Lag: [4-4-2] A. Wibrån; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hedinsson, F. Lundgren, J. Mårtensson (78' D. Durmaz), W. do Carmo (90' d. Morais Reis); P. Campos (64' L. Patjadzjan), B. Andersson
GAIS tycktes ännu en gång experimentera en del med laguppställningen. Även om det, vilket alltid tränare vill framhäva, är en lek med siffor, väljer jag att tolka det hela som 4-4-2 utan riktigt naturliga yttrar och med Pablo Campos, som förvisso inte glänste men inte heller gjorde bort sig, i en lite mer tillbakadragen roll. i anfallet; han är ju snabbare än Björn. Det är dock allt svårare att se sådant på tevebilder, där fokus allt mer läggs på bollen och mindre på spelet i sin helhet. Om någon kallar det 4-2-3-1 skulle jag kunna acceptera det också, även om det är fel [/gubbgnäll].
Återigen ett läge att verkligen (om nu teve är på riktigt) se på GAIS för min del - inte bara följa med på någt krasst substitut såsom webbrapportering eller -radio - och det var knappt så jag kom ihåg vilka spelare som ingick i laget. Nåväl, laget visade den första kvarten eller så klart bättre intentioner än vad jag tror att de visade i matchen mot Halmstad. Backlinjen visade en bra intention och matchen igenom vanns många nickdueller av hela backlinjen. På ytterkanterna hölls det för det mesta tätt av Kenneth Gustafsson till vänster och Jonas Lundén till höger och IFK:s relativt fåtaliga chanser skapades genom snabba omställningar mot den kvicke Amuneke som dock inte riktigt fick till sina avslut. Richard Ekunde, inte minst, var tillbaka i gammal god stil, och tillsammans med den likaledes rörlige Bobbie Friberg da Cruz, kunde han ofta avstyra snabba spelomställningar. I GAIS mål stod Axel Wibrån - för första gången för säsongen - efter att Dime Jankulovski fått problem med en muskel under uppvärmningen, i alla fall enligt kommentatorerna. Vår andramålvakt klarade av uppgiften med klart godkänt, var endast ute och dummade sig vid ett tillfälle jag kan komma ihåg. Nu ställes han däremot inte på några större prövningar då motståndarna endast hade ett enda avslut på mål, det mesta gick högt eller snett.
Spelarna verkar inte läsa så mycket på nätet, för att istället för att falla ihop som ett korthus gjorde grönsvart det första målet. Till synes tillskrivs kapten Fredrik Lundgren det minst sagt märkliga målet där ett inlägg nickades av den offensiva slitvargen Björn Andersson och sedan nickades igen av Lundgren för att via en motspelares rygg gå i en konstig bana och in i mål bakom en motståndarmålvakt som matchen igenom gav ett osäkret intryck. Endast fyra minuter hade gått och jag var minst sagt förvånad.
Sedan steg konspirationerna återigen in i sammanhanget; det blev elavbrott. Enligt gällande svenska regler skall en avbruten match, som inte kan återupptas, spelas om från början. (0-0) GAIS skulle alltså staffas för att hemmalaget och -staden inte har ett adekvat elnät. Kanske några företagssamma östgötar smugit ut och klippt av en ledning med en skovel? Några förbannelser och allmänt tal om Lagrell, SvFF och demiurgen passerade över mina läppar innan bilden kom tillbaka och spelarna var ute och värmde efter ett uppehåll på en halvtimme.
Med en ytterligare en halvtimme till paus har grönsvart det mesta av spelet men hemmalaget har en bra period då de skapar en del situationer. Pressen blir dock aldrig olidlig och det är ändå tämligen lungt fram till halvtid, om nu upplevelsen av en GAIS-match någonsin kan beskrivas med ord som lungt. Ett farligt distansskott från någon högerytter gav mig något dubbelsslag, men det ilade förbi utanför bortre stolpen.
Under första halvlek var det förre Landskronaspelaren Amuneke som oroade med sin snabbhet. I andra halvlek var det framförallt Daniel Bamberg - den brasilianske spelare som provtränade med GAIS 2005, men där det till slut inte blev något kontrakt - som genom sitt spel på det offensiva mittfältet skapade flera halvfarliga situationer. GAIS fick inte bort bollen alls under en längre period och det såg ett tag ut som att 1-1 stod och väntade runt hörnet. Samtidigt gjordes en taktiskt och defensiv (?) förändring när vårens sensation och höstens besvikelse Levon Patjadzjan fick hoppa in istället för Pablo Campos. Vid några tillfällen förnedrades Pekings vänsterback av Levons teknik och snabbhet, men inte heller denna gång lyckades armeniern riktigt få pricken över i:et.
Under matchen imponerades jag igen av Johan Mårtensson som fortsätter att visa sig vuxen uppgifter som allt som oftast kräver en mer rutinerad spelare. Wanderson do Carmo gjorde ett habilt hantverk med några vettiga avslut på distans men brast initialt i sina dåligt slagna vänsterhörnor. Han hade dock en viktig roll i den slutliga förnedringen av IFK Norrköping, när matchuret närmade sig 90 minuter, då GAIS skapare åtta (korta) hörnor på raken för att fördriva tiden nere vid högra stolpen.
Samtidigt börjades det friskas upp minnen om Malmö FF och Sundsvall borta. Trots det lyckades IFK Norrköping inte skapa några farligheter mot slutet och utan allt för mycket hjärtsvikt kunde domare Hansson skapa sig en bättre position i den inofficiella domartabellen. Hans enda riktiga plump i protokollet var en litet överdrivet kort till Björn Andersson som fall på knä inne i straffområdet. Med 5-13 i avslut, och 1-6 av dessa på mål, var det rätt tydligt vilket som var det bättre laget, öven om GAIS inte glänste.
Det tjötades en del i förhand - både på internet och i media - om att motivation slår klass, vilket skulle tala för ett kämpande Peking. Min öppna frågan innan matchen var huruvida det verkligen fanns en motivation bland Norrköpings spelare eller om dessa redan tänkte på gräset som är grönare på andra sidan? Det visade sig, med några undantag, att IFK: spelare saknade den motivation de förväntades ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar