Apfritt i GAIS

Magnus Pehrsson kom som ett yrväder en oktorberafton 2007 och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Närmast tidigare från ett jobb på Canal+. Med solsken i blick och ett munläder som en dammsugarförsäljare. Han får trots en medioker placering fortsatt förtroende från madam Flod - ett slags förtroende som är ovanligare än snöflingor i helvetet i den moderna fotbollen - och spräcker strax värvningsbudgeten. Bara för att strax därefter börja göra närmanden med pigorna, från såväl Stockholm som Danmark. Vi får hoppas att Magnus Pehrsson går igenom isen och drunknar.

Håll Danmark rent...

..., hjälp en svenskt till färjan.

Ja, idag drog det mediala billarmet igång igen. Magnus Pehrsson har tagit färjan till Danmark under helgen och varit på ett möte hos AaB i Ålborg. Klubben är regerande danska mästare, men årets säsong har inte gått något vidare och laget är på sjunde plats efter 15 omgångar. Således bland annat efter Bobbies nya klubb Randers. de har dock lyckats ta sig till gruppspelet i Europacupen där deras chanser att gå vidare dock är marginella; Manchester United och Villareal har åtta mot Celtic och AaB. En liten chans att nå UEFA-cupen dock, om de kan tvåla till Celtic i en match nu i kväll.
Efter att ha lagt ner en hel del tid och energi på att bygga upp ett nytt lag och tjôtat en del lagbygge skall alltså MP slänga allt överbord för att via Danmarksfärjan ta över ett lag mitt under en - av allt att döma - misslyckad säsong. Fotbolldirekt är inte heller sen att referera till en dansk sågning av MP som alternativ:

"- Jag har mycket svårt att se hur han ska kunna utveckla Ålborg på alla plan då han har så liten erfarenhet, skriver Ekstrabladets fotbollskrönikör Allan Pedersen. "
(diverse tal om hur mediokert GAIS är i jämförelse med storklubben [sic!] AaB utlämnas för att skona känsliga läsare)

Undrar om det inte skulle vara ett utfall av hybris från Magnus Pehrssons sida att gå till det danska laget. Pengar lär det vara gott om, med lite hjälp från den suspekta forskar- och artistskatten. Om han tror att han kommer ha någon chans att bygga upp ett lag på samma sätt som i GAIS är han rimligen helt fel ute. Ett resultat motsvarande GAIS elfteplats 2008, det vill säga några platser under målet, kommer rimligen innebära att AaB:s styrelse förnekar honom en andra chans.

Min prognos är att MP kommer att spendera senvåren som arbetssökande och rastlöst dra runt kring sommarstugan på Orust i väntan på att någon allsvensk klubb sparkar sin tränare.

---
Enligt en artikel i Ekstra Bladet tror de att MP kommer att kosta, men att klubben inte heller är rädd att hosta upp en hel del danska kronor (stärkta genom att den är bunden till Euron som stigit skarpt i jmf. med svenska kronan) för 33-åringen.

---
Om jag arbetat på Aftonbladet är det här platsen där jag dragit några dåliga vitsar om Aalborgs Julakvavit. Men jag vill se mig som lite mer sofistikerad än så. Kanske skall återkomma med några citat från Kierkegaards Begrebet Angest, men han var ju från Köpenhamn...

Det mediala billarmet

Jag bor granne med ett parkeringshus. Som i det flesta fall ger även denna grannen ljud ifrån sig; bilar kör ut och in ur parkeringshuset som används av såväl boende som arbetande människor. Det vanligaste och framförallt mest störande inslaget är dock diverse billarm som går igång. Varför är svårt att sida om; oftast är parkeringshuset tomt och öde när ljudet börjar eka. Kanske har någon gått för nära, måhända har ett löv landat på motorhuven eller kanske har bilen bara tråkigt.

Bilstölder är inte längre en angelägenhet mellan biltjuv och bilägare

I media finns det liknande mekanismer och även om det som sägs skiljer sig åt, på samma sätt som billarm kan låta olika, skapar snart den repetitiva omtuggningen av samma sak snart en monoton medie- och ljudbild.

Det finns förstås många exempel på sådana mediala billarm men det som stör mig mest för tillfället är ljudet som dras igång varje gång någon går förbi Djurgårdens IF:s mörkblåa Mercedes. Frågan som media ställer sig är alltid den samma; kan det ha varit landsortklubben GAIS' tränare Magnus Pehrsson som gått förbi!?

Har inte längre chans på DIF, dissades via telefon.

Larmet från den turbulenta och misskötta klubben har börjat eka inom media med en förutsägbarhet regelbundenhet på sistone (tror att en del billarm i parkeringshuset går efter någon klocka också). Senast Magnus Pehrsson var på tapeten i alla medier var innan DIF tillsatte sin nya manager Göran Aral. Därefter blev det tyst för en tid. Nu fick klubbens tränare Siggi Jonsson och Paul Lindholm sparken (via telefon; stil och klass!) och medielarmet drar igång igen. Oroliga grönsvarta anhängare börjar oroligt bita på naglarna eller knapra Losec.

Värst i klassen är som vanligt kvällspressen, den media där magkänsla och åsikter är allt, faktakoll och genomtänkta analyser inget. På till exempel fotbolldirekt.se ligger mängder av artiklar som berör MP och DIF uppe på topp. Aldrig att man får se något sådant om ett tränarbyte i Trelleborgs IF. Jag skulle tro att TIF är rätt nöjda med det. Så hade även jag här ute på landsbygden om media inte fått den fixa billarmsidén att tränaren för mitt lag skall bo och verka i Stockholm. Ordförande Christer Wallin går ut starkt och påpekar att MP inte går att köpa för pengar (notera även att Wallin i denna artikel hintar att ekonomin är under kontroll med ett sjunde år i rad med positivt resultat). Men inte tror man att media bryr sig om det. Det är bara ännu en artikel som deltar i kakafonin av omtuggade fraser.

Ett nej är ju inte alltid ett nej...

Samtidigt har ordet nej och dementier för länge sedan förlorat allt värde, bland annat tack vare vår förre statsminister. Tidningar påpekar glatt att GAIS tidigare visat sig vilja sälja om pengarna är det rätta. Att sedan alla försäljningar senare gett ifrån sig mediokra resultat (Ekong i just DIF, Rolle och batongen samt Halsti i Malmö FF, Wilton och sedan Stephenson i AIK) talas det tyst om. Inte heller ser jag något om att även Magnus Pehrsson misslyckade att nå klubbens sportsliga mål; 11:a istället för övre halvan. I media antas GAIS alltid ramla ur och därför ses inte det som något problem utan snarare som en bedrift.

Mellan varven har MP och Pude i alla fall tid över för Tetris

Samtidigt är det märkligt varför en ung tränare med en säsong i allsvenskan skulle vilja byta över till en misskött och turbulent klubb, även om det är hans egen favoritklubb. Inte kan ens gud uppmuntra någon att ansluta till DIF i detta läge? Efter en säsong har MP nu fått möjlighet att själv välja sin trupp för säsongen 2009 på en ny arena. För detta har han bland annat åkt till Island några gånger samt till Brasilien och nu skulle han slänga iväg detta arbete i en stabil klubb för kaos kombinerat med stora förväntningar på Stockholms motsvarighettill Ringön?

Så man kan alltså ta det lungt och le lite åt medias dravel, eller? nä, lite orolig är jag allt fortfarande. När jag letade information till detta inlägg har det nämligen visat sig att Olof Lundh delar min åsikter. Det i sig får mig att ifrågaställa alla mina slutsatser.

Utmärkt intervju med MP

I samband med säsongsavslutningen har Mr Vertigo på bloggen Jag kan sakna Magasinsgatan gjort en lång och mycket bra intervju med tränare Magnus Pehrsson. Frågorna som ställs är så pass bra att de med lätthet slår allt som går att finna i dagspressen. Det är mer som Offside när det magasinet är som bäst. Således rekommenderas texten varmt, som en kopp glögg inför vintermörkret.

GAIS 0 - 2 AIK

Sista omgången för säsongen 2008 och förhoppningsvis sista gången i bunkern någonsin. Likt hemmaavslutningen mot samma lag säsongen 2006 formligen öste regnet ner. Fem spelare som var med då var också med nu. Skillnaden var att denna gång hade inget lag så värst mycket att spela för. GAIS kunde förvisso putsa till placeringen och så också SvFF:s egna representationslag Solna AIK, men denna gång var de inte i närheten av något guld. Officiellt pågår fortfarande bortabojkotten från Stockholmsklubbarna, men några råttor började göra ljud ifrån sig i slutet av matchen. Antagligen nynazister som firade 70-årsdagen av kristallnatten.

