GAIS 0 - 2 Viborg FF

Efter att sugit i sig ett par öl under förmatchen Manchester United mot Liverpool FC begav jag mig till Valhalla IP för lördagens stora fotbollsbegivenhet; GAIS träningsmatch mot danska Viborg från Viasat Divisionen, Danmarks andraliga (Skratta åt det fåniga namnet nu, när allsvensk döpts om till Karlssons Klisters Supersvenska för att Lars-Åke Lagrell tycker att det är bra för svensk fotboll kan vi nog hålla oss för skratt).

Lag [4-2-3-1]:
20. M. Jonsson;
7. J. Lundén, 15. F. Lundgren 2. R. Ekunde, 16. M. Dahlgren;
24. E. Hedinsson, 8. R. Spong;
11. T. Lycén, 17. J. Mårtensson, 14. D. Nicklasson;
9. G. Baldvinsson (70' 18. P. Eriksson)

Danskarna, med gamle anfallaren (och 1992 års allsvenska skyttekung för Öster) Hans Eklund som tränare, spelade i första halvlek med en offensiv inställning och flyttade upp laget väldigt lång i banan. De tycktes dock till en början inte få ut så mycket av det, deras anfallare sprang mest offside. Det var dock darrigt på GAIS vänsterkant, där de kom fram några gånger. Som ett resultat av danskarnas inställning föll GAIS mittfält ner i knät på backlinjen vilket gjorde det svårt för laget att få till något riktigt konstruktivt anfallspel. Dessutom var kantspelet under stora delar av matchen obefintligt. I denna match lös Fredrik Lundgrens orutin på positionen igenom och ställde till en del problem, kan han lära sig positionen till serien börjar? Jag är tyvärr skeptisk.

Viborgs höga backlinje gav dock möjligheter för grönsvart att sända iväg bollar som den ensamme anfallaren Gudjon Baldvinsson kunde löpa på. Hans inställning var det verkligen inget fel på utan han slet på och stångades matchen igenom. Inställning och vilja kan som bekant i viss usträckning vara ett nära nog fullgott substitut för talang, vilket Björn Andersson ofta visade förra säsongen, men hans bollbehandling lämnade en del övrigt att önska. Den isländske anfallarens inställning till bollarna han fick att arbeta med var lite som en ung tonårspojkets inställning till bröst; han ville verkligen ha tag på dem, men när han väl lyckades med detta verkade han inte ha någon idé om varför eller till vad.

Det taffliga spelet höll på ett tag till Jonas Lundén sprang upp för att köpa korv och pölsemännen utnyttjade situationen, 0-1 några minuter innan halvtid och jag gick för att köpa kaffe. Till Lundéns fördel skall dock sägas att när han väl började komma med bättre i anfallet sent i andra halvlek så gav detta en extra dimension till spelet, men det var då det.

Johan Mårtensson fick testa på rollen som tia. Killen är duktig och mångsidig men han har inte Wanders spetskvalitéer. Sedan var det kanske inte så lätt att göra något kreativt i denna situation. I halvtid bytte han position med Eyjolfúr Hedinsson, utan att någon riktigt preseterade som tia. En skada på Wanderson när serien startar kan bli ett stort problem.

I andra halvlek placerade jag mig för att komma nära GAIS anfallsspel och fick därför se föga av värde. 0-2 som snart ramlade in i andra ändan av plan var enligt någon på läktaren Richard Ekundes fel. Jag har ingen möjlighet att bedöma det, men i övrigt var han den som höll uppe backlinjen. Efter det tog GAIS över allt mer av bollinnehavet men producerade få kvalificerade målchanser. En av få som spelade matchen igenom med bra inställning och attityd var återigen Tommy Lycén. En smula förvånande, då han under föregående säsong inte uppvisat särledes mycket attityd och vilja.

GAIS 3 - 1 Örebro SK

Du blir bjuden på födelsedagsfest. Det är kallt och dragigt och du blir inte ens bjuden på kaffe utan får betala för det, dessutom smakar det ingen vidare. Vart har du kommit? Just det, GAIS 115-årsfirande med match mot Ingen-vill-bo-i-Örebro SK!

