Gais grönsvart derby 09 2008

Julafton kommer tidigt i år

Prestationskräkare

Inte så värst mycket tidigare kanske men i alla fall. Dagen innan doparedagen är kapten Fredrik Lundgren vinterpratare på P4 Gbg (varför heter det inte vintertjôtare!?). För de av oss som vanligen inte lockas av dansband eller vadän som spelas på kanalen nuförtiden så är frekvensen FM 101,9 pch programmet går mellan 09 och 10 på morgonen. Redan nu finns en möjlighet att för höra den goda Lundgren tala om sin ohälsosamma vana att kräkas i tid och otid.

Decembergodis

Här kommer en klassiker från i sommras!

Axén, Klar för GAIS tillslut?

Förra året var det mycket snack om att det var Alexander Axén som skulle ta över på GAISgården. Men så blev inte fallet då Apornas högsta höns, aka Vidkun, tog över. Nu är det nära att Axén tillslut drar på sig GAIS overall och tränar våra Makrillar nästa säsong. Om detta är som huvud eller assisetrande tränare är fortfarande oklart. Det ryktas nämligen om att Patrik "Pude Johansson tar steget upp som huvudtränare.

Läs även: Axén på GAISgården

Apfritt i GAIS

Magnus Pehrsson kom som ett yrväder en oktorberafton 2007 och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Närmast tidigare från ett jobb på Canal+. Med solsken i blick och ett munläder som en dammsugarförsäljare. Han får trots en medioker placering fortsatt förtroende från madam Flod - ett slags förtroende som är ovanligare än snöflingor i helvetet i den moderna fotbollen - och spräcker strax värvningsbudgeten. Bara för att strax därefter börja göra närmanden med pigorna, från såväl Stockholm som Danmark. Vi får hoppas att Magnus Pehrsson går igenom isen och drunknar.

Håll Danmark rent...

..., hjälp en svenskt till färjan.

Ja, idag drog det mediala billarmet igång igen. Magnus Pehrsson har tagit färjan till Danmark under helgen och varit på ett möte hos AaB i Ålborg. Klubben är regerande danska mästare, men årets säsong har inte gått något vidare och laget är på sjunde plats efter 15 omgångar. Således bland annat efter Bobbies nya klubb Randers. de har dock lyckats ta sig till gruppspelet i Europacupen där deras chanser att gå vidare dock är marginella; Manchester United och Villareal har åtta mot Celtic och AaB. En liten chans att nå UEFA-cupen dock, om de kan tvåla till Celtic i en match nu i kväll.
Efter att ha lagt ner en hel del tid och energi på att bygga upp ett nytt lag och tjôtat en del lagbygge skall alltså MP slänga allt överbord för att via Danmarksfärjan ta över ett lag mitt under en - av allt att döma - misslyckad säsong. Fotbolldirekt är inte heller sen att referera till en dansk sågning av MP som alternativ:

"- Jag har mycket svårt att se hur han ska kunna utveckla Ålborg på alla plan då han har så liten erfarenhet, skriver Ekstrabladets fotbollskrönikör Allan Pedersen. "
(diverse tal om hur mediokert GAIS är i jämförelse med storklubben [sic!] AaB utlämnas för att skona känsliga läsare)

Undrar om det inte skulle vara ett utfall av hybris från Magnus Pehrssons sida att gå till det danska laget. Pengar lär det vara gott om, med lite hjälp från den suspekta forskar- och artistskatten. Om han tror att han kommer ha någon chans att bygga upp ett lag på samma sätt som i GAIS är han rimligen helt fel ute. Ett resultat motsvarande GAIS elfteplats 2008, det vill säga några platser under målet, kommer rimligen innebära att AaB:s styrelse förnekar honom en andra chans.

Min prognos är att MP kommer att spendera senvåren som arbetssökande och rastlöst dra runt kring sommarstugan på Orust i väntan på att någon allsvensk klubb sparkar sin tränare.

---
Enligt en artikel i Ekstra Bladet tror de att MP kommer att kosta, men att klubben inte heller är rädd att hosta upp en hel del danska kronor (stärkta genom att den är bunden till Euron som stigit skarpt i jmf. med svenska kronan) för 33-åringen.

---
Om jag arbetat på Aftonbladet är det här platsen där jag dragit några dåliga vitsar om Aalborgs Julakvavit. Men jag vill se mig som lite mer sofistikerad än så. Kanske skall återkomma med några citat från Kierkegaards Begrebet Angest, men han var ju från Köpenhamn...

Det mediala billarmet

Jag bor granne med ett parkeringshus. Som i det flesta fall ger även denna grannen ljud ifrån sig; bilar kör ut och in ur parkeringshuset som används av såväl boende som arbetande människor. Det vanligaste och framförallt mest störande inslaget är dock diverse billarm som går igång. Varför är svårt att sida om; oftast är parkeringshuset tomt och öde när ljudet börjar eka. Kanske har någon gått för nära, måhända har ett löv landat på motorhuven eller kanske har bilen bara tråkigt.

Bilstölder är inte längre en angelägenhet mellan biltjuv och bilägare

I media finns det liknande mekanismer och även om det som sägs skiljer sig åt, på samma sätt som billarm kan låta olika, skapar snart den repetitiva omtuggningen av samma sak snart en monoton medie- och ljudbild.

Det finns förstås många exempel på sådana mediala billarm men det som stör mig mest för tillfället är ljudet som dras igång varje gång någon går förbi Djurgårdens IF:s mörkblåa Mercedes. Frågan som media ställer sig är alltid den samma; kan det ha varit landsortklubben GAIS' tränare Magnus Pehrsson som gått förbi!?

Har inte längre chans på DIF, dissades via telefon.

Larmet från den turbulenta och misskötta klubben har börjat eka inom media med en förutsägbarhet regelbundenhet på sistone (tror att en del billarm i parkeringshuset går efter någon klocka också). Senast Magnus Pehrsson var på tapeten i alla medier var innan DIF tillsatte sin nya manager Göran Aral. Därefter blev det tyst för en tid. Nu fick klubbens tränare Siggi Jonsson och Paul Lindholm sparken (via telefon; stil och klass!) och medielarmet drar igång igen. Oroliga grönsvarta anhängare börjar oroligt bita på naglarna eller knapra Losec.

Värst i klassen är som vanligt kvällspressen, den media där magkänsla och åsikter är allt, faktakoll och genomtänkta analyser inget. På till exempel fotbolldirekt.se ligger mängder av artiklar som berör MP och DIF uppe på topp. Aldrig att man får se något sådant om ett tränarbyte i Trelleborgs IF. Jag skulle tro att TIF är rätt nöjda med det. Så hade även jag här ute på landsbygden om media inte fått den fixa billarmsidén att tränaren för mitt lag skall bo och verka i Stockholm. Ordförande Christer Wallin går ut starkt och påpekar att MP inte går att köpa för pengar (notera även att Wallin i denna artikel hintar att ekonomin är under kontroll med ett sjunde år i rad med positivt resultat). Men inte tror man att media bryr sig om det. Det är bara ännu en artikel som deltar i kakafonin av omtuggade fraser.

Ett nej är ju inte alltid ett nej...

Samtidigt har ordet nej och dementier för länge sedan förlorat allt värde, bland annat tack vare vår förre statsminister. Tidningar påpekar glatt att GAIS tidigare visat sig vilja sälja om pengarna är det rätta. Att sedan alla försäljningar senare gett ifrån sig mediokra resultat (Ekong i just DIF, Rolle och batongen samt Halsti i Malmö FF, Wilton och sedan Stephenson i AIK) talas det tyst om. Inte heller ser jag något om att även Magnus Pehrsson misslyckade att nå klubbens sportsliga mål; 11:a istället för övre halvan. I media antas GAIS alltid ramla ur och därför ses inte det som något problem utan snarare som en bedrift.

Mellan varven har MP och Pude i alla fall tid över för Tetris

Samtidigt är det märkligt varför en ung tränare med en säsong i allsvenskan skulle vilja byta över till en misskött och turbulent klubb, även om det är hans egen favoritklubb. Inte kan ens gud uppmuntra någon att ansluta till DIF i detta läge? Efter en säsong har MP nu fått möjlighet att själv välja sin trupp för säsongen 2009 på en ny arena. För detta har han bland annat åkt till Island några gånger samt till Brasilien och nu skulle han slänga iväg detta arbete i en stabil klubb för kaos kombinerat med stora förväntningar på Stockholms motsvarighettill Ringön?

Så man kan alltså ta det lungt och le lite åt medias dravel, eller? nä, lite orolig är jag allt fortfarande. När jag letade information till detta inlägg har det nämligen visat sig att Olof Lundh delar min åsikter. Det i sig får mig att ifrågaställa alla mina slutsatser.

Utmärkt intervju med MP

I samband med säsongsavslutningen har Mr Vertigo på bloggen Jag kan sakna Magasinsgatan gjort en lång och mycket bra intervju med tränare Magnus Pehrsson. Frågorna som ställs är så pass bra att de med lätthet slår allt som går att finna i dagspressen. Det är mer som Offside när det magasinet är som bäst. Således rekommenderas texten varmt, som en kopp glögg inför vintermörkret.

GAIS 0 - 2 AIK

Sista omgången för säsongen 2008 och förhoppningsvis sista gången i bunkern någonsin. Likt hemmaavslutningen mot samma lag säsongen 2006 formligen öste regnet ner. Fem spelare som var med då var också med nu. Skillnaden var att denna gång hade inget lag så värst mycket att spela för. GAIS kunde förvisso putsa till placeringen och så också SvFF:s egna representationslag Solna AIK, men denna gång var de inte i närheten av något guld. Officiellt pågår fortfarande bortabojkotten från Stockholmsklubbarna, men några råttor började göra ljud ifrån sig i slutet av matchen. Antagligen nynazister som firade 70-årsdagen av kristallnatten.

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; B. Friberg da Cruz, A. Tobiasson, R. Ekunde, K. Gustafsson; T. Lycén (90' M. Celik), J. Mårtensson (82' J. Pettersson), R. Ayarna, D. Nicklasson (62' P. Campos); W. do Carmo; B. Andersson

Laget präglades av en del skadebekymmer på mittfältet fick Reuben Ayarna första chansen från start i den grönsvarta tröjan och Bobbie Friberg da Cruz fick i sin sista match för grönsvart ta sig an rollen som högerback. Ayarna som signerats på ett långt kontrakt (2012) har inte gjort något väsen av sig och även om det talats en del om en lysande insats i träningsmatchen på Max Arena i Borås såg jag fram emot möjligheten att få göra en egen bedömning. Ja, i den mån som det nu går att bedöma någon utifrån den -framförallt i första halvleken- vattenpolo. Att bollen kunde bestämma sig för att stanna var och närsomhelst försvårade spelet och gynnade definitivt inte GAIS intention att spela längstmed backen.

Jag tycker att Ayarna gjorde en rätt OK insats trots allt. Han stod ofta rätt i positionsspelet. Han överglänstes dock av Johan Mårtensson som var matchens enda egentliga behållning från de rättrognas perspektiv. Bra driv i steget och smart spel gjorde mig flera gånger glad. Tyvärr var det här ingen match som avgjordes på mittfältet. Efter 12 minuter springer GAIS runt som huvudlösa hönor efter en hörna, eller vad det var, och ingen kan komma ut och skära av någon vitklädd spelare med svarta och gula strumpor som klipper till från distans. Bollen lyckas hålla uppe farten bra trots att den går längst med backen och så är den söndagseftermiddagen förstörd. En tid senare kontrar motståndarlaget på vår högerkant och ingen av de spelare som löper hem tänker på vänsterkanten där en antagoniskt kommer fri vid borte stolpen.

Efter första halvlek påstår resultat-tavlan att GAIS haft tre avslut på mål. Jag har dock svårt att komma ihåg någon av dem. Vårt spel i anfall och framförallt i straffområdet var tafatt och utan rörelse eller energi. Ett lag många divisioner längre ner hade utan större problem kunnat markera bort någon ensam, stillastående grönsvart spelare. Björn Andersson hade måhända den rätta inställningen. Inställning är dock inte allt och i andra halvlek missade Störst, Bäst och Vackrast bland annat ett friläge. Han är inte precis spelaren som skall få tid på sig eller driva bollen. Upp och nicka, sparka slå i boxen är något som passar den förre Qviding-spelaren bättre än kontringar.

Tommy Lycén gjorde en del kvicka rusher på sin kant, men halvtaskiga inlägg på, som sagt, stillastående eller till och med helt frånvarande anfallsspelare, gav inte mycket utdelning. Daniel Nicklasson på andra kanten var en besvikelse och ersattes tidigt av en Pablo Campos (hette 'Campus' på tavlan) som troligen spelade sin sista match innan han skeppas tillbaka till Fresno likt tjuren Ferdinand på julafton.

Innan matchen hade jag hängt inne på Gamle Port och talat lite förstrött med en gammal storstjärna från Vardar Makedonija medan vi slängde trötta blickar ut mot regnet som piskade ner på Harry Hjörnes plats. Med denna avslutning på det enkelt att lämna säsongen bakom sig och börja ägna tid och energi åt något mer givande och mindre frustrerande än GAIS. Silly season skall la förhoppningsvis nästan vara över.

Fast om ett par veckor börjar suget i magen och saknaden. När är gruspremiären tro, början av februari?

Johan Rundquist uttagen till Landslagsläger

GAIS backen Johan Rundquist har blivit tillsammans med 59 andra P17 killar, uttagen till ett landslagsläger på Bosön. Lägret hålls 4-7 december.

Bra jobbat och lycka till Johan!

Isländsk vrakrea och förnedringsteve

När jag lite trött och seg satte mig ner med morgontidningen för att bella in vad gepe skriver om de tre nya isländska spelarna blir man nästan positivt överraskad att se att GAIS får en halv sida! Detta kap har skapat en tumultartad glädjestämning inom den grönsvarta tankesmedjan. Speciellt den rödhårige anfallaren medförde lyriska hänvisningar till den engelsman, vars namn dansade en sommar på ståplatsläktaren för att sedan omvandlas till en onämnbar svordom. Tonen tog sig nästan religiösa uttryck och man undrar lite vilken frälsare i ordningen detta är?

Vid en kaffepaus bläddrar jag förstrött i SvD bara för att upptäcka att dessa slagit upp affären än större med nästan ett helt uppslag och med en mycket större bild på de tre unga spelarna. Texten målar förvisso en bredare bild än tidningen från landsorten (läs: Stockholmsperspektiv). Oavsett detta ger ändock tidningen en mycket positiv bild av GAIS affär, vilket även gepe gjorde (tycks dock ej heller finnas på internet). Enligt bland annat före detta Hammarby-spelaren Petur Marterinsson menar i SvD att GAIS har fått tre spelare till priset av en (ich och för sig lär en av dem komma som bosman) och att fler troligen kommer att följa. Många isländska lag som fått anbud under sommaren och då tackat nej tvingas nu sälja sina spelare till reapriser för att täcka kostnaderna, inte minst till de utländska spelare som får sin lön i Euro. Till och med Dagens Industri uppmärksammar affären.

Enligt vad gepe erfar kommer kostnaden för klubben motsvara inkomsterna klubben fick genom försäljningen av Halsti till Malmö FF timmarna innan säsongspremiären, alltså runt 8 miljoner kronor. Då vi tänker på att Halsti kom som bosman så har klubben genom smart agerande på transfermarknaden omvandlat tre hekto godis till tre isländska fotbollspelare via en medioker. Nu skall vi bara se och hoppas att de även levererar på plan. Ja alltså, under de där så kallade matcherna som pågår mellan försäljningarna.

---
Det torde i det närmaste vara universiellt i människans kulturer att viktiga steg i livet markeras av olika övergångsriter. Det är sällan vi människor i den moderna, tekniskt avancerade västvärlden behöver gå ut i skogen och brottas med en björn för att tillskaffa oss rätten att kalla oss vuxna och få gå på systemet. Dessa riter består dock i vårt samhälle, från mer arkaiska cermonier likt dop och konfirmation till mer avslappande och moderna företeelser som nollning vid universitetet. Inom idrottsvärlden kallas samma företeelse för inkilning. Under delvis förnedrande former, men förhoppningsvis med en glimt i ögat, introduceras den nya lagmedlemmen i laget.

Man undrade lite om det var vad de tre isländarna med sina Tove Janssonska smeknamn fick genomlida i direktsändning när de intervjuades av Joakim Geigert på Kurt Olsson-engelska. Att hans far Hagge Geigert var såväl grönsvart som talangfull och en kvick satiriker må vara sant men så vitt jag vet är Geigert inte en adlig släkt, så med vilken rätt klamrar sig Geigert dy kvar inom massmedia?

Tänkte osökt på några smarta och trevliga reportage som gick under namnet GKTV. Nog skulle programmet, med sin rimligen mycket begränsade publik, gynnas av att ha någon smart och lagom tyken karaktär från någon av supporterföreningarna för att leda det. Det torde la inte finnas några krav på journalistisk objektivitet i detta fall. Att programmet aldrig kommer att kunna leverera något nytt och revolutionerande varje vecka och samtidigt hålla uppe goda relationer med tystnadens klubb, det är som alltid en kostnadsfråga, men en sådan skulle i alla fall inte behöva få betalt för att göra research inför programmen, om nu Joakim Geigert gör det.

---
För att fortsätta med mediekritiken är det bara att konstatera att de två, korta och relativt positiva artiklarna som tillsammans tog upp en halv sida i gepe skrivits av Robin Nilsson. På nästa uppslag fick Ulf Stenberg hela utrymmet till att ägan en såda åt att hylla någon obskyr mittback och på den andra sidan använde han förevändingen att presentera ett veckans lag till att kasta lite skit på GAIS i allmänhet. Balansen är återställd och nä, journalistisk objektivitet har la sällan varit något krav på sportsidorna.

Ett skepp kommer lastat med...Isländare

Yes, 3 st rättare sagt. Det är Hallgrímur Jónasson, 22, back som provspelade för GAIS senast nu i år,Gudmunder Gunnarsson, 22 år, vänsterspelare, som spelar både back och mittfält med oftast det förstnämda. Beskrivs som en snabb, uthållig och modern spelare. Gudjohn Baldvinsson, 22 år, anfallare, beskrivs ha en spelstil liknande James Keene och sägs ha lätt att hitta målet, detta återstår att se, vem vet vi kanske värvat en ny Super-Migen. Samtliga spelare har signat ett 5 års kontrakt med grönsvart och kommer till GAIS i Januari 2009.

Det är bara att önska dessa isländare välkomna!

Gudjohn Baldvinsson

Ljungskile SK 0 - 3 GAIS

Forna tiders skräckmotståndare med arenan uti i skogen dithän humrarna kommer om vintern för att dö har på senare tid blivit lite av tre gratispoäng för GAIS. Måhända tid att önska dem kvar i allsvenskan för den korta och exotiska bortaresans till svenska Appalachernas skull?

Stoppet på Turisthotellet i Ljunskile var i alla fall helt i min smak. Bra och intressant ölutbud till vettiga priser (Mörk Bernard för 55:-) och uteplats i november är måhända inte något som tilltalar ungdomen, men allt kan inte barnanpassas. Det slår i alla fall ännu ett besök på ett banalt Bishop Arms, O'Learys eller Harrys.

Att polisen kört ut fyra bussar och minst en bil ut till skogen för att bevaka ett hundratal grönsvarta som under ordnade former minglade med grönvita gubbar och gummor vara bara löjligt. Klart att det fanns en marginell risk att oktoberslovshumrar råkad i lite gräl med diverse minderårigt spirr vid kiosken, men i stort sett var risken för fotbollshuliganism mer troligt utanför Nef.

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; D. Durmaz, R. Ekunde, A. Tobiasson, K. Gustafsson; D. Nicklasson (66' E. Hédinsson), J. Mårtensson (83' T. Lycén), F. Lundgren, W. do Carmo; B. Friberg da Cruz; B. Andersson (76' P. Campos)

Laguppställningen blev en smula oväntad med Daniel Nicklasson som högerytter istället för en skadad Levon Patjadzjan och med Bobbie Friberg da Cruz i en oväntat och ovan roll som släpande forward. Måhända oväntat, men det fungerade adekvat. Nicklasson höll ihop spelet bra och även om Bobbie var mer obekväm så bidrog han med en hel del löpande och spelvilja framåt. Wanderson do Carmo hamnade återigen ute på vänsterkanten. Motståndet var kanske inte det idealiska för dennes spelstil men hans brist på fart blev aldrig ett problem och han var involverad i två mål, vilket torde vara mer än godkänt.

Första delen av matchen var tämligen jämn och chansfattig. Ljunskile satsade inte oväntat på att göra det svårt för GAIS individuellt skickligare spelare och sätta sin förhoppning till omställningar, något de emellanåt var riktigt skickliga på. GAIS har under säsongen oftast haft problem med lag som backar hem en smula och jag var mycket orolig för att motståndarna skulle får första målet och därefter spela ut matchen med spelfördröjande och kompakt försvarsspel. Istället blev det GAIS som fick chansen att ta ledningen när Andreas Tobiasson drogs ner i straffområdet vid en frispark i 24:e minuten. Det hade i ett skede tidigare varit lite dragningar och gnäll och nu exploderade ilskan hos några hemmaspelare, som också fick gula kort. De flesta, i alla fall inom media, tycks ha förträngt Levons mediokra staff från i våras men årets andra straff satte Björn Andersson distinkt i krysset från 11 meter. Den store anfallaren var återigen ett kraftpaket som hela tiden oroade motståndarnas backlinje. det är märkligt att spelare med till synes bättre förutsättningar inte mäktar med att uppvisa samma inställning i nittio minuter när det så tydligt har effekt både på det egna spelet och lagets chanser.

I och med målet tvingades LSK lyfta upp spelet och skapa lägen för omställningar. Inte oväntat började spelet allt mer föras av de grönvita men GAIS spelare stod upp bra. Samtidigt skall motståndarna ha en eloge för att de aldrig gav upp och också skapade flera bra avslut under den andra halvleken. Utan en storspelande Dime Jankulovski i målet hade de mycket väl kunnat få en livlina. Kanske på någon av en ojämn och ofokuserad David Durmaz vars slarv flera gånger fick rättas till av Richard Ekunde och Dimes insatser. Är det måhända lägenhetsletande i Malmö som tar upp lite för mycket energi från ytterbacken som fick ersätta en skadad Lundén? Turligt nog får vi nu se ett annat lag som är oförmögna att omvandla bra chanser till mål, medan GAIS får utdelning på det mesta.

Om spelet inte var i Wandersons stil fungerade det utmärkt för Fredrik Lundgren, vars attityd kommer till sin rätt i en match likt denna. Den stora stjärnan på mittfältet var dock Johan Mårtensson. Inte bara var hans passningsspel utmärkt utan han stod även upp bra i kampen om mittens rike och var något av en dominant. Att han sedan var arkitekten bakom det andra målet genom en delikat passning in till Wanderson i 55:e minuten gjorde inte precis det hela sämre. Med ett kontakt till 2011 hoppas vi få se denne unge man göra många fler liknande insatser innan Sveriges nya Linderoth... nä va fan, låt oss ta i lite bättre och säga nya Pirlo.

Matchtiden ilar iväg och segern känns allt säkrare utan att jag aldrig är riktigt orolig. Klacken börjar hoppa - är det av glädje eller för att värma upp förfrusna fötter? - och trät gungar behagligt i när tvåtusen frusna själar betraktar tjugotvå halvt om halvt vuxna män jaga en boll i en glänta mitt i en mörk skog. LSK försöker skapa något och som så ofta i ett sådan situation ramlar bollen in i andra änden av plan (se till exempel föregående match mot HIF). Inhoppande Eyjólfur Hédinsson passar in bollen mot Wanderson som snurrfintar sig igenom försvaret bara för att få bollen stulen mitt framför näsan av ännu en inhoppare, Tommy Lycén, som skjuter in 0-3 på ungfär samma sätt som Wanderson gjorde 0-2. Wanderson verkar dock inte illa berörd av denna stöld och nu är det bara att vänta ut tiden.

Tog en liten annorlunda väg hem. Istället för att hoppa på bussen så följde jag med några bekanta lokala anhängare tillbaka till Turisthotellet för en öl. Hamnade lite senare på puben vid hållplatsen i Stenungsund där jag surrade lite med en man som belkagade sig över att hans bästa kompis alltid ville gå ut på (Stenungsunds-) badet medan han föredrog pubar. Hoppade på röda linjen och av vid Backaplan och köpte mig lite segerkebab (ja, på Isa's på Lantmätaregatan).

Inför GAIS-LSK

Dagens match spelas på den pittoreska arenan vid namn Starke Arvid arena. GAIS åker upp till en av Ljungskiles högsta hjöder, kankse till och med den högsta, utan Jonas Lundén och brassen Matao. In kommer Björn Andersson, Tommy Lycén och Daniel Nicklasson. Personligen hoppas jag på att den sistnämnda får börja från start då han är en av truppens mest kreativa. Antagligen startar man som följande:

Pablo Campos - Wanderson
Nicklasson - Lundgren - Mårtensson-Pachayjan
Gustafsson - B.Friberg da cruz - Tobiasson - Durmaz
Dime Jankulovski

Túngur Knivúr ³

En isländsktrio kan vara på väg till Grönsvart, det gäller sig om spelarna Hallgrímur Jónasson, 22, som provspelade för GAIS senast nu i år,Gudmundur Reynir Gunnarsson, 19, som spelar forward och Gudjón Baldvinsson, 22, som även han spelar forward. Det är en ung isländsktrio som MP sagt att han är intresserad av och har haft kontinuerlig koll på dessa spelare.

Spong och Jonsson klara för GAIS ano 2009

GAIS har gjort klart med två nya spelare inför säsongen 2009. Dessa spelare är Richard Spong från Norrköping, Richard kan både spela back och mittfältare. Nyförvärvet i Spong gör att GAIS kommer vara mittfältarnas lag 2009 med hela 11st (som det ser ut). In kommer också målvakten Magnus Jonsson som ersätter Wibrån som beslutat att byta klubb och fiska efter mer speltid.. Ryktet säger att det kan vara Enköping som blir Wibråns nästa stad. Magnus är en frilansande målvakt som under 2007 representerade 2 olika klubbar (BK Häcken och sedan Hammarby IF) och året innan spelade han i Norrköping IF. Magnus Jonsson är 31 gamal och är född och uppväxt i Göteborg och Gunilse. Richard Spong är 25 år och har representerat Coventry City där bla rövhålet till målvakt Magnus Hedman även spelat.

GAIS 0 - 3 Helsingborgs IF

Då Helsingborgs IF tappade sista halmstrået till Lennart Johanssons pokal i och med 1-1 mot Trelleborg häromveckan och dessutom kom till match utan till exempel Henrik Larsson närde man ett svagt hopp på oavgjort. Sådan översvallande optimism straffar sig alltid.

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; J. Lundén (78' D. Durmaz), A. Tobiasson (63' M. Celik), R. Ekunde, K. Gustafsson; L. Patjadzjan (78' Matão), J. Mårtensson, F. Lundgren, B. Friberg da Cruz; W. Do Carmo; P. Campos

På dagen för 41 år sedan slogs det allsvenska publikbottenrekordet. 137 åskådare bevittnade när IFK Holmsund bjöd in GAIS på match på Kamratvallen. Den gången vann GAIS med 2-1. När jag strax innan paus uppskattade publiken till femhundra plus tvåtusen från Maria Kyrkogård tänke jag nästan att nu kommer vi att slå ett nytt hemmarekord.

Inte heller de grönsvarta spelarna tycktes anse sig ha så värst mycket att spela för. Trots detta fungerade två tredjedelar av spelet hyfsat. Andreas Tobiasson hade en del problem och Fredrik Lundgren blandade och gav. Jonas Lundén jobbade på bra tills han blev skadad och troligen förlorades för resten av säsongen. Även Johan Mårtensson var duktig och skall ha en eloge för sitt fina spel på mittfältet. På många sätt dominerade GAIS spelet på plan i framförallt första, men även andra, halvlek.

Men vad spelar allt detta för roll då avsluten lyser så med sin frånvaro? Pablo Campos bidrog med ytterst lite och börjar allt mer likna en ny Super-Migen, om än med lite bättre kroppsspråk. Wanderson do Carmo lyckades förvisso skapa en del på egen hand, men mattades betänkligt i andra halvlek - och jag kan förstå honom. Bobbie Friberg da Cruz hade tilldelats en nygammal roll som vänsterytter, men det mesta av spelet gick trots det via en armenier som var om möjligt blekare än vi vant oss att se honom. Levon Patjadzjan bör måhända tänka över sitt spel under den mörka och kalla försäsongen.