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; B. Friberg da Cruz, A. Tobiasson, R. Ekunde, K. Gustafsson; T. Lycén (90' M. Celik), J. Mårtensson (82' J. Pettersson), R. Ayarna, D. Nicklasson (62' P. Campos); W. do Carmo; B. Andersson

Laget präglades av en del skadebekymmer på mittfältet fick Reuben Ayarna första chansen från start i den grönsvarta tröjan och Bobbie Friberg da Cruz fick i sin sista match för grönsvart ta sig an rollen som högerback. Ayarna som signerats på ett långt kontrakt (2012) har inte gjort något väsen av sig och även om det talats en del om en lysande insats i träningsmatchen på Max Arena i Borås såg jag fram emot möjligheten att få göra en egen bedömning. Ja, i den mån som det nu går att bedöma någon utifrån den -framförallt i första halvleken- vattenpolo. Att bollen kunde bestämma sig för att stanna var och närsomhelst försvårade spelet och gynnade definitivt inte GAIS intention att spela längstmed backen.

Jag tycker att Ayarna gjorde en rätt OK insats trots allt. Han stod ofta rätt i positionsspelet. Han överglänstes dock av Johan Mårtensson som var matchens enda egentliga behållning från de rättrognas perspektiv. Bra driv i steget och smart spel gjorde mig flera gånger glad. Tyvärr var det här ingen match som avgjordes på mittfältet. Efter 12 minuter springer GAIS runt som huvudlösa hönor efter en hörna, eller vad det var, och ingen kan komma ut och skära av någon vitklädd spelare med svarta och gula strumpor som klipper till från distans. Bollen lyckas hålla uppe farten bra trots att den går längst med backen och så är den söndagseftermiddagen förstörd. En tid senare kontrar motståndarlaget på vår högerkant och ingen av de spelare som löper hem tänker på vänsterkanten där en antagoniskt kommer fri vid borte stolpen.

Efter första halvlek påstår resultat-tavlan att GAIS haft tre avslut på mål. Jag har dock svårt att komma ihåg någon av dem. Vårt spel i anfall och framförallt i straffområdet var tafatt och utan rörelse eller energi. Ett lag många divisioner längre ner hade utan större problem kunnat markera bort någon ensam, stillastående grönsvart spelare. Björn Andersson hade måhända den rätta inställningen. Inställning är dock inte allt och i andra halvlek missade Störst, Bäst och Vackrast bland annat ett friläge. Han är inte precis spelaren som skall få tid på sig eller driva bollen. Upp och nicka, sparka slå i boxen är något som passar den förre Qviding-spelaren bättre än kontringar.

Tommy Lycén gjorde en del kvicka rusher på sin kant, men halvtaskiga inlägg på, som sagt, stillastående eller till och med helt frånvarande anfallsspelare, gav inte mycket utdelning. Daniel Nicklasson på andra kanten var en besvikelse och ersattes tidigt av en Pablo Campos (hette 'Campus' på tavlan) som troligen spelade sin sista match innan han skeppas tillbaka till Fresno likt tjuren Ferdinand på julafton.

Innan matchen hade jag hängt inne på Gamle Port och talat lite förstrött med en gammal storstjärna från Vardar Makedonija medan vi slängde trötta blickar ut mot regnet som piskade ner på Harry Hjörnes plats. Med denna avslutning på det enkelt att lämna säsongen bakom sig och börja ägna tid och energi åt något mer givande och mindre frustrerande än GAIS. Silly season skall la förhoppningsvis nästan vara över.

Fast om ett par veckor börjar suget i magen och saknaden. När är gruspremiären tro, början av februari?

Johan Rundquist uttagen till Landslagsläger

GAIS backen Johan Rundquist har blivit tillsammans med 59 andra P17 killar, uttagen till ett landslagsläger på Bosön. Lägret hålls 4-7 december.

Bra jobbat och lycka till Johan!

