Inför måndagens match mot ärkefienden Djurgården (i alla fall sedan kvalet 1985) så var utgången oviss. Förvisso har GAIS sedan återkomsten till allsvenskan lyckats mycket bra mot Stockholmslaget, både borta och hemma, men samtidigt har de första två bortamatcherna mot Trelleborg och Kalmar inte varit något annat än fiaskon. Upp till bevis således för huruvida GAIS kunde spela bra på bortaplan denna säsong mot ett lag som - med Stockholmsmedias nya gullegris, vänstermittfältaren Rajalasko - siktar mot toppen i årets allsvenska.
Detta blev en match som Djurgården under långa stunder dominerade. Dime Jankulovski utsågs till matchens hjälte och hade bra koll på det mesta som kom hans väg. Då matchbilden blev som den blev var en poäng ett bra utfall för GAIS, men så ser inte riktigt matchhjälten på saken. I morgonens .SE menade han att GAIS inte var något skitlag som åker till Stockholms stadion med målet att spela 0-0 och få hem en poäng. I lokalblaskan gepe utmålades han dessutom som Hisingskille (sic!); det är bra att lokalpressen har koll - jag trodde han var ifrån och fortfarande bodde i Angered, även om han spelat i Lundby, men vad vet jag?
GAIS anfall under matchen var ofta allt för korta. Medan de egna försvarsspelet ofta gav bort bollen till motståndarna. Måhända är det avsikten att försöka spela sig ur försvarssituationer, men igår fungerade inte riktigt som det skall. Grönsvart saknade aggressiviteten eller förmågan att försvara på samma sätt som mot de orena. Gång på gång ramlade bollen på ett eller annat sätt ut till blårandiga spelare som satte igång ännu ett anfall. Troligen kan vi tacka giganten Prince Ikpe Ekong som gjorde en jätteinsats i det defensiva arbetet. Däremot slarvade han lite framåt med sina patenterade farliga sidledspassningar. Måste dock påtala att jag är imponerad av hans förmåga att tjonga upp bollen i en vacker liten båge och låta den dimpa ner hos en lagkamrat fem, tio meter bort. Prince drog på sig ett kort i första halvlek och efter det sprang så kallade järnkaminer runt och ramlade framför honom i ett försök att ge honom ytterligare ett kort och utvisning - ett vägvinnande sätt att spela fotboll på.
Framåt var inte Levon Patjadzjan lika framgångsrik som i föregående matcher, inget lag är länge överraskade av vad armeniern har att bjuda på - blod, svett och tårar för vänsterbackar. Återigen en utmålad idiotvärvning från GAIS sida (Stephenson, Keene...) som kommer ett ge resultat och pengar med tiden. Han kom förbi sin back några gånger men allt för ofta slarvade han med sina passningar. Dessutom sprang han in i motståndare i straffområdet två gånger. Den ena av dessa borde ha gett en straff, men domaren Martin Ingvarsson - som silade mygg och svalde kameler matchen igenom - ignorerade situationen. Vet inte hur det varit i år, men förut har nyförvärv oftast fått sig några lektioner i GAIS-kunskap. Om det är något som Levon varit med om har han säkert fått se flera svartvita bilder från 1954, men fick han lära sig det viktigaste? GAIS får inte lätta straffar! det är bättre att stå upp som en gaisare än att hoppas på en rättvis bedömning.
Överlag får vi allt vara nöjda med en poäng. Vi skall vara än mer glada över att GAIS lyckades hålla ihop försvaret hyfsat mot ett stundtals hårt pressande hemmalag med missnöjt vrålande apor på de flacka, K-märkta bergen på sidorna av planen. Samtidigt måste jag säga att det är orättvist att skriva en sammanfattning utifrån teve-bilder. Jag är säker på att kameran smyger lite närmare bollen för var år som går, snart är det omöjligt att få någon överblick över spelet överhuvudtaget. Var är yttermittfältaren, hur står backlinjen, var finns ytor? Helt omöjligt att avgöra på teve, det är la viktigast att tittarna skall kunna se spelarnas dribblingar och frisyrer än att få någon uppfattning om matchen. Dessutom var det någon praktikant igår som tvunget ville vissa missade DIF-chanser om och om medan man från publikens brölande kunde ana att något viktigt hände på plan.
Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; D. Durmaz, A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz, J. Lundén; P. Ikpe Ekong, F. Lundgren; E. Hédinsson, W. do Carmo, L. Patjadzjan; C. ChristoforidisDet var egentligen meningen att GAIS skulle starta med samma lag som mot de orena (som man säger, ändra inte på ett vinnande lag... även om inte laget vann så...). Dock fick tydligen Daniel Morais Reis en skada (-benägen?) på träningen och istället fick Christos Christoforidis hoppa in på topp från start. även om många sätter sitt hopp till hans målfarlighet var det inte mycket av den varan vi fick se i denna match. Då han oftast var tämligen ensam på topp - Djurgården var mycket bättre än de orena på att blocka bort Wanderson do Carmo - skall inte han allena lastas för detta, men nog är han långt ifrån sin toppform. Sheriff Suma verkar inte varit något alternativ, snart lämnas la förhoppningarna om den heliga målgörar-graalen över på Super-Migen om vi inte börjar prestera framot mot Bockbrännarna på torsdag.
Detta blev en match som Djurgården under långa stunder dominerade. Dime Jankulovski utsågs till matchens hjälte och hade bra koll på det mesta som kom hans väg. Då matchbilden blev som den blev var en poäng ett bra utfall för GAIS, men så ser inte riktigt matchhjälten på saken. I morgonens .SE menade han att GAIS inte var något skitlag som åker till Stockholms stadion med målet att spela 0-0 och få hem en poäng. I lokalblaskan gepe utmålades han dessutom som Hisingskille (sic!); det är bra att lokalpressen har koll - jag trodde han var ifrån och fortfarande bodde i Angered, även om han spelat i Lundby, men vad vet jag?
GAIS anfall under matchen var ofta allt för korta. Medan de egna försvarsspelet ofta gav bort bollen till motståndarna. Måhända är det avsikten att försöka spela sig ur försvarssituationer, men igår fungerade inte riktigt som det skall. Grönsvart saknade aggressiviteten eller förmågan att försvara på samma sätt som mot de orena. Gång på gång ramlade bollen på ett eller annat sätt ut till blårandiga spelare som satte igång ännu ett anfall. Troligen kan vi tacka giganten Prince Ikpe Ekong som gjorde en jätteinsats i det defensiva arbetet. Däremot slarvade han lite framåt med sina patenterade farliga sidledspassningar. Måste dock påtala att jag är imponerad av hans förmåga att tjonga upp bollen i en vacker liten båge och låta den dimpa ner hos en lagkamrat fem, tio meter bort. Prince drog på sig ett kort i första halvlek och efter det sprang så kallade järnkaminer runt och ramlade framför honom i ett försök att ge honom ytterligare ett kort och utvisning - ett vägvinnande sätt att spela fotboll på.
Framåt var inte Levon Patjadzjan lika framgångsrik som i föregående matcher, inget lag är länge överraskade av vad armeniern har att bjuda på - blod, svett och tårar för vänsterbackar. Återigen en utmålad idiotvärvning från GAIS sida (Stephenson, Keene...) som kommer ett ge resultat och pengar med tiden. Han kom förbi sin back några gånger men allt för ofta slarvade han med sina passningar. Dessutom sprang han in i motståndare i straffområdet två gånger. Den ena av dessa borde ha gett en straff, men domaren Martin Ingvarsson - som silade mygg och svalde kameler matchen igenom - ignorerade situationen. Vet inte hur det varit i år, men förut har nyförvärv oftast fått sig några lektioner i GAIS-kunskap. Om det är något som Levon varit med om har han säkert fått se flera svartvita bilder från 1954, men fick han lära sig det viktigaste? GAIS får inte lätta straffar! det är bättre att stå upp som en gaisare än att hoppas på en rättvis bedömning.
Överlag får vi allt vara nöjda med en poäng. Vi skall vara än mer glada över att GAIS lyckades hålla ihop försvaret hyfsat mot ett stundtals hårt pressande hemmalag med missnöjt vrålande apor på de flacka, K-märkta bergen på sidorna av planen. Samtidigt måste jag säga att det är orättvist att skriva en sammanfattning utifrån teve-bilder. Jag är säker på att kameran smyger lite närmare bollen för var år som går, snart är det omöjligt att få någon överblick över spelet överhuvudtaget. Var är yttermittfältaren, hur står backlinjen, var finns ytor? Helt omöjligt att avgöra på teve, det är la viktigast att tittarna skall kunna se spelarnas dribblingar och frisyrer än att få någon uppfattning om matchen. Dessutom var det någon praktikant igår som tvunget ville vissa missade DIF-chanser om och om medan man från publikens brölande kunde ana att något viktigt hände på plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar