Túngur Knivúr ³

En isländsktrio kan vara på väg till Grönsvart, det gäller sig om spelarna Hallgrímur Jónasson, 22, som provspelade för GAIS senast nu i år,Gudmundur Reynir Gunnarsson, 19, som spelar forward och Gudjón Baldvinsson, 22, som även han spelar forward. Det är en ung isländsktrio som MP sagt att han är intresserad av och har haft kontinuerlig koll på dessa spelare.

Spong och Jonsson klara för GAIS ano 2009

GAIS har gjort klart med två nya spelare inför säsongen 2009. Dessa spelare är Richard Spong från Norrköping, Richard kan både spela back och mittfältare. Nyförvärvet i Spong gör att GAIS kommer vara mittfältarnas lag 2009 med hela 11st (som det ser ut). In kommer också målvakten Magnus Jonsson som ersätter Wibrån som beslutat att byta klubb och fiska efter mer speltid.. Ryktet säger att det kan vara Enköping som blir Wibråns nästa stad. Magnus är en frilansande målvakt som under 2007 representerade 2 olika klubbar (BK Häcken och sedan Hammarby IF) och året innan spelade han i Norrköping IF. Magnus Jonsson är 31 gamal och är född och uppväxt i Göteborg och Gunilse. Richard Spong är 25 år och har representerat Coventry City där bla rövhålet till målvakt Magnus Hedman även spelat.

GAIS 0 - 3 Helsingborgs IF

Då Helsingborgs IF tappade sista halmstrået till Lennart Johanssons pokal i och med 1-1 mot Trelleborg häromveckan och dessutom kom till match utan till exempel Henrik Larsson närde man ett svagt hopp på oavgjort. Sådan översvallande optimism straffar sig alltid.

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; J. Lundén (78' D. Durmaz), A. Tobiasson (63' M. Celik), R. Ekunde, K. Gustafsson; L. Patjadzjan (78' Matão), J. Mårtensson, F. Lundgren, B. Friberg da Cruz; W. Do Carmo; P. Campos

På dagen för 41 år sedan slogs det allsvenska publikbottenrekordet. 137 åskådare bevittnade när IFK Holmsund bjöd in GAIS på match på Kamratvallen. Den gången vann GAIS med 2-1. När jag strax innan paus uppskattade publiken till femhundra plus tvåtusen från Maria Kyrkogård tänke jag nästan att nu kommer vi att slå ett nytt hemmarekord.

Inte heller de grönsvarta spelarna tycktes anse sig ha så värst mycket att spela för. Trots detta fungerade två tredjedelar av spelet hyfsat. Andreas Tobiasson hade en del problem och Fredrik Lundgren blandade och gav. Jonas Lundén jobbade på bra tills han blev skadad och troligen förlorades för resten av säsongen. Även Johan Mårtensson var duktig och skall ha en eloge för sitt fina spel på mittfältet. På många sätt dominerade GAIS spelet på plan i framförallt första, men även andra, halvlek.

Men vad spelar allt detta för roll då avsluten lyser så med sin frånvaro? Pablo Campos bidrog med ytterst lite och börjar allt mer likna en ny Super-Migen, om än med lite bättre kroppsspråk. Wanderson do Carmo lyckades förvisso skapa en del på egen hand, men mattades betänkligt i andra halvlek - och jag kan förstå honom. Bobbie Friberg da Cruz hade tilldelats en nygammal roll som vänsterytter, men det mesta av spelet gick trots det via en armenier som var om möjligt blekare än vi vant oss att se honom. Levon Patjadzjan bör måhända tänka över sitt spel under den mörka och kalla försäsongen.

När sedan målen ramlade in ett efter ett såg det inte ut att finnas något som kunde göras. René Makondele visade ett par gånger att det inte behöver vara så svårt att göra mål och sedan - för att verkligen dra salt i såren - så fick den inhoppande Tobias Holmqvist gå in och sätta slutresultatet 0-3. På så sätt tangerade förre lånet från HIF sin målskörd i grönsvart tröja, innan han gick tillbaka till Skåne för att värma bänk och läktare. Att dessutom Makondele var aktuell till GAIS innan han flydde från Gefle gjorde inte känslan i magtrakten bättre.

Precis när jag kom ut från spärrarna in till betong-grottan såg jag en man som lite krampartat tog stöd av ett kravallstaket - det är ingen jag känner, men låt oss kalla honom Mats P.. Jag erbjöd honom att köpa ett årskort när jag passerade förbi och fick svaret att det går över. Men nä, det gör det inte, Mats. Du vet att det aldrig går över - det gör bara lite mindre ont.

Örebro SK 1 - 0 GAIS

I vårens sista match - det var ett långt uppehåll för EM, om nu någon kommer ihåg det - tvålade GAIS till ÖSK med 3-0 på hemmplan. Sedan dess har laget som huserar i staden där ingen vill bo ryckt upp sig betänkligt. Dessutom spelas matcherna på Eyravallen på konstgräs; något som dåliga förlorare alltid bör ta i beaktande. Med detta i åtanke hade jag inga större förhopppningar på tre poäng, fast det har jag i och för sig inte ens om vi möter Grunden BoIS damlag, men nog kunde man kanske hoppas på 0-0?

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz, K. Gustafsson; L. Patjadzjan, F. Lundgren, E. Hédinsson (66' Matão), M. Celik (55' D. Nicklasson); W. Do Carmo; P. Campos (84' J. Mårtensson)

De första femton minuterna av matchen var mestadels en kamp om inkast i fördelaktiga lägen; ett krampartad ställningskrig som inte direkt värmde själen. GAIS tycktes ligga lite fel i placeringarna på mittfältet men var samtidigt bättre och mer aggressiva när det gällde att vinna bollar. Den kanske bästa chansen var ett bra läge av Pablo Campos som tyvärr inte gav någon nätkänning. Den store brassen var i övrigt en tillgång där framme, stod för två av GAIS tre avslut på mål, och bidrog med en del tillsammans med den tillbakadragne mål Wanderson do Carmo. Det är dock tveksamt om Campos har tillräckligt för att få förtroende till nästa säsong; laget kantas av anfallare som gjot någa hyfsade insatser men aldrig tycks kunna leverera. Den senare av nämnda brassar är dock lättare att höja till skyarna. För en gångs skulle lyckades den kreativa stjärnan till och med få till en del samarbete med den ojämne Levon Patjadzjan på högerkanten. Wanderson kan och vill spela fotboll både centralt och till vänster på mittfältet. Få spelare i allsvenskan har hans teknik och förmåga att behålla bollen. Om han nu bara varit lite snabbare...

Mervan Celik fick chans att spela från start på vänsterkanten. Någon man inte märkte av så värst mycket. Hisingspojekn var mycket osynlig. Något som delvis kan skyllas på att han fick väldigt lite bollar att arbeta med. Samtidigt behöver en ytter förmågan att söka ytor själv och Daniel Nicklasson var en, om än tillfällig, energi-injektion när superettan 2005:s assistkung kom in på hans plats tidigt i andra. Mervan fick dessutom något av matchen bästa chanser när han slängde (eller slängdes) framför öppet mål, men bollen flög högt och långt bort. Näppeligen något den unge yttern skall lastas för, men nog hade det inte skadad om han lyckats styra bollen mot mål.

Innan Nicklasson kom in hade GAIS såväl hunnit med att dominera senare delen av första halvlek, slå den danske ÖSK-stjärnan Kim Olsen blodig på Fredrik Lundgrens armbåge, och släppa in en hörna i 51:a minuten genom en smula passivt försvarsagerande. Jag hade kunnat glädja mig över att GAIS inte hade börjat första halvlek med att släppa in ett enkelt mål men i halvtid så tänkte jag att det torde vara omöjligt för laget att vara taggade och helt med i matchen i två sammanhängande halvlekar. Likt GAIS ibland har gjort efter en medioker inledning kom de svartvita spelarna ut tända och aggressiva och kunde på det sättet skapa och göra mål. Efter detta började de sjunka ner och försvara sin ledning genom att stänga ytor. Tillsammans GAIS tröga innermittfält, varken Eyjólfur Hédinsson eller lagkaptenen var någon vidare på att sätta fart på bollen eller hitta smarta passningalternativ, övergick matchen till en långdragen och föga upphetsande historia. dessutom undrar jag för jag vet inte vilken match i ordningen varför det tycks vara en uttänkt strategi att Andreas Tobiasson skall sköta uppspel från backlinjen efter att kapten Lundgren passat bakåt? Han är en habil mittback men har något av ett träben. Vi vet ju att Bobbie Friberg da Cruz inte skulle kunna slå ett bra inlägg om så en livtidskonsumtion av kebab hängde på det men nog har han bättre bollkänsla än sin mittbackskollega. Kenneth Gustafsson hade en del problem på sin kant och bidrog föga framåt. Dennes samarbete med Mervan Celik är - kanske inte så oväntat - inte lika bra som det mellan Jonas Lundén, som hade bättre koll på bollen denna match, och Levon på andra sidan.

Nicklassons inhopp gav lite temporär energi men sedan hände föga före de sista tio minuterna, då GAIS fick upp lite press på målet på andra sidan. Att i detta läge flytta över Wanderson på kanten och ge honom lite utrymme har ofta visat sig vara en god idé och var så även i detta fall men gav ingen utdelning. Matão fick spela i en halvtimme för att ge lite mer offensiv kapacitet till laget, men imponerade näppeligen - dessutom har jag av någon anledning svårt att skilja på honom och Pablo Campos (samma hudfärg, frissa och jag har ofta druckit någon öl till innan båda finns på plan).

GAIS hade fler avslut, 12 mot 9, men endast tre gick mot mål och alla dessa kom i stort sett från straffpunkten. Det är mycket enkelt i teorin, men givetvis svårare i realiteten att få till fler och bättre avslut från fler positioner på plan. Örebro SK hade fem avslut på mål. Bortsett från det som gick in var Dime Jankulovski nästan felfri och gav ett mycket lugnare intryck än vad hans vikarie gjorde i matchen mot iffiff senast.

GAIS 2 - 2 Malmö FF

Efter lång frånvaro från betonghålet var man så tillbaka (faktiskt första gången sedan derbyt). Det var inte någon vidare upplyftande erfarenhet att återigen traska ut i solskenet på arenan och notera att innehållet i denna gigantiska betongjolle på många sätt påminde om min egen mage; lite nervöst och nästan helt tomt bortsett från lite alkoholindrängt bös i hörnen och botten av skålen.

Lag [4-2-3-1]: A. Wibrån; K. Gustafsson, R. Ekunde, B. Friberg da Cruz, J. Lundén; F. Lundgren, J. Mårtensson (45' Matão); L. Patjadzjan, W. do Carmo, E. Hédinsson; P. Campos.

Jag hade på förhand tippat resultatet till 0-2. Något måste man ändå lära sig av säsongens tidigare resultat, en seger och därtill hörande gott mod följs obönhörligen av plattmatch och förlust. Efter en tid kändes dock 0-2 lite väl optimistiskt. Det är inte första gången en eftermiddag på Nya Ullevi innebär betraktande av ett nervöst och krampaktigt GAIS-spel. Lite övermodigt spel med hög backlinje ledde nästan omedelbart till ledning genom ex-öisaren Ola Toivonen. Målet var från ett sådant friläge som i nio fall av tio slutar i ett skott högt över och vid sidan. Nu resulterade det istället i ett tidigt ledningsmål. Det var säkert snyggt om man hade en gnutta objektivitet, vilket jag givetvis saknade. Många skrek och bönade efter offside. Jag kan inte hålla med, tyckte verkligen han var i linje med GAIS siste spelare. Det skall dock inte tolkas som att jag tyckte att det var en godkänd insats av domare och linjemän i övrigt. Samtidigt går det förstås inte att enbart skylla bort saker och ting. Det är bara att acceptera att klubbar som GAIS inte kan förvänta sig att få något gratis av domarkåren utan måste avgöra på egen hand.

Axel Wibrån tycktes minst sagt osäker över sin roll som burväktare, båda målen var sådana som en Dime i bästa form möjligen hade kunnat rädda. Två skott på mål var vad Malmö FF mäktade med denna söndagseftermiddag och utdelningen på dessa gick det inte att klaga på. Nervositet syntes i stora delar av laget. Många duelller förlorades på att spelare tvekade och rensningar hamnade framför fötterna på di blåes spelare. Johan Mårtensson visade tyvärr en oförmåga att fatta beslut och att han lyftes ut i halvtid var inte förvånande. Det gällde dock de flesta spelare i laget.

Precis som jag tippat så blev det 0-2, först hade GAIS ett par hyfsade chanser, ett skott utanför av Wanderson do Carmo samt en frispark efter tjugo minuter där tre grönsvarta spelare slänger sig fram vid borte stolpen utan att komma nära. Edward Oferes mål var snarlikt 0-1 målet och situationen var förstås hopplös. Malmös två snabba anfallare ställde till en hel del problem för GAIS försvar. Richard Ekunde gjorde en hedervärd insats och visade framförallt i andra halvlek hjärta och vilja men hade samtidigt svårt att hinna fatt nigerianen.

I och med sin komfortabla ledning började Malmö FF praktisera den slags fotboll som Ljungskile fått så mycket ovett för; maskning och konstanta spelavbrott. Det är förstås något som bedöms som fruktansvärt när hummertinnetjuvar ägnar sig åt detta ofog, att Malmö FF - med en budget långt över såväl Ljungskiles som GAIS - så är det ingen som höjer på ögonbrynen i fotbollssverige.

I och med andra halvlek - jag köper en Zingo för att balansera upp magen - går GAIS ut med en annan uppställning och inställning. Inbytte Matão går upp och agerar tillsammans med sin landsman Pablo Campos och laget omdisponeras till en offensiv 4-4-2 med Wanderson do Carmo med en fri roll på kanten. Den offensiva inställningen skapar en hel del ytor för motståndarna på mittplan. Fast di blåe är som bekant att för upptagna av att skapa spelavbrott och sega till det för att fullt ut nyttja denna möjlighet.

En sådan attityd har en tendens att straffa sig. I 54:e minuten. Ett inlägg når Wanderson do Carmo med ryggen mot mål, han skruvar bollen förbi och runt Jmmy Dixon, kommer rättvänd och gör iskallt 1-2. Jag noterar även, nu i efterhand, att Wanderson inte ägnar sig åt något firande utan istället springer och plockar upp bollen för att få igång spelet igen. I och med detta börjar Malmö FF:s osäkerhet lysa igenom - deras egen form är faktiskt ytterst tveksam - och GAIS kan ta över spelet och komma till avslut. Men efter ett tag tryter orken i båda lagen som börjar vanka runt trötta på mittplan och slå bort bollar. Ingendera lag tycks ha ork eller förmåga att komma till avslut alls.

Tiden går och man börjar nästan tänka på refrängen när GAIS återigen börjar få lite fart under fötterna mot slutet till. Kenneth Gustafsson kämpar sig till ett läge i straffområdet som hamnar på målvakten och Jonas Lundén försöker från distans. Vid ett annat tillfälle ägnar sig spelarna åt att kramas nere i målområdet utan att få loss bollen.

Till slut får olycksbarnet Wibrån chans att på ett komiskt sätt revanchera sig för inledningens misslyckande genom att på en utspark nästan nå hela vägen fram till borte straffområde. Motståndarnas målvakt står avvaktar lite vid straffområdeskanten iställlet för att ta ett par steg fram och tjonga tillbaka bollen. Nu kan matchhjälten Wanderson do Carmo springa fram, ta bollen och rulla in 2-2 i nittionde minuten. Han - och många andra - får smått fnatt och brassen sliter av sig tröjan och springer iväg mot ståplats.

Strax efter att spelet kommer igång igen är Eyolfúr Hédinsson nära att ge oss 3-2, men ingen tycks direkt besviken över det uteblivna segermålet. Istället gläds det åt den lite oväntade vändningen i slutminuterna. Debaclet nere i Malmö från våren har betalats tillbaka. Tillfälligvis har GAIS klättrat förbi Trelleborgs FF i tabellen och håller nere en av Sveriges klubbar på en pinsam elfteplats, en tolfteplats om ÖSK lite oväntat skulle ta en seger hemma mot Helsingborg.

Efter att alla andra spelare börjat försvinna in i betonghögens mörka och ogästvänliga hjärta sitter Malmö FF:s målvakt kvar i straffområdet.

Pär Ericsson dominerar i Degerfors

I seger matchen mot Enköping gjorde Pär Ericsson, som går till GAIS efter denna säsongen, 2 mål. Matchen slutade 4-0. Bra jobbat Pär!

Inför GAIS - MFF

Idag spelas match nummer 26 för GAIS, och dagens motstånd är inget mindre än Malmö FF. GAIS kommer till matchen utan avstängde Björn Andersson, Daniel Morais och skadade Dime Jankulovski. Istället kommer GAIS unga 3:e målvakt in Emir Yazvin. Våra Grönsvarta atleter har på senare tid spelat en mer lik 4-4-2 uppställning och räkna även med en sådan formation idag också. Då Pablo Campos kommer få spela från start med
Wanderson på topp. Följt av ett fyrmanna mittfällt med Tommy Lycén till vänster följt av mittlåsen Eyjólfur Hédinsson och Fredrik Lundgren, och på kan Levon Pachayjan. Försvaret kommer se ut som följande: Kenneth Gustafsson till Vänster, Bobbie och Richard Ekunde i mitten och Jonas Lundén till höger.

Malmö kommer till matchen utan skadade Babis Stefanidis, Jonatan Johansson, Markus Halsti och avstängde Robert Åhman Persson. Förövrigt kommer matchotränade Andreas Andersson tillbaka och kan bidra med en hel skottkärra rutin i försvaret. Det kommer bli en rolig match inte minst för att Hans-Roland kommer tillbaka till sin förra betong bunker och träffa sina gamla spelare.

dagens tips: 2-0, 1-1

IF Elfsborg - GAIS 2-2 , och Pablo Campos "hästar" sig

Matchen mellan på Borås Arena slutade 2-2 och detta efter två mål av Pablo Campos. Då en hans pytsar var på straff. GAIS tog ledningen efter dryga halvtimman och gick således med en 1-0 ledning in i paus vilan. I 67 matchminuten så kvitter Boråsarna och 5 minuter senare får GAIS en straff som Pablo Campos sätter. Dock kommer Elfsborg tillbaka och trycker in sitt 2-2 mål med 6 minuter kvar av ordinarespel.