Isländsk vrakrea och förnedringsteve

När jag lite trött och seg satte mig ner med morgontidningen för att bella in vad gepe skriver om de tre nya isländska spelarna blir man nästan positivt överraskad att se att GAIS får en halv sida! Detta kap har skapat en tumultartad glädjestämning inom den grönsvarta tankesmedjan. Speciellt den rödhårige anfallaren medförde lyriska hänvisningar till den engelsman, vars namn dansade en sommar på ståplatsläktaren för att sedan omvandlas till en onämnbar svordom. Tonen tog sig nästan religiösa uttryck och man undrar lite vilken frälsare i ordningen detta är?

Vid en kaffepaus bläddrar jag förstrött i SvD bara för att upptäcka att dessa slagit upp affären än större med nästan ett helt uppslag och med en mycket större bild på de tre unga spelarna. Texten målar förvisso en bredare bild än tidningen från landsorten (läs: Stockholmsperspektiv). Oavsett detta ger ändock tidningen en mycket positiv bild av GAIS affär, vilket även gepe gjorde (tycks dock ej heller finnas på internet). Enligt bland annat före detta Hammarby-spelaren Petur Marterinsson menar i SvD att GAIS har fått tre spelare till priset av en (ich och för sig lär en av dem komma som bosman) och att fler troligen kommer att följa. Många isländska lag som fått anbud under sommaren och då tackat nej tvingas nu sälja sina spelare till reapriser för att täcka kostnaderna, inte minst till de utländska spelare som får sin lön i Euro. Till och med Dagens Industri uppmärksammar affären.

Enligt vad gepe erfar kommer kostnaden för klubben motsvara inkomsterna klubben fick genom försäljningen av Halsti till Malmö FF timmarna innan säsongspremiären, alltså runt 8 miljoner kronor. Då vi tänker på att Halsti kom som bosman så har klubben genom smart agerande på transfermarknaden omvandlat tre hekto godis till tre isländska fotbollspelare via en medioker. Nu skall vi bara se och hoppas att de även levererar på plan. Ja alltså, under de där så kallade matcherna som pågår mellan försäljningarna.

---
Det torde i det närmaste vara universiellt i människans kulturer att viktiga steg i livet markeras av olika övergångsriter. Det är sällan vi människor i den moderna, tekniskt avancerade västvärlden behöver gå ut i skogen och brottas med en björn för att tillskaffa oss rätten att kalla oss vuxna och få gå på systemet. Dessa riter består dock i vårt samhälle, från mer arkaiska cermonier likt dop och konfirmation till mer avslappande och moderna företeelser som nollning vid universitetet. Inom idrottsvärlden kallas samma företeelse för inkilning. Under delvis förnedrande former, men förhoppningsvis med en glimt i ögat, introduceras den nya lagmedlemmen i laget.

Man undrade lite om det var vad de tre isländarna med sina Tove Janssonska smeknamn fick genomlida i direktsändning när de intervjuades av Joakim Geigert på Kurt Olsson-engelska. Att hans far Hagge Geigert var såväl grönsvart som talangfull och en kvick satiriker må vara sant men så vitt jag vet är Geigert inte en adlig släkt, så med vilken rätt klamrar sig Geigert dy kvar inom massmedia?

Tänkte osökt på några smarta och trevliga reportage som gick under namnet GKTV. Nog skulle programmet, med sin rimligen mycket begränsade publik, gynnas av att ha någon smart och lagom tyken karaktär från någon av supporterföreningarna för att leda det. Det torde la inte finnas några krav på journalistisk objektivitet i detta fall. Att programmet aldrig kommer att kunna leverera något nytt och revolutionerande varje vecka och samtidigt hålla uppe goda relationer med tystnadens klubb, det är som alltid en kostnadsfråga, men en sådan skulle i alla fall inte behöva få betalt för att göra research inför programmen, om nu Joakim Geigert gör det.

---
För att fortsätta med mediekritiken är det bara att konstatera att de två, korta och relativt positiva artiklarna som tillsammans tog upp en halv sida i gepe skrivits av Robin Nilsson. På nästa uppslag fick Ulf Stenberg hela utrymmet till att ägan en såda åt att hylla någon obskyr mittback och på den andra sidan använde han förevändingen att presentera ett veckans lag till att kasta lite skit på GAIS i allmänhet. Balansen är återställd och nä, journalistisk objektivitet har la sällan varit något krav på sportsidorna.