, eller snarare stötte, snett ut mot vänster där Wanderboy kunde skjuta i mål. 1-0 till GAIS och jag började tänka att om GAIS kan göra ett mål till kan vi kanske få med oss ett oavgjort resultat.

På det offensiva mittfältet i övrigt var Johann Gudmundsson faktiskt en positiv överraskning för mig. Han spelade bitvis riktigt bra, även om en viss matchovana ibland lyste igenom. Levon Patjadzjan fortsatte sin tillvaro som Armeniens Garrincha (eventuella ungdomliga läsare [yngre än 60 år] som inte känner till denne lilla fågel bör omedelbums kolla upp honom på youtube eller mostsv.!), vilket förstås är roande och kanske på sikt en publikmagnet. Även om han ibland verkar ha lite av Garrinchas önskan att dribbla av vänsterbackar bara för att det är roligt. På topp var Daniel Morais Reis inget utropstecken. Han syns inte lika mycket som Suma gör, men det skall nog inte ses som något direkt negativt. Det är helt enkelt så att han spelar ett enklare spel som passar bättre ihop med rollen som ensam anfallare än Sumas dribblande spelstil. Denna dag kom han dock inte riktigt till.

Efter halvtidspausen, då jag var tvungen att skynda mig iväg för att köpa öl och lugna mina trasiga nerver, började GAIS mot bättre vetande nästan lika lovande som första halvlek. Jag tänkte nervöst att om GAIS lyckas hålla rent i en halvtimme har vi nog goda chanser att få en poäng men allra helst bör vi nog göra två. Det är den där 2-2 matchen mot Hammarby på Gamla Ullevi 2006 som hela tiden spökar i min hjärna (2-1 i 82:a och 2-2 i 91:a). GAIS skapade flera goda chanser men som vanligt ville inte bollfan in i mål. Jag vet inte vad det är för fel på bollarna i allsvenskan och varför de hatar just GAIS. Samtidigt skapade sig Hammarbu då och då en del giftiga lägen där endast Dime Jankulovskis reptil-reflex höll nollan bakåt. Dime var återigen bra och även om han var ute och flaxade lite som vanligt några gånger var han stabil, även om en del av framgången kan tillskrivas söderbrödernas dåliga avslut.

Efter 65 minuter lyftes Wanderson upp som anfallare när Daniel Nicklasson kom in på Morais Reis bekostnad. Ett överlag vettigt byte i lagom tid enligt min mening då den utbytte inte fick ut så värst mycket och måhända fortfarande är lite ur form. Bra då att Nicke fick komma in och arbeta lite vilket han gjorde med tämligen hyfsat resultat. På samma sätt hade Joi redan i 59:e minuten fått gå av för Tommy Lycén på vänsterkanten där han blandade och gav men i det stora hela var godkänd. Medan tiden gick blev jag allt mer orolig för ett oturligt kvitteringsmål så att man kunde gå hem och muttra 'de e la GAIS' samtidigt som de eviga optimisterna runt en tjoar att ett poäng mot ett Stockholmslag inte alls är kattpiss. Tur då att MP som ett sista byte i 88:e minuten tar av den nyttige och duktige Wanderson för den före detta anfallen, numera mittbacken Björn Andersson som anfallare (svårt att hålla tungan rätt i mun när man skriver om sådana vändningar). Några minuter senare kan segern definitivt tas ut i förskott när Andersson vinner en duell mot målvakten vid en hörna och nickar in 2-0 till atleterna. Den för dagen utmärkta klacken skanderar "Björn Andersson, störst bäst och vackrast" samt "segern är vår" och en liten tår får jag nog allt i ena ögat fast det var nog lite grus i alla fall.

Skall avslutningsvis säga att domaren Martin Ingvarsson gjorde en godkänd insats med allsvenska mått sätt. förvisso gjorde han en del felaktiga domslut men det är oundvikligt och de var i alla fall hyfsat jämt fördelade vilket inte gynnade något lagt allt för mycket. Dessutom är det meningslöst att skrika på linjemännen för att de vinkar för sent med nuvarande regler och domarinstruktioner kring offside; det är meningen att de ska vinka 'för sent'.

GAIS - Hammarby 2-0

se sammandraget

Se sammandraget rapport kommer senare

Björn Andersson prisad och petad

Björns mål senast mot Trelleborg blev utsett till omgångens mål men trots bra spel i dem 2 senaste omgångarna blir han petad. Som mittback kommer vi kanske att få se Bobbie hoppa in och kanske kommer Tommy Lycén få göra sin första match för GAIS. Den som kommer till Ullevi får se.

Inför GAIS - Bajen

Hammarby imorgon som kommer med till Göteborg med ett starkt självförtroende Efter att först ha besegrat LSK med 1-0 på borta plan och sedan vunnit mot Gifflarna från Sundsvall med 5-3. Hammarby spelar ungefär som det blågula landslaget med en 4-1-2-1-2 taktik där man användersig av en lite mer defensiv balansspelare kontra en offensiv mittfältare, samt två kantlöpare och 2 anfallare. Spelare att se uppför i dem Grönvita är den ständig så vasse Paulinho, Petter Andersson samt Haris Laitinen.