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski ( 62' 12. M. Jonsson);
20. K. Gustafsson (80' 24. J. Pettersson), 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde, 7. J. Lundén;
17. J. Mårtensson (88' 6. R. Ayarna), 8. R. Spong;
14. D. Nicklasson, 25. W. do Carmo(82' 10. D. Morais Reis), 11. T. Lycén (62' 16. M Dahlgren);
18. P. Eriksson ( **' 9. G. Baldvinsson)

Folk släntrar in sent då något spektakel pågår på Kålleseum samtidigt. Slutsiffran på födelsedagsgäster slutar på sexhundra-någonting. GAIS insats växer med publiktillströmningen och efter en tid får laget ett bra grepp om matchen med bra passningar och dribblingar. Spelet håller i sig i ungefär tjugo minuter och är riktigt trevligt att titta på. Grönsvart presterar flera hyfsade målchanser medan försvaret knappt testas alls. Efter 27 minuter får GAIS en frispark ute till höger. Frisparken slås in mot rusande spelare i straffområdet, Fredrik Lundgren kommer först men nickar med hjässan. Bollen går i en retlig båge och jag hinner tänka ännu en missad målchans innan Pär Eriksson dyker upp och stångar ner den, hans första mål i sin nya klubb. ÖSK varken etta eller tvåa på den bollen, kan inte se bra ut för en närking att släppa in sådana mål. Dock återigen trevligt att se hur giftiga GAIS har blivit på fasta situationer.

Just Fredrik Lundgren försökte jag hålla ett extra öga på. Efter lite gråt och tandagnissel tvingades jag avstå matchen mot Qviding och hade därför inte sett honom i hans nya roll som mittback. Kommentarer från neggare har inte precis varit översvalande, även om han har de kvalitéer som på sikt skulle kunna göra honom till en bra mittback - men måhända försent att lära om en gammal mittfältshund? Han trippade runt en hel del och såg la inte helt bekväm ut. Jag hade dock inget direkt att klaga på förren han efter målet slog en enkel boll rakt på en ÖSK-anfallare vilket resulterade i en farlig och onödig kontring. Dessutom blev det signalen för att GAIS spelat klart för denna halvlek och lämnade över till ÖSK den sista kvarten. Med några minuter kvar är det lite okoncentration i försvaret och en höjdboll kan nå in till en fri närking i bortre delen av straffområdet som kan nicka in 1-1 i krysset. Ett rättvist halvtidsresultat sett till målchanser, även om GAIS var bättre som spelförande lag.

En av glädjeämnena i övrigt var Tommy Lycén som stod för mycket fart och fläkt på sin kant och även inne i mitten. Verkar dock som att han fått någon smitta från Levon Patjadzjan, då han var nära nog lite målkåt som han var.

I andra halvlek fortsätter GAIS att spela rätt tafatt och saknar inställning, tillsut börjar jag bli lite irriterad över att det är så lojt. Då passar Wanderson do Carmo, som gått på halvfart sedan makrillarna tappade spelet, att tvåfotsdribbla runt lite inne i ÖSK:s straffområde, lurar bort två försvarare och en tafatt målvakt, och placera in 2-1 i minut 78. Hur enkelt som helst och jag blir lite glad och nöjd igen.

Men säg den lycka som varar. En grinig försvarare i ÖSK, Magnus Wikström, bestämmer sig några minuter senare för att brutalt sparka ner Wanderson strax utanför straffområdet, mil ifrån bollen. Domaren ger killen ett gult kort. Ett sådant vårdslöst beteende borde rendera både rött kort och avstängning i den allsvenska premiären. Behöver jag ens påpeka att spelaren inte var vidare populär resten av matchen. Efter densamma fick han och ÖSK stanna kvar inne på plan för säkerhets skull. Wanderson fick ledas av plan och haltade kraftigt när han för egen maskin lååångsamt gick mot omklädningsrummet efter matchens slut.

I slutminuterna dundrade Johan Mårtensson in slutresultatet 3-1 med sträckt vrist från vänsterposition. Snyggs och så, men efter att Wanderson antastats tappade ÖSK allt mer diciplinen och var mest fula och griniga samtidigt som deras försvarsorganisation - som inte var vidare bra till att börja med - försvann än mer.

Bra resultat återigen, men det är värt föga om Wanderson do Carmo skadats allvarligt. Det blir till att gråta sig till sömns och snyta sig i snuttefilten inatt.