När många av oss sitter och fördriver tiden i väntan på en helt engelsk final i den ryska huvudstaden kanske det är ett lämpligt tillfälle för att påminna om en annan match i samma stad, som då var huvudstad i ett annat land; Sovjetunionen.
Följande text är något jag grävt fram från
internets djupa avgrund och som från början publicerats i Gårdakvarnens tidning nr 1 år 2000. Om författaren Peo Ek har något emot att jag lägger upp texten här så skall jag omedelbart ta bort den. Själv är jag inte torr nog bakom öronen för att ha varit med på tiden då denna saga utspelade sig.
GAIS i Moskva
GAIS i dom europiska cuperna ! Det kanske känns lika avlägset som Lösnäsvallen just nu, men bara för elva år sedan var det en realitet, GAIS hade via sin bronsplats 1989 kvalificerat sig för UEFA cupen. Den stora drömmen var att få möta Glenn Strömbergs Atalanta, vilket skulle vara ekonomiskt bra för GAIS, (Denna historia utspelades sig för elva år sedan då GAIS hade ont om pengar…) Samt att få Gaisa loss i Italien, det hade inte gått av för hackor.
Saltholmen Juli 1990:
-”Helvete också, har ni hört ? Det kunde man ju för fan räknat ut på förhand !
Jag kommer fan att ta bonnpermis från lumpen, jag skall med till Moskva, så är det bara !!! ” skrek en upprymd och knäckt P-Mats på Saltholsmskajen mot Styrsö.
Mats hade precis fått reda på lottningen i Uefacupen och givetvis blev det inte Atalanta, utan in i dåvarande Sovjetunionen skulle man gaisa till det, mot Moskvas Västra Frölunda, Torpedo Moskva.
Som en liten europeisk förrätt skulle GAIS möta danska laget Bröndby i tipscupen, och man valde att lura ut Peter Schmeichel och Faxe Jensen till denna ö, för att klå upp dom med 3-2 !
GAIS vann förövrigt hela sin tipscupserie efter tunga segrar mot Karlsruhe och Hansa Rostock, man
inkasserade 150 000 kronor som kunde slängas i den bottenlösa gaisbrunnen.
GAIS hade spelat Uefa cupen redan 1975, inför mäktiga 1 776 personer knäckte Pålle på egen hand SLASK från Polen med 2-1 på Nya Ullevi. Returen i Wroclaw blev dramatisk, GAIS hade länge 2-3 (båda målen Hasse Johansson) vilket skulle innebära att GAIS skulle gå vidare.
Men antagligen var det någon gaisare där som sjung ”-vi skall slå dom jävlarna alt. segern är vår” för i 89 minuten satt polackernas 4-2 mål som en strut bakom Uppling ! Gaistränaren Vilmos Varsesgi hade klagat på den grekiske domaren i ett tidigt skede och blev uppvisad på en plats på läktaren brevid två poliser.
Om dessa två var en polsk förlaga av Östen & Bohlin förtäljer inte historien, Jersy & Gregorszcack kanske…
Horizont…
I början av nittiotalet följde en kabel-tv boom i Sverige.
Nu kunde man avnjuta MTV, Eurosport samt även den sovjetiska kanalen Horizont, som förutom oändliga nyhetsprogram även visade schyssta sportsändningar.
Så när eurosport visade monstertrucks och traktor- pulling, så kunde man glida över till Horizont som kunde visa brutalt fräck Trabant racing (östtyska bilar) och ännu bättre, sovjetisk fotboll i toppklass.
Matchen Torpedo-GAIS var med i program agendan. Detta gjorde att många gaisare inte brydde sig om att åka, -”Nja den går ju på teve”…
Naturligtvis plockar svenska kabel tv bort Horizont och GAIS ur tablåerna veckan innan GAIS skall lira…
Mockba 18 september 1990
Lugnt och säkert landade planet på en av Moskvas fyra flygplatser, vissa hävdade att det var fem eftersom tysken Mathias Rüsht hade landat med sitt plan på röda torget året innan, hur som helst så lotsade utmärkte guiden Johan ”Red-top” Larsson den femtiotal brokiga gaismobben till passkontrollen.
En viss otålighet spred sig i ledet och bandaren med Beatles ”Back in the USSR” spelades påpassligt upp.