Vad det gäller GAIS kommer man till Matchen med samma trupp som mot Trelleborg. Nu är det nog dags att vädra Morais från start men möjligheten med Suma på topp är stor. Räkna dock med Daniel Nicklasson på bänken då Pehrsson ser Nicke i en tänkbar Prilo roll på mittfältet. Dock kan Nicke fortfarande vara aktuell för läktar plats då han möjligtvis inte är 100%.

Mervan klar till 2010

GAIS kanske mest lysande ungtupp Mervan Celik har skrivit på ett 3 års kontrakt med Grönsvart. En talangfull yngling som har stora mål, Mervan har själv sagt att han kommer spelka i Europa om 5 år.

Se Björn Anderssons Klass mål

Björns rökare via Ribban och in i mål.

TFF 3 - 1 GAIS

Eftersom jag inte såg matchen på plats jag skall jag inte gå in i några detaljer på olika spelares insats; den tveksamma äran lämnar jag gärna över till de stackars satar som fått begrunda sitt lags öde de trettio milen hem.

Knappt tretusen hade bemödat sig besväret att ta sig till idrottsplatsen denna soliga söndag vid den skånska Rivieran. De tillresta grönsvarta supportarna vann - i alla fall i den mån det går att bedöma av TV-ljudet - läktarslaget överlägset. GAIS ställde på plan upp med exakt samma startelva som i premiären mot Elfsborg.

Så blev det 3-0 på under trettio minuter. I ett försök att vara rimligt objektiv så beror resultatet i första hand på ren och skär tur för TFF och en del individiuella misstag hos GAIS: en dålig rensning av Tobiasson; en katastrofal hörnvariant av Kenneth et cetera. Samtidigt hade atleterna faktiskt flera farliga avslut. Som vanligt (det vill säga som förra säsongen) ligger mycket av problemen i GAIS anfallspel att finna i att det dels tar för lång tid att transportera boll och komma till avslut och dels bristande potens i avsluten. Bollen rullade istället TFF:s väg allt för ofta, speciellt när det grönsvarta försvaret försökte rensa.

I halvtid ledde GAIS avsluten på mål med 4-3 med den uppenbara skillnaden att utfallet i mål var 0-3. Jag gick och pinkade och köpte mig en till stor stark för att härda ut.

Efter halvtid tog MP ut Lundén och satte in Daniel Morais Reis, flyttade ner Bobbie som högerback och gick över till 4-3-3. Det tog ungefär halva andra halvlek innan GAIS verkligen började sätta press på Trelleborg. Samtidigt öppnades det upp för en del farliga kontringar för hemmalaget. Problemen i GAIS forsatte i stort som förut medan TFF försvarade sin ledning och levde snabba omställningar. GAIS passningspel var emellanåt under all kritik, några spelare visade en slapp inställning och Suma fortsatte att göra fel beslut. Bäste anfallare i grönsvart var mittbacken Björn Andersson som från höger kunde skjuta in ett distinkt skott till 3-1 via ribbans undersida. Några andra bra lägen skapades, inte minst genom Levons insatser på högerkanter, men bättre än så blev inte resultaten.

*****

Satt som tur var på Ada's istället för i Trelleborg och suckade. När matchen pågått i några minuter kom det in en gubbe som gick och ställde sig i vägen, frågade en ur personalen om de inte visade blåvitt och när hon svarade nekande muttrade han ljudligt "era jävla idioter". Framkom inte om det var det handfull gaisare som var på plats och kollade på matchen eller personalen han menade eller både och. Sedan beställde han en stor stark som han snabbt drack upp och muttrade irriterat medan han gick ut. Det är märkligt hur dåliga mödrar var på att ge sina barn ett sinne för allmänt hyfs och uppförande även för femtio, sextio år sedan; allt var inte bättre förr. Om nu blåvitt var betydde så mycket för honom hade han kunnat traska över bron och vara på plats lagom till andra halvlek - förväntade han sig att personalen skulle byta match på de andra gästernas bekostnad för att göra honom glad eller var det bara givet för honom att den match han ville se skulle visas, medan jag varit där dagen innan och vänligt hört mig för?

Inför TFF-GAIS

Då var det dags för säsongens första bortamatch. GAIS reser till ett dansktalande Skåne med hopp om att bärga 3 poäng. Enligt SMHIs rapport kommer det regna på matchdag så Grönsvarta regnponchos rekommenderas starkt.

Till Vångavallen kommer 17-talet grönsvarta spelare där vi på Bobbie till VM tror att GAIS kommer för första gången denna säsong starta med Daniel Morais på topp. I övrigt kommer laget att se ut som senast mot Ellos.

Spelare GAIS kommer att vara tvungna att se upp med är den ständigt hotande anfallaren Michael Mensah. Men annars verkar inte TFF ha något mer giftigt i anfallsväg. I förlustmatchen senast mot ÖSK spelade man med mittfältaren Magnus Andersson brevid Mensah i anfallet. TFF hade stora problem att få bollen i mål och mäktade endast med 2 skott på mål mot ÖSK.