Mer info kommer..


se matchen här: Länk

Inför träningsmatchen: IF Elfsborg - GAIS

Imorgon lirar GAIS en träningsmatch mot Elfsborg på Borås Arena. Matchen startar 15:00 och dem gulsvarta kommer med näst intill fulltalig a-trupp. Matchen kommer att sändas på Elfsbrogs hemsida.

Ev mer info kommer...

ÖIS Ranäng kan inte släppa FC Gothia

Ja, Öis ordförande kan inte släppa den tanken som väckte sånt liv för bara något år sedan. Även om Öis inte lyckades leverera idag i en tämligen värdelös bortamatch på Grimsta IP i en annan välbärgad förort, så står klubben mycket nära en allsvensk plats. Nu när det kan bli fyra Göteborg-lag i allsvenskan, i och med att Häcken är med i toppen, säger Ranäng att de inte finns plats för så många lag från samma stad:

- Jag tycker fortfarande inte att det är någon bra situation, men frågan om sammanslagning kommer inte tas upp igen. Däremot kommer det att aktualiseras om det blir fyra lag i allsvenskan.

Jag skulle säga att det är ett märkligt sätt att uttrycka sig på. I första meningen kommer det inte tas upp igen för att i nästa mening säga att när det som troligen händer händer, så kommer det att komma upp på tapeten. Det är lite av Tage Danielssons monolog om sannolikheten över det hela. Sannolikheten för FC Gothia är snarlik risken för en kärnkraftolycka, om man bara ger det lite tid är allt möjligt.

Om vi skall tala marknadens språk är det förstås så att under rådande omständigheter finns det inte plats för fyra allsvenska klubbar i Göteborg. Det fanns inte plats för fem år 2000 heller, men det löste sig tämligen omgående den "naturliga vägen"; degradering för två av fem. Västra Frölunda är långt ifrån det allsvenska "finrummet" numera.

Dessutom är världen mer ombytlig är vad man emellanåt tror. Om tio år kanske det inte ens finns utrymme för en klubb, eller så finns det utrymme för fem. Det är intealltid lätt och rätt att extrapolera framtiden.

Det finns ett uppbyggt och beprövat system för att avgöra dylika frågor inom fotboll. Det är pyramidsystemet som innebär att klubbar som inte klarar av att bära sina kostnader och/eller spela bra och vinnade fotboll ramlar ner i lägre divisioner. Samma principer finns inom en idealisk marknadsekonomi där företag som inte är livkraftiga går under. Det är dock alltid eftertraktat för aktörer på marknaden att sätta marknaden ur spel genom hemliga möten i rökiga rum. det är klart att det kan vara trevligt för vissa klubbar att försöka lösa den sportsliga frågan utanför spel med stängda serier, sammanslagningar och att flytta lag till en bättre marknad, som från Kanada till öknen i Hockey och från Wimbledon till Milton Keynes i England. Personligen tycker jag inte att det inte ingår i konceptet fair play.

Det kanske är dags att citera lagkapten Fredrik Lundgren: "Bring 'em on!"

---
Återigen en helg fattig på fotboll, landslaget intresserar mig föga numera och då det nästan inte finns någon annan fotboll på teve får man gräva långt ner i gottepåsen. På så sätt drog jag upp BP-ÖIS. Det var inte direkt upplyftande, varken på eller av plan. Brommapojkarna hade lite småbarn som skrek och tjoade med sina änglastämmor och Öis hade en liten och medioker bortaklack, i alla fall då vi beaktar att de kunnat bli klara för allsvenskan idag. Publiksiffran på lite över 2000 höll ju dock vad som numera tycks vara hög allsvensk klass. Öis högerytter Zavadil som egentligen tillhör Smålands mest hatade småklubb, Öster, kanske blir för dyr för lilla Öis nästa år. Jag hoppas fortfarande GAIS kan rycka tag i honom, han har lite av de kvalitéer om Nicklasson hade förr när han vågade utmanana. Fast det är i och för sig en viss skillnad på allsvenskan och superettan...

Den riktiga finanskrisen

GAIS har precis släppt prisuppgifterna för årskort för nästa år. Efter att ordförande Christer Wallin i maj sa att de inte skulle bli några drastiska prishöjningar, så var detta inte något som oroade mig.

Nu visar det sig att årskort för medlem i klacken stigit från 1350:- till 1950:-. Allt är förstås relativt. Fast jag skulle tro att en prisökning på nästan femtio procent är det, inflationen över lag ligger la på lite över fyra procent i övrigt. Då tittar jag ändå här på det billigaste alternativet, för engångsbiljetter och de som vill gå in i annat än klacken är priserna än mer avskräckande.

Är detta vidare smart egentligen? Wallin - och en del andra ledare inom svensk fotboll - har visat en stark tro på lockelsen av en ny arena. Jag har tidigare varit en smula skeptisk. Medan publiksiffrorna nu rasar landet runt går GAIS ut med en kraftig prishöjning. Nu känner jag förstås inte till alla detaljer i kostnaderna för arenan, men nog torde de fasta kostnaderna vara större än de rörliga? Torde inte dessa priser skrämma iväg än fler kunder och ge oss ännu en vy av tomma stolar att stirra på när spelet på planen är allt för tragiskt att titta på? eller har GAIS ledning gett upp hoppet om att få till sig normal sittplatspublik och tänker pungslå oss idioter som går dit i alla fall och företags-idioterna (med tillbörliga hänvisningar till Premier League)? Kanske nyhetens behag kan locka goda publiksiffror på våren men hur blir det till hösten 2009, när GAIS går mot ännu en mittenplacering och alla nyfikna marginalare redan varit med om att ha köpt en lösbiljett med tillhörande administrativa avgifter?


Jag kommer la att stå där i vilket fall. Idiot som man är.

Scouten Gudmundsson tipsar GAIS

Som ni kanske kommer ihåg lämnade Johan Gudmundsson GAIS i sommras, för att kunna flytta tillbaka till Island och Keflavik. Inga övergångs summor behövdes utan GAIS släpte Joi gratis. Men med ett villkor! Att Johan skulle funka som Scout för GAIS. Nu har han tipsat GAIS ledning om den talangfulle mittbacken Hallgrímur Jónasson (22 år från Keflavik) och Hallgrimur kommer att resa ned till Göteborg och GAISgården på söndag för att provträna. Det återstå att se om GAIS kommer kotraktera spelaren då hans kotrakt går ut nu i oktober. Hallgrímur har figurerat i både u21 och u19 landslaget.

IFK Norrköping 0 - 1 GAIS

Ett bland neggare så på förhand givet nederlag blev tillslut något av en självklar seger. IFK Norrköping, som ligger sist i serien men innan matchen uppvisat en god trend med häng uppåt, visade i matchen att de helt enkelt vare sig har spelskicklighet eller inställning nog att stanna kvar i Allsvenskan. GAIS har däremot cementerat sin allsvenska placering även nästa år och kan nu - för vilken gång i ordningen? - återigen försöka titta uppåt i tabellen. med fem omgångar kvar. En förhoppning och inställning som givetvis genast kommer att straffa sig hemma mot de himmelsbå malmöiterna efter ännu ett tomt och menlöst landslagsuppehåll.

Lag: [4-4-2] A. Wibrån; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hedinsson, F. Lundgren, J. Mårtensson (78' D. Durmaz), W. do Carmo (90' d. Morais Reis); P. Campos (64' L. Patjadzjan), B. Andersson

GAIS tycktes ännu en gång experimentera en del med laguppställningen. Även om det, vilket alltid tränare vill framhäva, är en lek med siffor, väljer jag att tolka det hela som 4-4-2 utan riktigt naturliga yttrar och med Pablo Campos, som förvisso inte glänste men inte heller gjorde bort sig, i en lite mer tillbakadragen roll. i anfallet; han är ju snabbare än Björn. Det är dock allt svårare att se sådant på tevebilder, där fokus allt mer läggs på bollen och mindre på spelet i sin helhet. Om någon kallar det 4-2-3-1 skulle jag kunna acceptera det också, även om det är fel [/gubbgnäll].

Återigen ett läge att verkligen (om nu teve är på riktigt) se på GAIS för min del - inte bara följa med på någt krasst substitut såsom webbrapportering eller -radio - och det var knappt så jag kom ihåg vilka spelare som ingick i laget. Nåväl, laget visade den första kvarten eller så klart bättre intentioner än vad jag tror att de visade i matchen mot Halmstad. Backlinjen visade en bra intention och matchen igenom vanns många nickdueller av hela backlinjen. På ytterkanterna hölls det för det mesta tätt av Kenneth Gustafsson till vänster och Jonas Lundén till höger och IFK:s relativt fåtaliga chanser skapades genom snabba omställningar mot den kvicke Amuneke som dock inte riktigt fick till sina avslut. Richard Ekunde, inte minst, var tillbaka i gammal god stil, och tillsammans med den likaledes rörlige Bobbie Friberg da Cruz, kunde han ofta avstyra snabba spelomställningar. I GAIS mål stod Axel Wibrån - för första gången för säsongen - efter att Dime Jankulovski fått problem med en muskel under uppvärmningen, i alla fall enligt kommentatorerna. Vår andramålvakt klarade av uppgiften med klart godkänt, var endast ute och dummade sig vid ett tillfälle jag kan komma ihåg. Nu ställes han däremot inte på några större prövningar då motståndarna endast hade ett enda avslut på mål, det mesta gick högt eller snett.

Spelarna verkar inte läsa så mycket på nätet, för att istället för att falla ihop som ett korthus gjorde grönsvart det första målet. Till synes tillskrivs kapten Fredrik Lundgren det minst sagt märkliga målet där ett inlägg nickades av den offensiva slitvargen Björn Andersson och sedan nickades igen av Lundgren för att via en motspelares rygg gå i en konstig bana och in i mål bakom en motståndarmålvakt som matchen igenom gav ett osäkret intryck. Endast fyra minuter hade gått och jag var minst sagt förvånad.

Sedan steg konspirationerna återigen in i sammanhanget; det blev elavbrott. Enligt gällande svenska regler skall en avbruten match, som inte kan återupptas, spelas om från början. (0-0) GAIS skulle alltså staffas för att hemmalaget och -staden inte har ett adekvat elnät. Kanske några företagssamma östgötar smugit ut och klippt av en ledning med en skovel? Några förbannelser och allmänt tal om Lagrell, SvFF och demiurgen passerade över mina läppar innan bilden kom tillbaka och spelarna var ute och värmde efter ett uppehåll på en halvtimme.

Med en ytterligare en halvtimme till paus har grönsvart det mesta av spelet men hemmalaget har en bra period då de skapar en del situationer. Pressen blir dock aldrig olidlig och det är ändå tämligen lungt fram till halvtid, om nu upplevelsen av en GAIS-match någonsin kan beskrivas med ord som lungt. Ett farligt distansskott från någon högerytter gav mig något dubbelsslag, men det ilade förbi utanför bortre stolpen.

Under första halvlek var det förre Landskronaspelaren Amuneke som oroade med sin snabbhet. I andra halvlek var det framförallt Daniel Bamberg - den brasilianske spelare som provtränade med GAIS 2005, men där det till slut inte blev något kontrakt - som genom sitt spel på det offensiva mittfältet skapade flera halvfarliga situationer. GAIS fick inte bort bollen alls under en längre period och det såg ett tag ut som att 1-1 stod och väntade runt hörnet. Samtidigt gjordes en taktiskt och defensiv (?) förändring när vårens sensation och höstens besvikelse Levon Patjadzjan fick hoppa in istället för Pablo Campos. Vid några tillfällen förnedrades Pekings vänsterback av Levons teknik och snabbhet, men inte heller denna gång lyckades armeniern riktigt få pricken över i:et.

Under matchen imponerades jag igen av Johan Mårtensson som fortsätter att visa sig vuxen uppgifter som allt som oftast kräver en mer rutinerad spelare. Wanderson do Carmo gjorde ett habilt hantverk med några vettiga avslut på distans men brast initialt i sina dåligt slagna vänsterhörnor. Han hade dock en viktig roll i den slutliga förnedringen av IFK Norrköping, när matchuret närmade sig 90 minuter, då GAIS skapare åtta (korta) hörnor på raken för att fördriva tiden nere vid högra stolpen.

Samtidigt börjades det friskas upp minnen om Malmö FF och Sundsvall borta. Trots det lyckades IFK Norrköping inte skapa några farligheter mot slutet och utan allt för mycket hjärtsvikt kunde domare Hansson skapa sig en bättre position i den inofficiella domartabellen. Hans enda riktiga plump i protokollet var en litet överdrivet kort till Björn Andersson som fall på knä inne i straffområdet. Med 5-13 i avslut, och 1-6 av dessa på mål, var det rätt tydligt vilket som var det bättre laget, öven om GAIS inte glänste.

Det tjötades en del i förhand - både på internet och i media - om att motivation slår klass, vilket skulle tala för ett kämpande Peking. Min öppna frågan innan matchen var huruvida det verkligen fanns en motivation bland Norrköpings spelare eller om dessa redan tänkte på gräset som är grönare på andra sidan? Det visade sig, med några undantag, att IFK: spelare saknade den motivation de förväntades ha.