De sovjetiska passpoliserna smålog bara när Torben och Red-top körde lite luft-richenbacher samt höfnerluftbas framför dom.
Samtliga kom igenom utan strul, det var väl bara en liten målarfirma från gbg som hade stärkt sig lite väl starkt.
Och dom började bli lite brötiga, och det var la sådär med GAIS intresset med dessa tio, sprit och unga ryska kvinns prioriterades.
Väl framme på hotellet fick Red-top slita hårt. Gamle Tore Klintberg krävde plötsligt eget rum. Folk böjade fyllna till och började bli osorterade.
Jag och en av Ståhl bröderna beslöt oss för att dela rum på det olympiska ryska hotellet.
Den gode Ståhl hade jäkligt mycket bagage med sig, han hade länsat hela släktens garderober på bizzara sextio och sjuttiotalskläder, som han skulle skänka till ryssar som han tyckte kunde behöva bli lite upphottade…
Eftersom det blev ganska sent så stannade nästan hela gänget kvar på hotellet och dess nattklubb. De som inte hade varit smarta nog och hade handlat på sig pilsner på planet, fick hålla sig till godo med det ryska söta körsbärsvinet, samt härligt gröna övermogna bananer som tilltugg, det var det som fanns.
Ganska mycket rysk ungdom var där och dom hade en platta att spela, det var Depeche modes senaste och låten ”Enjoy the silence” spelades på repeat.
En av Rikard röds kompisar, tyckte att det blev lite väl mycket synt, så han ställde sig och körde ”Honkty tonk woman” helt på egen hand mitt på dansgolvet.
Luft-fender-telecaster var hans instrument. Han skrek även ”-Give us back Raul !!!” (Wallenberg) för första gången, det skulle nämnas åtaliga gånger mer !
Den gode Bengt Kihlberg tyckte vi skulle ha en efterfest på något rum , han föreslog givetvis inte sitt egna, utan tyckte att jag och Ståhl skulle stå för rumsfacilliteterna. För att få en viss nivå på det hela så fick vi som tur med reseledaren Red-top och Torben, två stabila killar.
Så efterfesten blev ett par djupa timmar konversation istället, som fick Bengan nästan att somna, så när han gick för att koja, passade han på att bonka i väggen ett par gånger innan han gick, så det ukrainska paret brevid började kackla å väldigaste…
Mockba 19 september 1990
Efter en sedvanlig halvtimmesväntan på en nykär Bengt Gellinskog, så kunde den guidade bussen ta oss på en guidad tur. Målerifirmans natt hade varit tuff, så det tog några stänkare innan dom kunde börja skryta om sina nattliga bravader.
De unga ryskorna som jag och Ståhl försökte bjuda övermogna bananer, tyckte att de goa målerigamängerna från götet var intressantare, i vart fall plånböckerna, och nu satt dom och skröt detaljrikt och högljutt till
min och Ståhls förtretelse, man kunde börja ana att dom höll på ett annat randigt lag.
Väl på marknadsplatsen var Jönsson förtvivlad, den manlige ryske guiden hade övertygat många att växla in till rubel, men dollars och ciggaretter var mycket tyngre valuta. När jag frågade en rysk försäljare vad hans kompletta ryska fotbollsnålssamling kostade, så visade han tre fingar till mig. Jag undrade sålunda tre limpor? Njet tre cigg ! Men jag gav honom ändå en limpa.
Längre bort stod Jönsson och hade monopolpengsångest och kunde inte köpa satintavlan med gråtande barn…
Torpedo-GAIS
Efter en sedvanlig halvtimmesväntan på en nykär Bengt Gellinskog, så kunde vi äntligen åka mot stadion.
Det kändes ungefär som att åka till vilken borta match som helst, bandaren stod på ”Space truckin” med Deep Purple rockade klart fetast på Moskvas leriga gator.
Framme på arenan som påminde om ett sunkigt värendsvallen, så köpte man lite Torpedo krims-krams och strosade runt lite. Men nu var det tio minuter till match start, så nu fick vi lite brådis. Då körde de trettio ryska soldaterna en maktdemonstration och sa att vi var för fulla och inte kunde komma in.
Paniken bröt ut, den kvinnliga ryska tolken började gråta, Gellingskog skrek ”-Jag skall fanimej ringa Lennart Johansson på Uefakontoret det första jag gör när jag kommer hem !”