När sedan målen ramlade in ett efter ett såg det inte ut att finnas något som kunde göras. René Makondele visade ett par gånger att det inte behöver vara så svårt att göra mål och sedan - för att verkligen dra salt i såren - så fick den inhoppande Tobias Holmqvist gå in och sätta slutresultatet 0-3. På så sätt tangerade förre lånet från HIF sin målskörd i grönsvart tröja, innan han gick tillbaka till Skåne för att värma bänk och läktare. Att dessutom Makondele var aktuell till GAIS innan han flydde från Gefle gjorde inte känslan i magtrakten bättre.

Precis när jag kom ut från spärrarna in till betong-grottan såg jag en man som lite krampartat tog stöd av ett kravallstaket - det är ingen jag känner, men låt oss kalla honom Mats P.. Jag erbjöd honom att köpa ett årskort när jag passerade förbi och fick svaret att det går över. Men nä, det gör det inte, Mats. Du vet att det aldrig går över - det gör bara lite mindre ont.

Örebro SK 1 - 0 GAIS

I vårens sista match - det var ett långt uppehåll för EM, om nu någon kommer ihåg det - tvålade GAIS till ÖSK med 3-0 på hemmplan. Sedan dess har laget som huserar i staden där ingen vill bo ryckt upp sig betänkligt. Dessutom spelas matcherna på Eyravallen på konstgräs; något som dåliga förlorare alltid bör ta i beaktande. Med detta i åtanke hade jag inga större förhopppningar på tre poäng, fast det har jag i och för sig inte ens om vi möter Grunden BoIS damlag, men nog kunde man kanske hoppas på 0-0?

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz, K. Gustafsson; L. Patjadzjan, F. Lundgren, E. Hédinsson (66' Matão), M. Celik (55' D. Nicklasson); W. Do Carmo; P. Campos (84' J. Mårtensson)

De första femton minuterna av matchen var mestadels en kamp om inkast i fördelaktiga lägen; ett krampartad ställningskrig som inte direkt värmde själen. GAIS tycktes ligga lite fel i placeringarna på mittfältet men var samtidigt bättre och mer aggressiva när det gällde att vinna bollar. Den kanske bästa chansen var ett bra läge av Pablo Campos som tyvärr inte gav någon nätkänning. Den store brassen var i övrigt en tillgång där framme, stod för två av GAIS tre avslut på mål, och bidrog med en del tillsammans med den tillbakadragne mål Wanderson do Carmo. Det är dock tveksamt om Campos har tillräckligt för att få förtroende till nästa säsong; laget kantas av anfallare som gjot någa hyfsade insatser men aldrig tycks kunna leverera. Den senare av nämnda brassar är dock lättare att höja till skyarna. För en gångs skulle lyckades den kreativa stjärnan till och med få till en del samarbete med den ojämne Levon Patjadzjan på högerkanten. Wanderson kan och vill spela fotboll både centralt och till vänster på mittfältet. Få spelare i allsvenskan har hans teknik och förmåga att behålla bollen. Om han nu bara varit lite snabbare...

Mervan Celik fick chans att spela från start på vänsterkanten. Någon man inte märkte av så värst mycket. Hisingspojekn var mycket osynlig. Något som delvis kan skyllas på att han fick väldigt lite bollar att arbeta med. Samtidigt behöver en ytter förmågan att söka ytor själv och Daniel Nicklasson var en, om än tillfällig, energi-injektion när superettan 2005:s assistkung kom in på hans plats tidigt i andra. Mervan fick dessutom något av matchen bästa chanser när han slängde (eller slängdes) framför öppet mål, men bollen flög högt och långt bort. Näppeligen något den unge yttern skall lastas för, men nog hade det inte skadad om han lyckats styra bollen mot mål.

Innan Nicklasson kom in hade GAIS såväl hunnit med att dominera senare delen av första halvlek, slå den danske ÖSK-stjärnan Kim Olsen blodig på Fredrik Lundgrens armbåge, och släppa in en hörna i 51:a minuten genom en smula passivt försvarsagerande. Jag hade kunnat glädja mig över att GAIS inte hade börjat första halvlek med att släppa in ett enkelt mål men i halvtid så tänkte jag att det torde vara omöjligt för laget att vara taggade och helt med i matchen i två sammanhängande halvlekar. Likt GAIS ibland har gjort efter en medioker inledning kom de svartvita spelarna ut tända och aggressiva och kunde på det sättet skapa och göra mål. Efter detta började de sjunka ner och försvara sin ledning genom att stänga ytor. Tillsammans GAIS tröga innermittfält, varken Eyjólfur Hédinsson eller lagkaptenen var någon vidare på att sätta fart på bollen eller hitta smarta passningalternativ, övergick matchen till en långdragen och föga upphetsande historia. dessutom undrar jag för jag vet inte vilken match i ordningen varför det tycks vara en uttänkt strategi att Andreas Tobiasson skall sköta uppspel från backlinjen efter att kapten Lundgren passat bakåt? Han är en habil mittback men har något av ett träben. Vi vet ju att Bobbie Friberg da Cruz inte skulle kunna slå ett bra inlägg om så en livtidskonsumtion av kebab hängde på det men nog har han bättre bollkänsla än sin mittbackskollega. Kenneth Gustafsson hade en del problem på sin kant och bidrog föga framåt. Dennes samarbete med Mervan Celik är - kanske inte så oväntat - inte lika bra som det mellan Jonas Lundén, som hade bättre koll på bollen denna match, och Levon på andra sidan.

Nicklassons inhopp gav lite temporär energi men sedan hände föga före de sista tio minuterna, då GAIS fick upp lite press på målet på andra sidan. Att i detta läge flytta över Wanderson på kanten och ge honom lite utrymme har ofta visat sig vara en god idé och var så även i detta fall men gav ingen utdelning. Matão fick spela i en halvtimme för att ge lite mer offensiv kapacitet till laget, men imponerade näppeligen - dessutom har jag av någon anledning svårt att skilja på honom och Pablo Campos (samma hudfärg, frissa och jag har ofta druckit någon öl till innan båda finns på plan).

GAIS hade fler avslut, 12 mot 9, men endast tre gick mot mål och alla dessa kom i stort sett från straffpunkten. Det är mycket enkelt i teorin, men givetvis svårare i realiteten att få till fler och bättre avslut från fler positioner på plan. Örebro SK hade fem avslut på mål. Bortsett från det som gick in var Dime Jankulovski nästan felfri och gav ett mycket lugnare intryck än vad hans vikarie gjorde i matchen mot iffiff senast.

GAIS 2 - 2 Malmö FF

Efter lång frånvaro från betonghålet var man så tillbaka (faktiskt första gången sedan derbyt). Det var inte någon vidare upplyftande erfarenhet att återigen traska ut i solskenet på arenan och notera att innehållet i denna gigantiska betongjolle på många sätt påminde om min egen mage; lite nervöst och nästan helt tomt bortsett från lite alkoholindrängt bös i hörnen och botten av skålen.

Lag [4-2-3-1]: A. Wibrån; K. Gustafsson, R. Ekunde, B. Friberg da Cruz, J. Lundén; F. Lundgren, J. Mårtensson (45' Matão); L. Patjadzjan, W. do Carmo, E. Hédinsson; P. Campos.

Jag hade på förhand tippat resultatet till 0-2. Något måste man ändå lära sig av säsongens tidigare resultat, en seger och därtill hörande gott mod följs obönhörligen av plattmatch och förlust. Efter en tid kändes dock 0-2 lite väl optimistiskt. Det är inte första gången en eftermiddag på Nya Ullevi innebär betraktande av ett nervöst och krampaktigt GAIS-spel. Lite övermodigt spel med hög backlinje ledde nästan omedelbart till ledning genom ex-öisaren Ola Toivonen. Målet var från ett sådant friläge som i nio fall av tio slutar i ett skott högt över och vid sidan. Nu resulterade det istället i ett tidigt ledningsmål. Det var säkert snyggt om man hade en gnutta objektivitet, vilket jag givetvis saknade. Många skrek och bönade efter offside. Jag kan inte hålla med, tyckte verkligen han var i linje med GAIS siste spelare. Det skall dock inte tolkas som att jag tyckte att det var en godkänd insats av domare och linjemän i övrigt. Samtidigt går det förstås inte att enbart skylla bort saker och ting. Det är bara att acceptera att klubbar som GAIS inte kan förvänta sig att få något gratis av domarkåren utan måste avgöra på egen hand.

Axel Wibrån tycktes minst sagt osäker över sin roll som burväktare, båda målen var sådana som en Dime i bästa form möjligen hade kunnat rädda. Två skott på mål var vad Malmö FF mäktade med denna söndagseftermiddag och utdelningen på dessa gick det inte att klaga på. Nervositet syntes i stora delar av laget. Många duelller förlorades på att spelare tvekade och rensningar hamnade framför fötterna på di blåes spelare. Johan Mårtensson visade tyvärr en oförmåga att fatta beslut och att han lyftes ut i halvtid var inte förvånande. Det gällde dock de flesta spelare i laget.

Precis som jag tippat så blev det 0-2, först hade GAIS ett par hyfsade chanser, ett skott utanför av Wanderson do Carmo samt en frispark efter tjugo minuter där tre grönsvarta spelare slänger sig fram vid borte stolpen utan att komma nära. Edward Oferes mål var snarlikt 0-1 målet och situationen var förstås hopplös. Malmös två snabba anfallare ställde till en hel del problem för GAIS försvar. Richard Ekunde gjorde en hedervärd insats och visade framförallt i andra halvlek hjärta och vilja men hade samtidigt svårt att hinna fatt nigerianen.

I och med sin komfortabla ledning började Malmö FF praktisera den slags fotboll som Ljungskile fått så mycket ovett för; maskning och konstanta spelavbrott. Det är förstås något som bedöms som fruktansvärt när hummertinnetjuvar ägnar sig åt detta ofog, att Malmö FF - med en budget långt över såväl Ljungskiles som GAIS - så är det ingen som höjer på ögonbrynen i fotbollssverige.

I och med andra halvlek - jag köper en Zingo för att balansera upp magen - går GAIS ut med en annan uppställning och inställning. Inbytte Matão går upp och agerar tillsammans med sin landsman Pablo Campos och laget omdisponeras till en offensiv 4-4-2 med Wanderson do Carmo med en fri roll på kanten. Den offensiva inställningen skapar en hel del ytor för motståndarna på mittplan. Fast di blåe är som bekant att för upptagna av att skapa spelavbrott och sega till det för att fullt ut nyttja denna möjlighet.

En sådan attityd har en tendens att straffa sig. I 54:e minuten. Ett inlägg når Wanderson do Carmo med ryggen mot mål, han skruvar bollen förbi och runt Jmmy Dixon, kommer rättvänd och gör iskallt 1-2. Jag noterar även, nu i efterhand, att Wanderson inte ägnar sig åt något firande utan istället springer och plockar upp bollen för att få igång spelet igen. I och med detta börjar Malmö FF:s osäkerhet lysa igenom - deras egen form är faktiskt ytterst tveksam - och GAIS kan ta över spelet och komma till avslut. Men efter ett tag tryter orken i båda lagen som börjar vanka runt trötta på mittplan och slå bort bollar. Ingendera lag tycks ha ork eller förmåga att komma till avslut alls.

Tiden går och man börjar nästan tänka på refrängen när GAIS återigen börjar få lite fart under fötterna mot slutet till. Kenneth Gustafsson kämpar sig till ett läge i straffområdet som hamnar på målvakten och Jonas Lundén försöker från distans. Vid ett annat tillfälle ägnar sig spelarna åt att kramas nere i målområdet utan att få loss bollen.

Till slut får olycksbarnet Wibrån chans att på ett komiskt sätt revanchera sig för inledningens misslyckande genom att på en utspark nästan nå hela vägen fram till borte straffområde. Motståndarnas målvakt står avvaktar lite vid straffområdeskanten iställlet för att ta ett par steg fram och tjonga tillbaka bollen. Nu kan matchhjälten Wanderson do Carmo springa fram, ta bollen och rulla in 2-2 i nittionde minuten. Han - och många andra - får smått fnatt och brassen sliter av sig tröjan och springer iväg mot ståplats.

Strax efter att spelet kommer igång igen är Eyolfúr Hédinsson nära att ge oss 3-2, men ingen tycks direkt besviken över det uteblivna segermålet. Istället gläds det åt den lite oväntade vändningen i slutminuterna. Debaclet nere i Malmö från våren har betalats tillbaka. Tillfälligvis har GAIS klättrat förbi Trelleborgs FF i tabellen och håller nere en av Sveriges klubbar på en pinsam elfteplats, en tolfteplats om ÖSK lite oväntat skulle ta en seger hemma mot Helsingborg.

Efter att alla andra spelare börjat försvinna in i betonghögens mörka och ogästvänliga hjärta sitter Malmö FF:s målvakt kvar i straffområdet.

Pär Ericsson dominerar i Degerfors

I seger matchen mot Enköping gjorde Pär Ericsson, som går till GAIS efter denna säsongen, 2 mål. Matchen slutade 4-0. Bra jobbat Pär!

Inför GAIS - MFF

Idag spelas match nummer 26 för GAIS, och dagens motstånd är inget mindre än Malmö FF. GAIS kommer till matchen utan avstängde Björn Andersson, Daniel Morais och skadade Dime Jankulovski. Istället kommer GAIS unga 3:e målvakt in Emir Yazvin. Våra Grönsvarta atleter har på senare tid spelat en mer lik 4-4-2 uppställning och räkna även med en sådan formation idag också. Då Pablo Campos kommer få spela från start med
Wanderson på topp. Följt av ett fyrmanna mittfällt med Tommy Lycén till vänster följt av mittlåsen Eyjólfur Hédinsson och Fredrik Lundgren, och på kan Levon Pachayjan. Försvaret kommer se ut som följande: Kenneth Gustafsson till Vänster, Bobbie och Richard Ekunde i mitten och Jonas Lundén till höger.

Malmö kommer till matchen utan skadade Babis Stefanidis, Jonatan Johansson, Markus Halsti och avstängde Robert Åhman Persson. Förövrigt kommer matchotränade Andreas Andersson tillbaka och kan bidra med en hel skottkärra rutin i försvaret. Det kommer bli en rolig match inte minst för att Hans-Roland kommer tillbaka till sin förra betong bunker och träffa sina gamla spelare.

dagens tips: 2-0, 1-1

IF Elfsborg - GAIS 2-2 , och Pablo Campos "hästar" sig

Matchen mellan på Borås Arena slutade 2-2 och detta efter två mål av Pablo Campos. Då en hans pytsar var på straff. GAIS tog ledningen efter dryga halvtimman och gick således med en 1-0 ledning in i paus vilan. I 67 matchminuten så kvitter Boråsarna och 5 minuter senare får GAIS en straff som Pablo Campos sätter. Dock kommer Elfsborg tillbaka och trycker in sitt 2-2 mål med 6 minuter kvar av ordinarespel.

Mer info kommer..


se matchen här: Länk

Inför träningsmatchen: IF Elfsborg - GAIS

Imorgon lirar GAIS en träningsmatch mot Elfsborg på Borås Arena. Matchen startar 15:00 och dem gulsvarta kommer med näst intill fulltalig a-trupp. Matchen kommer att sändas på Elfsbrogs hemsida.

Ev mer info kommer...

ÖIS Ranäng kan inte släppa FC Gothia

Ja, Öis ordförande kan inte släppa den tanken som väckte sånt liv för bara något år sedan. Även om Öis inte lyckades leverera idag i en tämligen värdelös bortamatch på Grimsta IP i en annan välbärgad förort, så står klubben mycket nära en allsvensk plats. Nu när det kan bli fyra Göteborg-lag i allsvenskan, i och med att Häcken är med i toppen, säger Ranäng att de inte finns plats för så många lag från samma stad:

- Jag tycker fortfarande inte att det är någon bra situation, men frågan om sammanslagning kommer inte tas upp igen. Däremot kommer det att aktualiseras om det blir fyra lag i allsvenskan.

Jag skulle säga att det är ett märkligt sätt att uttrycka sig på. I första meningen kommer det inte tas upp igen för att i nästa mening säga att när det som troligen händer händer, så kommer det att komma upp på tapeten. Det är lite av Tage Danielssons monolog om sannolikheten över det hela. Sannolikheten för FC Gothia är snarlik risken för en kärnkraftolycka, om man bara ger det lite tid är allt möjligt.

Om vi skall tala marknadens språk är det förstås så att under rådande omständigheter finns det inte plats för fyra allsvenska klubbar i Göteborg. Det fanns inte plats för fem år 2000 heller, men det löste sig tämligen omgående den "naturliga vägen"; degradering för två av fem. Västra Frölunda är långt ifrån det allsvenska "finrummet" numera.

Dessutom är världen mer ombytlig är vad man emellanåt tror. Om tio år kanske det inte ens finns utrymme för en klubb, eller så finns det utrymme för fem. Det är intealltid lätt och rätt att extrapolera framtiden.

Det finns ett uppbyggt och beprövat system för att avgöra dylika frågor inom fotboll. Det är pyramidsystemet som innebär att klubbar som inte klarar av att bära sina kostnader och/eller spela bra och vinnade fotboll ramlar ner i lägre divisioner. Samma principer finns inom en idealisk marknadsekonomi där företag som inte är livkraftiga går under. Det är dock alltid eftertraktat för aktörer på marknaden att sätta marknaden ur spel genom hemliga möten i rökiga rum. det är klart att det kan vara trevligt för vissa klubbar att försöka lösa den sportsliga frågan utanför spel med stängda serier, sammanslagningar och att flytta lag till en bättre marknad, som från Kanada till öknen i Hockey och från Wimbledon till Milton Keynes i England. Personligen tycker jag inte att det inte ingår i konceptet fair play.

Det kanske är dags att citera lagkapten Fredrik Lundgren: "Bring 'em on!"

---
Återigen en helg fattig på fotboll, landslaget intresserar mig föga numera och då det nästan inte finns någon annan fotboll på teve får man gräva långt ner i gottepåsen. På så sätt drog jag upp BP-ÖIS. Det var inte direkt upplyftande, varken på eller av plan. Brommapojkarna hade lite småbarn som skrek och tjoade med sina änglastämmor och Öis hade en liten och medioker bortaklack, i alla fall då vi beaktar att de kunnat bli klara för allsvenskan idag. Publiksiffran på lite över 2000 höll ju dock vad som numera tycks vara hög allsvensk klass. Öis högerytter Zavadil som egentligen tillhör Smålands mest hatade småklubb, Öster, kanske blir för dyr för lilla Öis nästa år. Jag hoppas fortfarande GAIS kan rycka tag i honom, han har lite av de kvalitéer om Nicklasson hade förr när han vågade utmanana. Fast det är i och för sig en viss skillnad på allsvenskan och superettan...

Den riktiga finanskrisen

GAIS har precis släppt prisuppgifterna för årskort för nästa år. Efter att ordförande Christer Wallin i maj sa att de inte skulle bli några drastiska prishöjningar, så var detta inte något som oroade mig.

Nu visar det sig att årskort för medlem i klacken stigit från 1350:- till 1950:-. Allt är förstås relativt. Fast jag skulle tro att en prisökning på nästan femtio procent är det, inflationen över lag ligger la på lite över fyra procent i övrigt. Då tittar jag ändå här på det billigaste alternativet, för engångsbiljetter och de som vill gå in i annat än klacken är priserna än mer avskräckande.

Är detta vidare smart egentligen? Wallin - och en del andra ledare inom svensk fotboll - har visat en stark tro på lockelsen av en ny arena. Jag har tidigare varit en smula skeptisk. Medan publiksiffrorna nu rasar landet runt går GAIS ut med en kraftig prishöjning. Nu känner jag förstås inte till alla detaljer i kostnaderna för arenan, men nog torde de fasta kostnaderna vara större än de rörliga? Torde inte dessa priser skrämma iväg än fler kunder och ge oss ännu en vy av tomma stolar att stirra på när spelet på planen är allt för tragiskt att titta på? eller har GAIS ledning gett upp hoppet om att få till sig normal sittplatspublik och tänker pungslå oss idioter som går dit i alla fall och företags-idioterna (med tillbörliga hänvisningar till Premier League)? Kanske nyhetens behag kan locka goda publiksiffror på våren men hur blir det till hösten 2009, när GAIS går mot ännu en mittenplacering och alla nyfikna marginalare redan varit med om att ha köpt en lösbiljett med tillhörande administrativa avgifter?


Jag kommer la att stå där i vilket fall. Idiot som man är.

Scouten Gudmundsson tipsar GAIS

Som ni kanske kommer ihåg lämnade Johan Gudmundsson GAIS i sommras, för att kunna flytta tillbaka till Island och Keflavik. Inga övergångs summor behövdes utan GAIS släpte Joi gratis. Men med ett villkor! Att Johan skulle funka som Scout för GAIS. Nu har han tipsat GAIS ledning om den talangfulle mittbacken Hallgrímur Jónasson (22 år från Keflavik) och Hallgrimur kommer att resa ned till Göteborg och GAISgården på söndag för att provträna. Det återstå att se om GAIS kommer kotraktera spelaren då hans kotrakt går ut nu i oktober. Hallgrímur har figurerat i både u21 och u19 landslaget.

IFK Norrköping 0 - 1 GAIS

Ett bland neggare så på förhand givet nederlag blev tillslut något av en självklar seger. IFK Norrköping, som ligger sist i serien men innan matchen uppvisat en god trend med häng uppåt, visade i matchen att de helt enkelt vare sig har spelskicklighet eller inställning nog att stanna kvar i Allsvenskan. GAIS har däremot cementerat sin allsvenska placering även nästa år och kan nu - för vilken gång i ordningen? - återigen försöka titta uppåt i tabellen. med fem omgångar kvar. En förhoppning och inställning som givetvis genast kommer att straffa sig hemma mot de himmelsbå malmöiterna efter ännu ett tomt och menlöst landslagsuppehåll.

Lag: [4-4-2] A. Wibrån; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hedinsson, F. Lundgren, J. Mårtensson (78' D. Durmaz), W. do Carmo (90' d. Morais Reis); P. Campos (64' L. Patjadzjan), B. Andersson

GAIS tycktes ännu en gång experimentera en del med laguppställningen. Även om det, vilket alltid tränare vill framhäva, är en lek med siffor, väljer jag att tolka det hela som 4-4-2 utan riktigt naturliga yttrar och med Pablo Campos, som förvisso inte glänste men inte heller gjorde bort sig, i en lite mer tillbakadragen roll. i anfallet; han är ju snabbare än Björn. Det är dock allt svårare att se sådant på tevebilder, där fokus allt mer läggs på bollen och mindre på spelet i sin helhet. Om någon kallar det 4-2-3-1 skulle jag kunna acceptera det också, även om det är fel [/gubbgnäll].

Återigen ett läge att verkligen (om nu teve är på riktigt) se på GAIS för min del - inte bara följa med på någt krasst substitut såsom webbrapportering eller -radio - och det var knappt så jag kom ihåg vilka spelare som ingick i laget. Nåväl, laget visade den första kvarten eller så klart bättre intentioner än vad jag tror att de visade i matchen mot Halmstad. Backlinjen visade en bra intention och matchen igenom vanns många nickdueller av hela backlinjen. På ytterkanterna hölls det för det mesta tätt av Kenneth Gustafsson till vänster och Jonas Lundén till höger och IFK:s relativt fåtaliga chanser skapades genom snabba omställningar mot den kvicke Amuneke som dock inte riktigt fick till sina avslut. Richard Ekunde, inte minst, var tillbaka i gammal god stil, och tillsammans med den likaledes rörlige Bobbie Friberg da Cruz, kunde han ofta avstyra snabba spelomställningar. I GAIS mål stod Axel Wibrån - för första gången för säsongen - efter att Dime Jankulovski fått problem med en muskel under uppvärmningen, i alla fall enligt kommentatorerna. Vår andramålvakt klarade av uppgiften med klart godkänt, var endast ute och dummade sig vid ett tillfälle jag kan komma ihåg. Nu ställes han däremot inte på några större prövningar då motståndarna endast hade ett enda avslut på mål, det mesta gick högt eller snett.

Spelarna verkar inte läsa så mycket på nätet, för att istället för att falla ihop som ett korthus gjorde grönsvart det första målet. Till synes tillskrivs kapten Fredrik Lundgren det minst sagt märkliga målet där ett inlägg nickades av den offensiva slitvargen Björn Andersson och sedan nickades igen av Lundgren för att via en motspelares rygg gå i en konstig bana och in i mål bakom en motståndarmålvakt som matchen igenom gav ett osäkret intryck. Endast fyra minuter hade gått och jag var minst sagt förvånad.

Sedan steg konspirationerna återigen in i sammanhanget; det blev elavbrott. Enligt gällande svenska regler skall en avbruten match, som inte kan återupptas, spelas om från början. (0-0) GAIS skulle alltså staffas för att hemmalaget och -staden inte har ett adekvat elnät. Kanske några företagssamma östgötar smugit ut och klippt av en ledning med en skovel? Några förbannelser och allmänt tal om Lagrell, SvFF och demiurgen passerade över mina läppar innan bilden kom tillbaka och spelarna var ute och värmde efter ett uppehåll på en halvtimme.

Med en ytterligare en halvtimme till paus har grönsvart det mesta av spelet men hemmalaget har en bra period då de skapar en del situationer. Pressen blir dock aldrig olidlig och det är ändå tämligen lungt fram till halvtid, om nu upplevelsen av en GAIS-match någonsin kan beskrivas med ord som lungt. Ett farligt distansskott från någon högerytter gav mig något dubbelsslag, men det ilade förbi utanför bortre stolpen.

Under första halvlek var det förre Landskronaspelaren Amuneke som oroade med sin snabbhet. I andra halvlek var det framförallt Daniel Bamberg - den brasilianske spelare som provtränade med GAIS 2005, men där det till slut inte blev något kontrakt - som genom sitt spel på det offensiva mittfältet skapade flera halvfarliga situationer. GAIS fick inte bort bollen alls under en längre period och det såg ett tag ut som att 1-1 stod och väntade runt hörnet. Samtidigt gjordes en taktiskt och defensiv (?) förändring när vårens sensation och höstens besvikelse Levon Patjadzjan fick hoppa in istället för Pablo Campos. Vid några tillfällen förnedrades Pekings vänsterback av Levons teknik och snabbhet, men inte heller denna gång lyckades armeniern riktigt få pricken över i:et.

Under matchen imponerades jag igen av Johan Mårtensson som fortsätter att visa sig vuxen uppgifter som allt som oftast kräver en mer rutinerad spelare. Wanderson do Carmo gjorde ett habilt hantverk med några vettiga avslut på distans men brast initialt i sina dåligt slagna vänsterhörnor. Han hade dock en viktig roll i den slutliga förnedringen av IFK Norrköping, när matchuret närmade sig 90 minuter, då GAIS skapare åtta (korta) hörnor på raken för att fördriva tiden nere vid högra stolpen.

Samtidigt börjades det friskas upp minnen om Malmö FF och Sundsvall borta. Trots det lyckades IFK Norrköping inte skapa några farligheter mot slutet och utan allt för mycket hjärtsvikt kunde domare Hansson skapa sig en bättre position i den inofficiella domartabellen. Hans enda riktiga plump i protokollet var en litet överdrivet kort till Björn Andersson som fall på knä inne i straffområdet. Med 5-13 i avslut, och 1-6 av dessa på mål, var det rätt tydligt vilket som var det bättre laget, öven om GAIS inte glänste.

Det tjötades en del i förhand - både på internet och i media - om att motivation slår klass, vilket skulle tala för ett kämpande Peking. Min öppna frågan innan matchen var huruvida det verkligen fanns en motivation bland Norrköpings spelare eller om dessa redan tänkte på gräset som är grönare på andra sidan? Det visade sig, med några undantag, att IFK: spelare saknade den motivation de förväntades ha.

Inför: IFK Pekning - GAIS

I den senaste matchen mot HBK på ullevi presterade GAIS sina sämsta 90 minuter på länge. Man lyckades inte få till något kunstruktivt på 45 minuter och man hoppas på andra bullar imorgon mot Norrköping. GAIS kommer till matchen utan Matao och in kommer Daniel Morais och Tommy Lycén. Kanske vill MP spela med en lite snabbare formation mot Norrköpings långsamma backar, istället för att spela med Björn Andersson på topp. Norrköping, som på de 4 senaste matcherna spelat oavgjort 3 och förlorat 1, kommer till matchen utan deras 2:a målvakt som har brytet båtbenet. Istället kommer man ta in den 41-åirga målvaktstränaren Anders Alé.