Inför: IFK Pekning - GAIS

I den senaste matchen mot HBK på ullevi presterade GAIS sina sämsta 90 minuter på länge. Man lyckades inte få till något kunstruktivt på 45 minuter och man hoppas på andra bullar imorgon mot Norrköping. GAIS kommer till matchen utan Matao och in kommer Daniel Morais och Tommy Lycén. Kanske vill MP spela med en lite snabbare formation mot Norrköpings långsamma backar, istället för att spela med Björn Andersson på topp. Norrköping, som på de 4 senaste matcherna spelat oavgjort 3 och förlorat 1, kommer till matchen utan deras 2:a målvakt som har brytet båtbenet. Istället kommer man ta in den 41-åirga målvaktstränaren Anders Alé.


Trolig startelva GAIS:

Daniel Morais

Wanderson, Hedinsson, Pachayjan

Lundgren, Mårtensson

K.Gustafsson, R.Ekunde, B. Friberg da Cruz, Lundén

Dime Jankulovski

Myten om det allsvenska finrummet

Skall ta och sänka min nivå ytterligare några snäpp genom att referera till artiklar från Aftonbladets rosa bilaga. Jag ber på förhörhand om ursäkt till känsliga läsare.

Frågan är huruvida det föreligger en utpräglad selektivitet i Svenska Fotbollförbundets agerande visavi olika klubbar. Detta är förstås inget nytt; alla dåliga förlorare ser ugglor i mossen när förväntade resultat uteblir. Myten om att SvFF:s objektivitet är bristande bygger i mångt och mycket på att det- i alla fall i praktiken - varken går att bevisa eller motbevisa. Ett klassiskt exempel från ett grönsvart perspektiv är Karl-Alfred Jacobssons fåtaliga landskamper, trots att han vann allsvenska skytteligan tre år i rad. Detta skall enligt bland annat Karl-Alfred själv bero på att den uttagningkommitté (UK), som på den tiden tog ut landslaget, var Stockholmscentrerad och föga intresserad av spelare från landsorten.

de senaste aktuella fallen är dels Ljungskile som med visst fog anser sig vara avskydda och föraktade av SvFF och SEF. Att det är en utpräglad inställning från dess anhängare är föga förvånande, att klubbens ledning skrivit om det i ett öppet brev är mer oväntat och intressant.

Vidare är ÖSK upprörda (nej, jag använder inte ordet rasar för annat än aktieindex och jordsked) över att domen gentemot några av IFK Göteborgs före detta hejdukar inte innebär några konsekvenser för klubben och dess elitlicens. ÖSK:s Björn Åqvist talar givetvis sina egna bitterhet efter klubbens tvångsdegradering i samband med negativt eget kapital för ett antal år sedan. Att domstolen fastslog brottet trolöshet mot huvudman tycks befria klubben från allt ansvar. Det verkar dock inte som saken ännu är över och förbundets licensnämnd kan möjligen tänkas ta upp frågan.

Juridik är, som alla vet, en form av ritualiserad lögn. Siffror går det att lita på. Som noteras av GK har signaturen Ulf i GAIS öppna, men visuellt eftersatta (och tack för det!), tankesmedja sammanställt frisparksstatistik för året. Två klubbar sticker ut genom att ha fått osedvanligt många frisparkar, trots att deras position tas i beaktande. Dessa klubbar är - givetvis - saik och ifk gbg. Konspirationsteorierna kan leva vidare.

---
I slutet av LSK:s öppan brev går det att läsa följande: "Kalla oss gärna naiva men vi trodde att allsvenskan skulle avgöras på planen. " Det är förstås frågan om en vidare tolkning av uttrycket 'på planen'. I detta ingår även den tid som går åt för inkast och för deras målvakt att gå och hämta bollen för utspark; ungefär 30 minuter per match.

---
Då jag i New York bodde hos Cubsfans (ett brännbollslag från den blåsiga staden... nej inte Göteborg, Chicago) fick jag höra om en förbannelse värre än GAIS'. Cure of the Billy Goat uppstod 1945 när Billy Sianis tvingades lämna Wrigley Field då stanken från hans husdjur - en get som hette Murhpy - störde andra åskådare. Billy blev förbannad och uttalade en förbannelse om att det aldrig igen skulle vinnas en World Series på Wrigley Field. Många försök har gjorts för att bryta förbannelsen. Enda säkra vägen för att bryta den sägs dock vara om klubben börjar visa en äkta tillgivenhet för getter.

---
Jag ser fram mot den dag som SvFF och SEF tillåter besökare att ta med sig sina getter på allsvenska fotbollsmatcher.

---
Lars-Åke Lagrell lär egentligen vara en förrymd utomjording (uppenbarligen härstammade från Smålandsgalaxen) från Area 51. Jag har inga direkta bevis, det räcker att kolla på honom.