Tio minuter försenade kunde vi dock smyga egenom spärrarna, och då sket soldaterna fullständigt i oss.
Men å andra sidan sken ljustavlan redan 2-0 till Torpedo Moskva så det känndes ju sådär…
Klart försenad klämde man in sig i klacken, det spöregnade, var åtta plusgrader och vi var omringade av 350 ryska soldater med östtyska schäferhundar. Två stycken rekordeliga vattenkanoner läckte som ett
Gaisförsvar, och brummade hotfullt, någon ”pitchinvasion” kändes aldrig aktuell.
Några klacklegendarer utmärkte sig dock. Ett välbekant nylle hade givetvis tagit sig igenom hela det sojetiska säkerhetssystemet via tåg.
Nu stod Lennart Cooper där i vanlig god stil och flinade.
En annan kille som vi kan kalla Bobby, hade med dödsförakt, och i gammal god Markarydsanda plankat in på denna taggtrådsgulaginrättning, en Mathias Rüsth light helt enkelt.
I paus hade stod det 4-0 till ryssarna, målerigänget började nu prata gamla blåvita minnen, vackra Valencia, Dundee by night mm. Facilliteterna var begränsade, så några stycken gick runt och frågade om dom hade sett Raul i närheten. GAIS spottade upp sig i andra halvlek. och Mikael Göransson hyfsade siffrorna till 1-4.
Den ryska televisionen var inte så impade av laget GAIS.
Men supportrarna gjorde enligt den ryska guiden stort intryck på kommentatorerna. Klacken stödde bra i 90 minuter, samt en bodybuildande gaisare stod i bar överkropp i regn och åtta plusgrader.
Stämningen på bussarna till hotellet var naturligtvis dämpade, bara Bengt Gellingskog trodde på en vändning i returen, ”-GAIS löser detta” sa Bengt.
Raul lös också med sin frånvaro.
Sent samma kväll bestämde sig några att åka och hälsa på det hotell som Gais-spelarna bodde på.
Vi andra valde de gröna bananerna och rötjutet ytterligare en natt.
När jag sedan åker upp till mitt rum på våning tio, uppenbarar sig en helt bizzar figur iklädd bara y-fronts kallingar, som står och stöter på den stackars ryska receptionisten.
Som den redige jävel man är, så beslutar jag mig att leda snubben till sitt rum för att undvika vakter som inte skulle vara så bödiga mot honom.
Jag upptäcker att han har ett otroligt ärr på kroppen. Det skulle visa sig att denna man som var från Varberg, hade en gång på fyllan, krypit ut på motorvägen och somnat, tyvärr väckte en långtradare honom bryskt.
Han överlevde dock, och efter några månader i resirator kunde han återigen tokgaisa på nytt.
Hemresa
En ny guidad tur i Moskva, Duman, Röda torget, guldlökkupolerna samt ett Mc Donalds med 300 meter kö får vi uppleva, att vi inte har en chans att komma in och få oss en rysk Big Mac, upplevs nästan som ett större nederlag än 1-4 förlusten.
Våran vän Bobby har inte dragit ned på tempot utan toppar formkurvan lagom till flygplatsen, pga av flygsäkerheten nekas han att följa med. ”-Keep Bobby and give us Raul instead” manar någon vid gaten. Bobby får vakert vänta ett dygn.
På planet är ett baseballag från USA med, det anrika Chicago Cubs har varit och uppvisningspelat i Sovjet.
Dom verkade sakna Mc Dougglas ännu mera än vi.
Åter på Landvetter och sist ut av alla blir Varbergssnubben, han satt ensam och sov vid bagageutlämningen, vi hjälpte honom på bussen mot stan och efter det har jag aldrig sett honom, nägonsin.
Ett märkligt GAIS europaäventyr är över, och samtidigt på ett regemente någonstans i Skövde tränade P-Mats marcshanträden med full stridspackning.
Efter gårdagens 'avslöjande' i gepe om att fyra av GAIS (så kallade) nyckelspelares kontrakt går ut till hösten så reagerar klubben (för en gångs skull?) snabbt och effektivt. Kapten Fredrik Lundgren meddelas officiellt ha skrivit på för ytterligare tre år (till och med 2011) med hela Göteborgs lag GAIS.