Trolig startelva GAIS:

Daniel Morais

Wanderson, Hedinsson, Pachayjan

Lundgren, Mårtensson

K.Gustafsson, R.Ekunde, B. Friberg da Cruz, Lundén

Dime Jankulovski

Myten om det allsvenska finrummet

Skall ta och sänka min nivå ytterligare några snäpp genom att referera till artiklar från Aftonbladets rosa bilaga. Jag ber på förhörhand om ursäkt till känsliga läsare.

Frågan är huruvida det föreligger en utpräglad selektivitet i Svenska Fotbollförbundets agerande visavi olika klubbar. Detta är förstås inget nytt; alla dåliga förlorare ser ugglor i mossen när förväntade resultat uteblir. Myten om att SvFF:s objektivitet är bristande bygger i mångt och mycket på att det- i alla fall i praktiken - varken går att bevisa eller motbevisa. Ett klassiskt exempel från ett grönsvart perspektiv är Karl-Alfred Jacobssons fåtaliga landskamper, trots att han vann allsvenska skytteligan tre år i rad. Detta skall enligt bland annat Karl-Alfred själv bero på att den uttagningkommitté (UK), som på den tiden tog ut landslaget, var Stockholmscentrerad och föga intresserad av spelare från landsorten.

de senaste aktuella fallen är dels Ljungskile som med visst fog anser sig vara avskydda och föraktade av SvFF och SEF. Att det är en utpräglad inställning från dess anhängare är föga förvånande, att klubbens ledning skrivit om det i ett öppet brev är mer oväntat och intressant.

Vidare är ÖSK upprörda (nej, jag använder inte ordet rasar för annat än aktieindex och jordsked) över att domen gentemot några av IFK Göteborgs före detta hejdukar inte innebär några konsekvenser för klubben och dess elitlicens. ÖSK:s Björn Åqvist talar givetvis sina egna bitterhet efter klubbens tvångsdegradering i samband med negativt eget kapital för ett antal år sedan. Att domstolen fastslog brottet trolöshet mot huvudman tycks befria klubben från allt ansvar. Det verkar dock inte som saken ännu är över och förbundets licensnämnd kan möjligen tänkas ta upp frågan.

Juridik är, som alla vet, en form av ritualiserad lögn. Siffror går det att lita på. Som noteras av GK har signaturen Ulf i GAIS öppna, men visuellt eftersatta (och tack för det!), tankesmedja sammanställt frisparksstatistik för året. Två klubbar sticker ut genom att ha fått osedvanligt många frisparkar, trots att deras position tas i beaktande. Dessa klubbar är - givetvis - saik och ifk gbg. Konspirationsteorierna kan leva vidare.

---
I slutet av LSK:s öppan brev går det att läsa följande: "Kalla oss gärna naiva men vi trodde att allsvenskan skulle avgöras på planen. " Det är förstås frågan om en vidare tolkning av uttrycket 'på planen'. I detta ingår även den tid som går åt för inkast och för deras målvakt att gå och hämta bollen för utspark; ungefär 30 minuter per match.

---
Då jag i New York bodde hos Cubsfans (ett brännbollslag från den blåsiga staden... nej inte Göteborg, Chicago) fick jag höra om en förbannelse värre än GAIS'. Cure of the Billy Goat uppstod 1945 när Billy Sianis tvingades lämna Wrigley Field då stanken från hans husdjur - en get som hette Murhpy - störde andra åskådare. Billy blev förbannad och uttalade en förbannelse om att det aldrig igen skulle vinnas en World Series på Wrigley Field. Många försök har gjorts för att bryta förbannelsen. Enda säkra vägen för att bryta den sägs dock vara om klubben börjar visa en äkta tillgivenhet för getter.

---
Jag ser fram mot den dag som SvFF och SEF tillåter besökare att ta med sig sina getter på allsvenska fotbollsmatcher.

---
Lars-Åke Lagrell lär egentligen vara en förrymd utomjording (uppenbarligen härstammade från Smålandsgalaxen) från Area 51. Jag har inga direkta bevis, det räcker att kolla på honom.

Ekunde Airlines; nästa destination Danmark eller England.

Enligt expressens nätupplaga är FC Köpenhavn intresserade av Richard Ekunde. Detta intresse har inte svalnat sedan förra hösten. Nu har även en viss Premier League klubb börjat att uppvakta Ekunde. Aja, vi får väll se hur länge vi får behålla denna mittbacken..

Börjar lukta back probläääm igen...

Mervan uttagen i U18 landslaget, återigen

Då får Mervan återigen packa ner den blågula dressen för att bege sig ner till den makedoniska staden Strumica. Mervan har nämligen blivit uttagen till den 18-manna trupp, för tillfället är bara 15 man uttagna, som ska spela EM-Kval mellan den 11-16 oktober.

så här ser spelprogramet ut:

11/10 14:00 Sverige - Island -
11/10 14:00 Österrike - Makedonien -
13/10 14:00 Sverige - Makedonien -
13/10 14:00 Island - Österrike -
16/10 14:00 Österrike - Sverige -
16/10 14:00 Makedonien - Island -

Lycka till Mervan!

GAIS - Djurgården 2-1

Måndagens matchen böjd inte på något skönspel till en början men GAIS lyckas ta ledningen efter ca halvtimmen spelad. 1-0 kom genom skönt spel längs vänsterkanten då Eyo löper med bollen upp i banan för att sedan släppa ut bollen till Kenneth Gustafsson. Kenneth slår ett bra inlägg som var riktat mot en framstörtande Levon Pachayjan, dock får inte Armenien någon särskilt bra träff utan bollen studsar ut till straff punkten där en välplacerad Wanderson tillslut kan dunka in bollen i mål.

Två minuter senare var Wanderson när återigen. Denna gång är det Eyo som slår ett inlägg från högerkanten som sedan nickskarvas av Björn Andersson, bollen dimper tillslut ner på Wandersons fötter men får för mycket fot underbollen och bollen seglar över ribban. I den 37’mach minuten kvitterar Apornas Armé (läs DIF). Detta efter en dubble räddning av Dime i målet men tillslut tvingas han ge vika och Johan Oremo lyckas sätta kvitteringen.

8 minuter in i den andra halvleken krigar sig Björn Andersson in i Djurgården straff område och lyckas få till en ett skott men som Pa Dembo Tourray lyckas parera. GAIS fortsätter att trycka på framåt och tillslut får man nät känning. Jonas Lunden slänger in bollen i straffområden, en riktigt hög lira visade det sig vara. Djurgårds målvakten och Björn Andersson hamnar i en luftduell men den grönsvarte jätten når högst och nick tuchar den ned till Eyo som kan bredsida in den i kassen.

GAIS fortsätter att hålla tätt matchen ut och vinner skott statistiken med 19-8!

Inför: GAIS - DIF

Ny match på Ullevi och dagen till ära kommer Skansens apor på besök. GAIS kommer tillskillnad från senaste matchen mot IFK utan Tommy Lycén och Daniel Nicklasson. Istället ansluter Capitano Lundgren åter igen. Dessutom är även Kenneth Gustafsson spelklar. Räkna dock inte med att Lundgren kommer få så mycket speltid. Den definitiva startelva ser ut som följande:

Björn Andersson

Pachayjan,Eyolfur Hedinsson,Wanderson

Johan Mårtensson, R.Ekunde

Kenneth Gustafsson, Tobiasson, B.Friberg da Cruz, Jonas Lundén

DIME

Som ni ser finns det stor sannolikhet att Johan Mårtensson och Mervan börjar från start om inte MP gör ett taktiskt genidrag alá Alexander den store, vilket betyder att man kommer köra med Ekunde som defensiv mittfältare och Ante Tobiasson åter in på backen. Många alternativ...
...Tillsist får vi inte glömma att Ekong gör comeback på Ullevis gröna (?) gräsmatta fast i fel tröja.


Alla till betongbunkern!

Mervan fick 90 minuter mot Finland

Ett av GAIS framtidshopp Mervan Celic fick starta i U18 landskampen mot Finland och spelade sedan resten av matchen. Matchen slutade 2-2. Sverige tog ledningen efter 22 spelade minuter. Men Finland kvitterade 22 minuter in i andra halvlek. I 70:e match minuten får Finland straff och finlands stora framtidslöfte Lauri Dalla Valle (som till vardags lirar i Liverpool FC). I 74:e fick även Sverige en straff. DSS Jakob Johansson kliver fram till straffpunkten och slår den i mål och 2-2 är ett faktum. Mervan fick beröm av förbundskaptenen som även konstaterade att Sverige dominerade hela första halvlek. Men i andra slappnade man av och fick två snabba i röven.

Grattis Mervan!

Summa sumarium efter 21 grönsvarta matcher

GAIS har spelat 21 matcher. 6 av dem segrar, 9 av dem föll med resultatet oavgjort och 6 förluster. På Ullevi (då inräknat båda derbyna) har GAIS vunnit 5 spelat lika 4 och förlorat 2. För den som är skarp kan man lätt räkna ut att GAIS spelat 11 matcher på betongbungkers gröna gräsmatta. Om man nu ska se på matcher utanför dem betongförstärkta väggarna och den ständigt bildäcks klippta gräsmattan har jag spelat 10 såndana matcher, dessa matcher går under epitetet borta, och sårledes spelas på bortaplan. GAIS har lyckats med 1 seger (räcknade in IFK matchen som hemma match), 5 oavgjorda och 4, den flesta, brutala förluster.En typsik gärsklippare från och på Ullevi

Inom fotboll finns det ett begrepp som kallas för Målprodukation, detta begrepp kan ses som näst intill obefinlig i vissa matcher. Men ibland lyckas vi också. GAIS har gjort mål i 12 av sina 21 matcher. Av dessa 12 matcher är 2 av dem förluster, 6 är vinster och 4 av dem är matcher som slutat oavgjort. I dem resterande 9 matcherna har GAIS förlorat 4 och spelat oavgjort 5 st. I 7 av dem 12 matcher som GAIS lyckats producera mål har spelats på Ullevi. Detta visar att 58% av lagets målskörd är gjorda på Göteborskmark och på en Holländsk gräsmatta som underlag.

Jag vet inte om denna text kommer ligga till grund för en helt ny generation av forskare eller filosofer. Utan det jag pressenterat för er är ren fakta och ni får dra era egna slutsatser...


Så till slut, vad är din slutsats?

IFK Göteborg 0 - 1 GAIS

Under den långa uppladdningen, under vilken jag hällde i mig flera ful-öl för att lugna nerverna, hann jag samla på mig flera små anekdoter som jag la på minnet för att kunna vräka ur mig bittra, sardoniska kommentarer. Inget av detta spelar länge någon roll.

Lag [4-1-4-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz, D. Durmaz; R. Ekunde; M. Celik (59' T. Lycén), E. Hédinsson, D. Nicklasson (89' D. Morais Reis), W. do Carmo (78' J. Mårtensson); B. Andersson

En annorlunda och oväntat taktiskt disposition mötte den uppmärksamme betraktarer - och jag vet inte riktigt om jag vågar säga att jag var en av dem, ful-ölen ni vet. Att placera Richard Ekunde som mittfältslibero var inte något jag tror någon kunnat gissa sig till på förhand. Med sin blick för spelet var han alltid på rätt ställe och tillsammans med en derby-tänd Bobbie Friberg da Cruz och Andreas Tobiasson bildade de en defensiv triangel som den lilla satans spelare inte klarade av att bryta igenom. Samtidigt lyckades ytterbackarna ,vänstervikarie David Durmaz och Jonas Lundén, mycket bättre med sitt jobb jämfört med hur det sett ut de senaste matcherna. Eller så var det bara blåvitt som var dåliga. Ja, Durmaz kanske inte var helt stabil, då många av deras chanser kom till på hans kant.

Sett till matchen i stort var det tydligt att de grönsvarta spelarna ville mer. Det var främst vid fasta situationer som de där andra lyckades skapa en del farligheter. Den rutinerade före detta bollkallen Dime Jankulovski var dock stabil och lugn som en filbunke matchen igenom och sattes inte på annat än ett handfull prov under matchens gång. Under andra halvlek, när man förväntade sig lite press mot ett mål från regerande svenska mästarna, lyckades de faktiskt bara skapa två vettiga chanser.

Med endast en defensiv mittfältare fick den på senare tid ofta kritiserade isländske mittfältaren Eyjólfur Hédinsson flytta upp lite i plan. Genom detta kom han mer till sin rätt och sprang över 13 kilometer och innermittfältspolaren Daniel Nicklasson var inte långt efter i den kampen heller. Som vanligt var det mestadels Wanderson do Carmo som stod för skönspelet. Denna gång mer ute till vänster på kanten, där han fick lite mer utrymme för sitt spel. Han försvann lite efter några rejäla smällar av lillebrors mittfältsslugger Thomas Olsson. Med från start var även den unge, nyblivna P18-landslagsmannen Mervan Celik som stod för en habil insats, dock inte helt oväntat att han byttes ut mot Tommy Lycén relativt tidigt i andra. Vid det läget handlade det mestadels om kamp som inte lämnade något utrymme för en ung, teknisk ytter. På topp går det inte annat än att säga positiva ord om Björn Andersson, en heltgjuten inställning som target från början till slut. Mycket slit som ensam spelare blev det.

Fast egentligen så är allt detta en efterhandskonstruktion. För när Eyo sköt sitt skott som via polaren i det andra laget styrdes förbi en ställd danskjävel exploderade läktaren och jag med den. I min fullständiga glädje ramlare jag över några stolar, turligt nog bedövad av adrenalin, glädje och öl, och efter det var jag inte riktigt den kylige och kalla neggare som jag vill utmåla mig som. Att ramla över stolar är jag egentligen för gammal för, men någon gubbe insinuerade efter matchen att jag är omogen för min ålder. fast varför skall man vara mogen när man kan hålla på GAIS?

Ja, just det - matchrapport var det jag höll på med ja... I första halvlek var GAIS det bättre laget överlag. I mitten av halvleken hade GAIS ett utmärkt trippelläge med två avslut av Wanderson och ett av Björn. Innan dess hade även Mervan ett bra läge när han dribblade förbi två fiender och så när kommer fri bara för att bli bortblåst av en Strömbergsson, trots fördel av boll. En tid efter det får IFK först fördel av boll, tappar den och får sedan en frispark - snacka om att äta kakan och ha den kvar. I det läget - efter en kvart alltså - börjar tankar om konspirationer och förbannelser att smyga sig på och det är förstås något som består resten av matchen. Strömbergsson sköter sig dock bättre efter detta, även om Wernbloom lyckas ramla några gånger med fasta situationer som belöning.

Efter en halv match har GAIS visat upp ett mer varierat och intressant spel och leder välförtjänt. Möjligen slarvas chansen att avgöra matchen genom att det börjar duttas lite mycket med bollen framför straffområdet, men nog ser det rätt bra ut. Att sedan andra halvan av matchen blir mer kampbetonat på en regntung gräsmatta är la tämligen väntat. Att Mats Härd använder detta för att få solka ner GAIS gloria så mycket det går genom att framhäva primitivt spel och att segern beror på att IFK nog inte var bra är la minst lika väntat.

Mervan uttagen i U18 landslaget

GAIS senaste talang Mervan Celik har blivit uttagen i den 16 manna trupp som ska spela mot Finland i två matcher den 9-11 september. Lycka till i blågult Mervan!

Derbydags: IFK-GAIS

GAIS som kommer till matchen utan Levon Pachayjan och Kenneth Gustavsson är tvugna att göra lite ändringar sedan senaste matchen mot Kalmar. Men räkna dock med en Offensiv liknande den som startade mot Kalmar senast. Enligt tips från GAISgården kommer GAIS starta med David Durmaz som vänsterback och Lundén på högerkanten. Anfallet ser rätt oförutsägbart ut. Antigen startar man med Björn Andersson och försöker slå bollar på honom som han kan nicka vidare till Wanderson eller så väljer man ett mer spelande kortpassningsspel med Daniel Morais upp på topp. så här tror jag dem kommer ställa upp:

Björn Andersson

Daniel Nicklasson, Wanderson, Tommy Lycén

Johan Mårtensson, Eyolfur Hedinsson

Jonas Lundén, R.Ekunde, B.Friberg da Cruz, D Durmaz

DIME

Alla till ULLEVI!

Numerologi i 20:e omgången

"Like sands through the hourglass, so are the days of our life life."

Så börjar dagsåpan Våra bästa år - Days of Our Lifes på engelska. Denna melankoliska strof tycks vid första anblick indikera en loj och lite seg tillvaro i väntan mot det oundvikliga slutet. Vad jag har sett av serien verkar det dock inte vara lojt. Hela tiden är det någon som gifter sig, försöker mörda någon, ligger i koma, har minnesförlust. Det är alltså en massa tvära kast men samtidigt är det väldigt lite som händer - egentligen. Ja, i alla fall enligt min bättre häflt som sett några fler avsnitt.

Bara några dagar till derbyt...

Lite på samma sätt är tillvaron för en gaisare; tvära kast mot det oundvikliga slutet - dubbel degreadering till Division 1 Södra, ekonomisk konkurs och sammanslagning med BK Häcken. För ett litet tag sedan gjorde jag en beräkning utifrån ställningen vid omgång 18 för att skapa en prediktion för slutomgången i linje med lagens form. Att göra detta för omgång 19 var förstås helt onödigt, GAIS hade vunnit på Söderstadion med fyra mål och var bäst i världen. Varför oroa sig för bottenstriden?

En omgång senare och GAIS har åkt på en lektion i fotbollskonst av maskinen Kalmar FF och allt är mörkt och svart. Samtidigt går det onekligen rätt bra för flera av lagen nedanför GAIS i tabellen...

Grönsvart farligt nära kanten

Så jag satte mig återigen ner och räknade ut poängsnitt under de fem senaste matcherna för GAIS och alla de lag som jagar för att se deras form och därefter extrapolera mot evigheten, eller i alla fall omgång 30. GAIS har tillsammans med Norrköping och GIF Sundsvall endast tagit i snitt 0.8p, Gefle har tagit 1.2p, Ljungskile och Trelleborg har tagit 1.4p och Örebro har tagit hela 1.8p per omgång. Som ett resultat av detta är den temporära prognosen för sluttabellen denna:

10. Örebro SK 42p
11. Trelleborg FF 37p
12. Ljungskile SK 34p
13. GAIS 32p
14. Gefle IF 29p
15. GIF Sundsvall 25p
16. IFK Norrköping 19.8p

Nu börjar det finnas anledning till oro. Min prognos är måhända inte mer pålitlig än, säg Konjunkturinstitutets dito kring den svenska ekonomin, men en plats bättre än 14:e och strax över kvalplatsen hade man la hoppats på innan säsongen. En bit kvar till GAIS uttalade mål och ambition.