Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
16. M. Dahlgren, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde, 7. J. Lundén;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson;
14. D. Nicklasson (71' 23. E. Hedinsson), 25. W. do Carmo, 21. M. Lindström (88' 27. M. Celik);
18. P. Eriksson (78' 9. G. Baldvinsson)
Efter att ha släppt in allt för många mål på ett ansvarslöst försvarsspel märktes det att GAIS började matchen mer med fokus på att inte begå misstag än att skapa anfall och spela vacker fotboll. Spelarna försöker ligga rätt i positionerna men saknar den aggressivitet och mod, defensivt så väl som offensivt, som behövs för att vinna matcher. BK Häcken har tagit med sig en del av sin aggressivitet från den oväntade storsegern mot den lilla satan, men som jag misstänker så har de haft svårt att ladda om och i de avgörande lägerna saknas den riktiga skärpan. Häcken har över matchen fler chanser, men många av avsluten är under all kritik - inte för att jag klagar. Segern skall dock delvis tillskrivas den rosa pantern Dime Jankulovski som för första gången i år kunde hålla nollan med hjälp av några kvalificerade räddningar.
Den största ändringen i GAIS är att lagkapten Fredrik Lundgren kommit in som härförare i den nya rollen som mittback. Det är ju inte precis som spelare som Lundgren utmärker sig utan med sin likhet med sin namne Herbert i fråga om inställning och attityd. Han nickar bort en hel del som stötande mittback och gör Richard Ekunde till en bättre mittback. Den senare gör årets bästa match än så länge. Ytterbackspelet är fortfarande bara sådär, Mikael Dahlgren tycks ha lärt sig av några tidigare misstag och Jonas Lundén gör en habil defensiv insats, spelet framåt är dock som bortblåst och hans passningar snarare en belastning. När Lundéns offensiv fungerar - som under några träningsmatcher - är det en definitivt en tillgång.
På mitten har Häckens firma Chatto-Saarinen bra koll och reducerar en Wanderson do Carmo som återigen har gått ut och ställt skorna (två mål och en assist...). Jag noterar dock två bra exempel på samspel mellan Wanderson och den evigt kämpande värmländska pärlan Pär Eriksson. GAIS motsvarande innermittsfirma Johan Mårtensson-Richard Spong tycks hålla sig lägre ner i banan än föregående matcher där mycket yta uppstått mellan dem och innerbackarna och bidrar således inte med mycket framåt. Genom att Häckens ytttar är så offensiva skapas det dock en del uttrymme på kanterna och det är på dessa det mesta av GAIS spel kommer, mestadels genom Mattias Lindström på högerkanten. Det tar dock en dryg halvtimme innan han riktigt vågar utmana sin ytterback, fokus på att inte göra bort sig som sagt.
I halvlekens sista sekunder ramlar Wanderson i straffområdet efter en kamp med dvärgen Lind och grönsvart får en straff som stjärnspelaren sätter. Glädjen är stor på Preppens, då det inte är ofta att vi får en straff som straffskytten sedan också klarar av att förvalta!
Andra halvlek blir mer av samma med skillnaden att GAIS får bättre grepp om.... nä vi säger inget mer om det... och när GAIS efter ett lysande samspel gör 2-0 känns det rätt OK. Mårtensson slår en lång genomskärare från mittfältet fram till en bevakad Wanderson som ändå får fram bollen direkt till en löpande Pärla som kallt slår bollen vid sidan av en utrusande målvakt. Klacken kör växelsång med levande sittplats (som mest står) och familjeläktaren. När Saarinen blir utvisad efter ett andra gula kort borde matchen vara klar. Jag kommer dock att tänka på GAIS - Elfsborg säsongen 2000, där GAIS tappade 2-0 till 2-3 trots överläge, och blir nästan mer nervös. Men för en gångs skulle behöver man inte vara nervös, Wanderson tar ner en långboll och prickar in 3-0 via ribban - klart och betalt och efter sedvanligt hyllande blir det dags att cykla tillbaka hem till Hisingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar